Åh vad underbart att vakna lördag morgon på Langkawi. Sakta strosa iväg till frukostbuffén vid halvtiotiden, sitta med vidöppna dörrar och höra vågorna rulla in över stranden. De söta malaysiska tanterna på frukosten kommer med en liten omelett och det känns som om man inte har några bekymmer i världen...
En stund på stranden med något bra att läsa är ju också helt underbart. Vädret dessa dagar var väl inte det bästa, mycket grå himmel blandat med lite regnskurar och någon solglimt ibland, men det är ju ändå varmt och skönt. Havet är säkert 27-28 grader och man har egentligen inte så mycket att klaga på.
Till lunch traskade vi iväg till Sun Café och deras servitris, som är transvestit - helt underbart - hälsade oss glatt välkomna tillbaka. Vi övertygade Madeleine om att hon måste prova deras barracuda som serveras på en bädd av gräddkokt spenat och en liten potatisgratäng vid sidan av. Den är ett måste när man är här!
Klockan tre hade vi bokat tid på ett spa mittemot, Alun-Alun, vilket betyder små vågor. När vi skulle gå hit efter lunchen vräkte regnet ner, men vi kunda låna paraplyer och när vi hyfsat torrskodda tagit oss över, sprang Fredrik tillbaka med alla paraplyer. Vilken gentleman!
Det blev en malaysiskt, traditionell massage för mig, en aromaterapi för Caroline som var lite bränd och Swedish massage för resten av gänget. Alla såg lite mosig och, om möjligt, ännu mer avslappnade ut efteråt. Michi var duktig och stack direkt ut på en löparrunda efteråt.
Som alltid tar vi in en karaff Margerita. Den är inte så stark, men svalkande och god i värmen. Vi tog oss sedan en promenad hem de knappa två kilometrarna. Hela vägen är kantad med små butiker som är öppna sent så det tar sin lilla tid att komma hem, men skönt att gå efter en middag. Ännu en mysig dag till ända.