Det kom ett litet foto från Fredrik i morse, det händer inte så ofta. Efter att ha jobbat hela sommaren i London och Geneve så är han nu tillbaka i London. Det har inte hunnits med så mycket träning så nu var det joggingskorna på och en runda runt Regent Park. Det är 4,5 km. Där sprang jag fyra varv förra året, det skulle jag aldrig klara nu. Vår son gör det dock på 22 minuter och jag sprang på 30...
Här i Kuala Lumpur åkte Michi, Ludde och jag ner till Pakistanska konsulatet. Killarna skall åka till Lahore och Sialkot för att besöka leverantörer och fabriker. Att söka visum här är en sann prövning för vem som helst. Det finns inga nummerlappar och lokalbefolkningen plus pakistanierna själva har en helt annan inställning än vi till köande. De kommer från sidan och in längst fram, medan vi normalt står i en rad efter varandra. När vi stod näst i tur kom en malaysisk man in från vänster. Nu har man lärt sig så jag tog bara ett resolut steg åt sidan och knödde mig in mellan honom och den som stod i kassan för att markera. Man skäms inte längre...
Att fylla i visumansökan var också spännande. Förutom normala personuppgifter och varför man skulle till landet skulle det även uppges namn på fru, barn och föräldrar, resor senaste två åren, blodgrupp (!), inbjudningsbrev från Pakistan samt ett brev från företaget här. Fyra sidor att fylla i! Efter en och en halvtimme hade vi lämnat in ansökan och skulle gå på intervju till konsuln. Det visade sig att han inte var där och då ryckte de bara på axlarna och sade att det inte behövdes... Man kunde heller inte hitta på internet hur mycket man skulle betala utan fick en lapp med 171 rm per person så fick jag springa iväg till banken och betala. Effektivt...
Var sedan på jobbet några timmar. När jag kom hem tog jag kort på staketet med grundfärg. Rätt gult!
På kvällen tog Michi och jag oss en tur upp i trapporna igen, nästan 70 våningar. Här ska alla Sverige-kilon bort!
Att fylla i visumansökan var också spännande. Förutom normala personuppgifter och varför man skulle till landet skulle det även uppges namn på fru, barn och föräldrar, resor senaste två åren, blodgrupp (!), inbjudningsbrev från Pakistan samt ett brev från företaget här. Fyra sidor att fylla i! Efter en och en halvtimme hade vi lämnat in ansökan och skulle gå på intervju till konsuln. Det visade sig att han inte var där och då ryckte de bara på axlarna och sade att det inte behövdes... Man kunde heller inte hitta på internet hur mycket man skulle betala utan fick en lapp med 171 rm per person så fick jag springa iväg till banken och betala. Effektivt...
Var sedan på jobbet några timmar. När jag kom hem tog jag kort på staketet med grundfärg. Rätt gult!
En vänlig granne gav oss en färgburk med rätt kod så nu kan vi köpa egna burkar.
Väl målat blev staketet ljusbeige igen och alla grannar kunde sluta leva i fruktan och skräck.
