Dagens frukost var lite kaosartad och det kändes som om personalen var väldigt stressad. Det vi fick in var väldigt gott i alla fall och jag åt Roti canai. Väldigt malaysiskt.
Från vårt hotellrum, nummer 604, kunde vi se byggnaden vi var i igår kväll.
När vi åkte ner igår så var det enorma köer på motorvägen och 15 mil tog oss över tre timmar. Vi bestämde oss då för att ta kustnära småvägar hem idag. Waze tog oss på spännande äventyr. Vid ett tillfälle visade appen att vi skulle köra genom en militärbas, där vi så klart blev avvisade.
Michi fick stanna till vid stranden så att jag kunde hoppa ur och fota. Det var så många som stod med fiskespön. Undrar just hur fisken är i Melackasundet. Så många skepp som går där.
När vi åkt ett tag kom vi fram till hotell Avillon i Port Dickson. Här bodde vi någon gång när barnen var små.
Vi bodde i ett av dessa stylthus längst ut mot vattnet den gången. De till vänster. Det stora vita är något klubbhus. Så fint!
Vi passade på att äta lunch när vi var här.
Överallt härinne gick det omkring påfåglar. Det var flera stycken som spatserade omkring.
På kvällen var det dags för Momotalo Yakiniku som jag bokade in häromdagen. Så roligt att hitta lite gammal personal som fortfarande var kvar. Här grillar man själv vid bordet.
Michi tog ett foto på mig och den döve kille som jobbat där i alla år. Han blev så glad när vi kom.
Det är precis som vi börjar bli lite nostalgiska och inser att det någonstans där borta finns ett sista förbrukningsdatum för Malaysia. Även om inget är bestämt så, i och med barnbarn på gång, finns det en längtan tillbaka till Europa som bara blir starkare. Nu gör vi allt vi kan för att hinna med så mycket som möjligt varje gång vi är här.
