När jag flög hem i natt så fanns det wifi på planet. Över Iran kunde jag fota av kartan och skicka meddelande till familjen att jag var mer än halvvägs. Just här var det otroligt skumpigt så piloten vara ropade ut: Sätt fast er! Lite läskigt för de brukar ju annars vara väldigt pedagogiska och lugna.
Väl framme kom alla väskor - och dynan - snabbt. Fick med allt hem ;)
Jag var hemma i lägenheten vid sjutiden på morgonen och vid tolv tog vi tåget in till Paddington för att träffa Fredrik och Tuva. Det blev lunch på en italiensk restaurang nära stationen.
Efter mat och sedan fika på ett kafé i närheten så åkte Michi och jag vidare till Putney Bridge för att ta oss till Craven cottage - dags för min premiärmatch med Fulham. Vi startade med en öl på hemmapuben The Golden Lion.
Idag var det match mot Tottenham, så riktigt bra lag. De flesta trodde nog att Tottenham skulle vinna.
Det var otroligt mycket bortafans på plats. Jag har hört så mycket historier om hur hemska alla tillresta fans är, men idag var de som små lamm. Våra platser är så nära bortasektionen så jag hade nästan sett fram emot att få uppleva hur det kan vara, men det gick otroligt lugnt till.
Så här glad blev Michi när Fulhem precis i slutminuterna av första halvlek sparkade in 1-0.
I pausen gick vi ut en stund och där fanns till och med trubadurer.
Helt otroligt var det när vi träffade på Christer Nylander, en kille från Göteborg vi båda känner. Vad är oddsen med en arena som tar nästan 26,000 åskådare.
Vi stod och pratade och missade de första minuterna och när vi kom in hade det hunnit bli ett mål till. Det blev allt tystare från bortaläktaren.
Så var det min tur att jubla när Fulham sparkade in det tredje och sista målet. Vilken spännande match.
Efteråt promenerade vi längs med Themsen bort till Sam´s Riverside restaurant.
Vi åkte hem vid strax efter tio och Michi fick verkligen kämpa för att hålla mig vaken. I min kropp var klockan åtta timmar senare, dvs sex på morgonen. Vi kan väl säga att jag somnade på cirka en sekund när vi väl var hemma.
