13 september 2010

Till kinesiska konsulatet

Vi har nu en tid fullt med resor framför oss hela familjen. 19-22 september skall Anna iväg på Malaysian Studies Trip med skolan och Fredrik åker den 20-22. Barnen åker iväg årskursvis från klass sex för att svetsa samman årskurserna och göra något roligt tillsammans. Den 23-28 september åker jag och Michi till Shanghai och den 24-25 september åker Anna till Singapore för att spela fotboll!!!

För att åka till Kina behöver vi ju visum och då skall man in till Jalan Ampang som ligger mitt i stan, precis vid Petronastornen. Normalt sett är det alltid tjockt med trafik och det kan ta en bra stund att ta sig in dit. Väl där brukar det vara rätt svårt att hitta parkering också. Svenska ambassaden och kinesiska ligger för övrigt numera i samma byggnad, OSK building, sedan svenska ambassaden flyttade för ett par månader sedan. Idag verkade dock halva KL fortfarande vara lediga för Hari Raya så färden in tog tio minuter och parkeringsplatser fanns i överflöd. Underbart!!!

För att skaffa visum måste man förutom ifylld blankett, man först måste ha hämtat där, ha med sig sitt pass, ha kopia på fotosidan plus sidan med visum i passet, ha med kopia på flygbiljetten, kopia på hotellbekräftelsen samt ett foto som skall vara ca 4 x 5 cm, inte för litet alltså. Många papper blev det. Michi behövde dessutom få sitt expressbehandlat och för en kostnad om 410 RM gick det att få samma dag. Det var ju ändå rätt imponerande. För mig som tog normal tid kostar det 158 RM och jag får hämta det på fredag. Egentligen torsdag tror jag, men då är det helgdag här, Malaysia Day.

Efter konsulatet bar det av in till STIL Trading Malaysia och tid för lite jobb. Ägnade tre timmar åt att ta mig in i RHBs internetsystem för företag. I Sverige är det en självklarhet att företag har bank på internet. Här är det en relativt ny sak. Bara att ansöka om det kräver sin man och det skall var papper påskrivna av revisorer, av styrelse, av VD och helst några tjusiga stämplar också. När vi väl fått alla små dosor och USB-stickor, så skulle diverse papper skickas tillbaka i original och vissa som fax, allt undertecknat av VD. Efter ytterligare två veckor och en del telefonsamtal anlände ett tjockt kompendium hur man skulle göra. Det var dock fotostatat och de första tre sidorna gick knappt att läsa.
.
Med stor mängd kreativitet och diverse försök hade jag lyckats lägga upp Systemadministratör 1 och 2. För varje sak jag sedan skulle göra, som att lägga upp användare, var dessa två tvungna att gå in i systemet och godkänna. Det blev ett evigt bytande av dosor och koder innan allt var klart. Kan knappt beskriva ögonblicket av ren och skär lycka när jag äntligen lyckades få upp vårt konto och titta på transaktionerna!!!

Försökte sedan gå in och lägga in löneöverföringar för att slippa skriva checkar varje månad - jag vet, det låter som stenåldern, men så funkar det här... När jag väl kommit så långt som att person 2 skulle godkänna det så sade systemet att allt var cancellerat. Suck! Fick ringa support, som glatt meddelade att alla USB.stickor krånglar, så de har bestämt att avprogrammera alla så det jag ville göra funkar inte förrän 21 september. Jag håller tummarna och förundras ännu en gång över det malaysiska banksystemet. Tålamod är en dygd i detta land :)

Som tur var kunde jag få lugna ner mig lite och bli utbjuden på en liten lunch av min jobbarkompis (och man) Michi. Provade lunch på Indochine och det var jättegott. Lugn och fin kunde jag sedan sätta mig i bilen igen och ta sväng nummer två in till stan och hämta Michis pass med visum. Lika lite trafik denna gång och allt avklarat på en dag. Skönt!

Michi tillbaka från Sverige

I fredags var jag och barnen hemma hos Lotta G på middag och vi höll på och prata om våra män som skulle komma hem på lördag. Lördag, sade Lotta. Nej, de kommer väl på söndag. Fick snabbt ringa upp Michi och kolla och då visade det sig att han kollat lite fel på sin biljett. Vi var bjudna på Hari Raya-party hos Amin på söndag, Michis leverantör, så det fick ju snabbt avbokas.

Lördagen ägnade jag och Fredrik ett par timmar i 1 Utama för att handla gympaskor. Nu är han uppe i storlek 40. Ett nummer till så har han lika stora skor som sin far... När vi ändå var där kom det med lite benskydd, bollpump, ny fotboll, hörlurar som funkar trådlöst. Lätt att handla när man väl kommer igång...

Anna, som nu går iB, måste göra något som kallas CAS-timmar. Det innebär att en timme i veckan skall hon göra tre saker under en timme vardera inom Creativity, Activity och Service. För Creativity skall hon jobba på kontoret med ett projekt, på Activity kan hon räkna alla sina fotbollstimmar och på Service har hon och tre kompisar betämt att de skall jobba på ett djurcenter.

I söndags åkte de alla fyra iväg till Paws, men det visade sig vara stängt, så de åkte till ett annat djurcenter i Ampang. De vill dock helst jobba på Paws för det centret får inga statsbidrag alls utan måste helt lita till volontärer.

På eftermiddagen, vid fem, kom Michi hem i alla fall. Vi hade handlat lammfile så på kvällen stod två starka killar ute vid grillen. Nygrillad färsk lammfilé, klyftpotatis och sås och en god flaska rödvin. Härlig söndagsmiddag! Mysigt att ha hela familjen samlad ett tag igen.