När vi nu är så länge på Langkawi så passar vi på att fixa allt som behöver förbättras vid huset. Muren är bredare på ena sidan carporten och smalare på den andra. Det gör den skör och den har redan sprickor. Nu skall Alan med gubbar göra den tjockare och med stolpar. Arbetet började idag. Det blir ju lite jobbigt med folk i trädgården i två veckor, men som allt här så är det bättre att vara på plats och se vad som händer. Det stämmer inte alltid överens med vad man har bett om.
Vid tiotiden idag var det dags för kaffemorgon med Swea. Så kul att i alla fall få se sina vänner på datorn.
Här på Langkawi saknas vissa saker. Man kan till exempel inte hitta maskindiskmedel. Diskmaskiner säljs men de använder vanligt handdiskmedel. Idag tog jag mig in i Billions kontor och pratade med en manager som skulle kolla om de kan ta in det.
Det blev också ett stopp på Greenland, affären som säljer fläskkött. Bilen tankades och efter fyra timmar var vi hemma igen. Allt tar tid här.
Eftersom alla restauranger stänger ner nu - vissa kommer att kunna köra hem mat - så har vi bestämt oss för att gå ut och äta både ikväll och imorgon och det blir våra två favoriter just nu. Idag blev det Tokyo. Kyparen Mahatir, som har hjälpt oss alla tre gånger vi varit där, var så söt och kom ut med varsin extra öl till oss vid middagen för att vi kom och stödde dem i dessa svåra tider. Så snällt!
När arbetarna gick för kvällen hade de grävt upp längs en tredjedel av muren. De hackar och gräver för hand under den stekheta solen och får väl betalt max 100 ringgit om dagen. Tack och lov att man är kontorsråtta.
Just den här restaurangen kommer att stänga helt. Här fungerar det så att om en restaurang stänger så får de som jobbar där inget betald. Inga försäkringar finnes. Hur får folk det att fungera? Troligen inte alls...
