17 mars 2022

Ljuset i tunneln

Började dagen med ett zumbapass igen. Idag var vi bara sex personer jämfört med normala femton. Tydligen florerar Omicron som bäst nu på Mont Kiara-skolan. Vi hade gott om plats med vår lärare från Costa Rica.


På vägen hem passerade jag den här bilen med samma namn som min spanskalärare, Maru. Fick skicka bilden till henne.


Efter en snabb dusch bar det av tillbaka till Almaspuri. Idag kom två killar som skulle fixa in alla maskiner så att hela köket funkar, inklusive vatten.


Efter en liten stund dök även folk upp från gardinföretaget. Jag ville beställa dynor till två stolar.


Vid balkongdörren var Mr Tan och satte upp myggnät så vi kan ha öppet utan att få in massor av flygfän.


Jag hade bett vår byggledare Nasrul att ta ner lamporna när de målade taket och inte måla runt dem. Efteråt kom lamporna aldrig upp igen. Inte för att det är några jag vill ha, men vi behöver ju ha ljus när vi flyttar in. Vi får byta ut dem efter hand.


En missräkning idag var ju vinkylen. Alltså hur tänkte de här. Först måste den ju upp en decimeter med en likadan sockel som övriga skåp har och sedan skall den ju byggas in. 


Alla tre badrummen fick nu färdiga handfat och vatten. I den lilla gästtoaletten och i köket visade det sig dock inte finnas varmvatten. Det går att fixa i köket, men inte här. Allt här bygger på varmvattensberedare och inte på vatten i ledningar.



De två badrummen blev jättebra OCH med varmvatten.



Två badrumsspeglar anlände idag också och Nasrul lyckades med konststycket att göra sönder den ena när han satte upp den. Andas, andas...


När klockan närmade sig halvsextiden promenerade jag hem igen. Gick via Harvey Norman där jag fick beställt en torktumlare som levereras på tisdag. Visst är det detaljer som behöver fixas, de fick till exempel inte igång ugnen heller, men det är ju ändå väldigt lite kvar. Så skönt med varje sak som faller på plats.