02 mars 2019

Från Otaru till New Chitose Airport

Alltså japansk noggrannhet når inga gränser. Väldigt mycket är uppstyrt. i frukostmatsalen på hotellet i Otaru fick man till exempel bara gå åt ett håll!


Apropå roliga skyltar så annonserades här potatisgratäng fast innehållet i formen såg ju misstänkt likt ut pasta...


Även här hade de dekorerat med björkar. Verkar vara ett tema här på Hokkaido. 
  

Idag bestämde vi oss för en promenad runt Otaru och ramlade in i en saluhall/restaurang. Bland annat kunde man köpa torkad sjögurka för typ 10,000 kronor för en sådan här liten förpackning...


Fanns också läskiga snäckor och annat gott man kunde beställa.


Vi vandrade ner till Otaru Canal och det såg vääääldigt kallt ut. 


Mycket snö låg det överallt och det var rätt halt att gå.


Vi kom ner till den stora hamnen och norröver kommer man väl till Ryssland. Sapporo ligger ungefär på samma breddgrad som Vladivostok.


Utanför Otaru sågs berg med slalombackar. Det verkar finnas överallt här.


 Det stod en staty i snön som såg så frusen ut och det fanns en ensam stol att sitta på.


Mer kanaler! Väldigt fint runt omkring hela staden.


Vi hade fått rekommendationer om ett par ställen att se och promenerade bort på den "stora" affärsgatan. Här fanns en intressant kund :) 


Vi besökte bland annat ett speldosemuseum. Det fanns också krylliader av speldosor att köpa där. Jättekul om man hade haft någon med småbarn, men nu kom vi ut tomhänta.
  



Det var en enorm byggnad med tre våningar - bara med speldosor.


Allt behandlas så fint här. Jag köpte en penna som en liten japansk docka och den blev inslagen i flera lager av papper.


Staden Otaru är också känd för sin glaskonst. Jag fick en flasback till barndomen med små glasdjur som kunde inhandlas i Kajsaboden för fem kronor styck.


Det fanns även en Snobbenaffär med restaurang där till och med maträtterna var formade efter Snobben och hans vänner...


Michi hittade en ny stor kompis inne i affären.


Det mesta av glaset som såldes var alldeles för pyntat. Det blev inget köpt. 


När det var dags för lunch letade vi oss in i gränderna och hittade den minsta restaurang vi sett. Den var nog 10-12 kvadratmeter. Tre personer trängdes bakom disken. 


Endast nio platser fanns och dörren är precis bakom oss. När vi klev in var det halvfullt, men sedan blev det kö utanför.


Vi köpte in lite god biff med ris och en soppa. Man kunde handla Kobebiff för tusen kronor portionen på detta lilla ställe så de var nog kända för bra mat.


Det lilla stället hette Wagyu Kurosawa och var hur sött som helst!
  

Efter lunchen var det dags att packa ihop våra saker och ta tåget hela vägen tillbaka till flygplatsen, en färd på nästan 1,5 timme. Så vackert att åka förbi havet.


Vi var framme vid Terminal Airport Hotel vid femtiden. Jag packade om våra resväskor och Michi gick och provade Onsen - ett speciellt japanskt bad. När det var dags för middag fick det blir på flygplatsen. Den är stor och har mängder med restauranger. Dessutom en gammal spårvagn som Michi ville jag skulle hoppa in i... 


Det blev middag på samma restaurang som för två år sedan. Så fantasifulla var vi.


Det var sååååå kallt på vårt rum så Michi skulle ta på sig hotellets morgonrock. Vi fick oss ett gott skratt för det såg mer ut som något man får på sig på sjukhus. Fniss!


 Imorgon blir det till att gå upp tidigt då vårt flyg går klockan nio. Natti natti.