Idag skulle vi till Le Tour, liftsystemet längst bort från Chamonix-byn. Vi orkade oss inte upp lika tidigt idag utan skulle ta bussen en timme senare, dvs tio i nio. När tre bussar passerat, fyllda till bristningsgränsen, tog vårt tålamod slut. Vi tog en buss åt andra hållet i stället så att vi kom till starthållplatsen och då kom vi med.
Framme i Le Tour var det otroligt dimmigt. Man såg inte många meter framför sig.
Lucy och Fredrik åkte på, men vi väntade in Erik. Inte lätt att som nybörjare ta sig ner för en lång backa utan någon sikt. Som tur var så var det en blå, bred backe utan is.
Så här var sikten emellanåt. Man såg inte en snöhög eller is. Man fick bara hoppas på det bästa och försöka hålla sig mellan stolparna.
Tror alla var lika glada som Erik när vi fick komma in och ta varsin varm choklad.
Med tanke på Michis rygg och den otroligt dåliga sikten bestämde vi oss för att åka ner och hem. De enda som kämpade vidare var Fredrik och Lucy. De tog sig tillbaka till Argentière och där var det något bättre.
På kvällen bjöd Lucy och Fredrik på varm choklad. De hade i Schweiz köpt dessa fantastiskt roliga chockladskedar med en liten tub whisky i. När allt doppades i varm mjölk så smälte chokladen undan för undan och till slut kunde det som var i den lilla tuben rinna ut också. Väldigt gott!
Framåt halvsju kom Karin, Magnus och Erik hem till oss en stund.
