29 september 2010

Shanghai med Lindells 23-28 september, dag 1

Torsdagen den 23 september åkte jag och Karin till Shanghai med flyget klockan nio. Efter fem timmar och tjugo minuter landade vi på Pudong Airport, terminal 2 som är relativt nybyggd. Michi och Robert skulle landa en timme senare så vi satte oss på ett kafé och tog oss varsin kaffe och några bruschetta. Godare lunch än frukosten på planet...

Vid sextiden var vi framme vid vårt hotell som heter Pine City Hotel, rum 1710. Det ligger inte mitt i centrum, men har en Metrostation precis utanför dörren så det gick väldigt smidigt att ta sig överallt. Robert hade ett telefonmöte så han och Karin följde inte med ut på denna första middag. Michis leverantör Chen kom och hämtade oss och vi åkte till en riktig favoritrestaurang som heter Dishun Teppanyaki och som ligger på 1288, Hong Qiao Road.
Förra gången vi var i Shanghai, för fem år sedan, var barnen med och då var vi också här. Det första vi fick ställt framför oss var varsin flaska saké. Kineserna är som barn i sitt sätt att dricka. Det skall skålas och drickas "gambei", dvs botten upp hela tiden. Det tas ingen hänsyn till att man är tjej, det skall skålas ändå.

Att gå på teppanyaki är att få sig en riktig show levererad. Kocken jonglerar med knivar, eld flammar och sättet de lagar mat på är en fröjd att se!

Först fick vi som ett stort sushifat, följt av räkor och sedan pilgrimsmusslor, bläckfisk och ostron.
Leif, var med även till Shanghai och satt tillsammans med Michis partner i Hongkong, Mr Law. Efter alla fiskrätter kom det in flera olika sorters kött.

På andra sidan mig satt Michi, Chen och Chens son. Med var även Chens chaufför.
Sista föreställningen var friterad banan med glass som flamberades. Undrade nästan om kocken skulle överleva :) Efter maten ringde vi Robert som precis var klar, så vi åkte vi hotellet och hämtade upp honom och Karin för vidare färd till Paulaner.

Äntligen fick de i sig lite middag också. Klockan var ju nästan halvelva! Båda valde fläskkött. Får passa på nu när man är utanför Malaysia. Man kan ju äta det här också, men inte överallt.

Vädret i Shanghai var något svalare än i Malaysia, så egentligen helt perfekt utomhus.

Gott med en kall öl, tyckte även Karin och jag. Bakom ryggen på oss pågick dans till ett liveband. Michi reste sig och gick in, för att gå och "pudra näsan" trodde vi, men helt plötsligt fick vi syn på honom på en tv-skärm som visade dansgolvet. Vad gör man inte för att roa sina vänner!

Han fick uppenbarligen godkänt av Mr Law.

Efter detta bar det av tillbaka till hotellet igen. Jobb för Michi och Robert och halsbandsshopping för Karin och mig.

Michi på Mooncake Festival

Michi och Robert åkte till Hong kong tillsammans 19-23 september för att jobba. Den 22 september blev de hembjudna till Mr Law, Michis partner i Hongkong. Det var dags för Mooncake Festival.

Samling var hemma hos Mr Laws svägerska. Michi hade även besök av Leif från Swedol som också fick följa med. Först var det stor middag.

Mooncake festival är den tredje största festivalen i Kina. Den firas den 15 dagen av den åttonde månaden enligt den kinesiska kalenderna och kallas även mid-autumn festival. Från början var det en skördefestival. Det har dock troligen mindre att göra med skörd, än med synsättet att människan och naturen skall förenas i en perfekt harmoni.

Efter middagen fick alla varsin lanterna och det var dags att gå på en promenad.
Väl hemma igen var det dags för det så typiska för Kina: karaoke. Alla barn var givetvis uppe och sjöng, men även Mr Law var snabb på att ta tag i micken.
Nästa dag skulle det bära av till Shanghai.

Anna och Fredrik på Malaysian Studies Trip

Söndagen den 19 september åkte Anna iväg på sin Malaysian Studies Trip som gick till Alor Setar. När de går i elvan så går det mer ut på att göra någon form av välgörenhet. Varje år åker MKIS upp till ett ålderdomshem som ungdomarna får hjälpa till att rusta upp. Här är Annas kompisar Emma, Emelie, Nick och pojkvännen John.

Första jobbet som Anna hoppade på var att hjälpa till med dräneringen runt huset. Ett tungt jobb. Efter en hel dags grävande slocknade Anna och hennes rumskompis klockan fem på eftermiddagen och fick sova middag ett par timmar!

Extra mysigt att ha pojkvännen i samma årskurs och komma iväg på samma resa.
Anna fick en favorit bland alla pensionärerna på hemmet och fick någon att hjälpa till att ta ett foto på dem båda.

En annan uppgift skolan hade var att dels måla om hela byggnaden, dels att dekorera en vägg. Visst blev det jättefint!

Efter tre dagar i Alor Setar var det dags att sätta sig på bussen och åka hem. Alla var rätt så trötta. Innan de reste fick de ställa upp sig för fotografering, alla MKIS nästan 50 skolungdomar och Alor Setars alla pensionärer. Det blev rätt många!
Det var ett trött gäng som ramlade av bussen hemma igen, men alla hade verkligen uträttat något bra, vilket måste kännas jätteskönt. Nu är det bara en resa kvar innan Anna går ut.
Fredrik hade med sig en kamera, men glömde att ta kort... Han var i alla fall i nationalparken Taman Negara och hade nattvandrat i djungeln, gått canopy-walk uppe i trädkronorna och simmat i floden. De verkade också ha haft det hur kul som helst.
På onsdag eftermiddag var jag sedan iväg för att ta ut pengar och växla till 200 Singapore-dollar som Anna skall ha med till fotbollsturneringen nästa helg. Helt plötsligt funkade inte mitt bankomatkort. Panik!! Då kom en kassörska på CIMB-bank fram med ett suddgummi. "Det här brukar hjälpa", sade hon och började sudda febrilt på chipet. "Prova nu!" När jag sedan satte in kortet i bankomaten igen så funkade det hur fint som helst. Snacka om husmorsknep!!!

22 september 2010

Middag för Elisabet

Igår kväll - tisdag - blev det en sista tjejmiddag med Elisabet här i KL för denna gång. Karin, Jeanette, Harriet, Gunilla och jag tog med henne till Courtyard Garden i Damansara Heights. Detta är en fantastisk pärla till restaurang, och är ett av de bästa köttställena i Kuala Lumpur. Enda nackdelen är bara att de ofta stänger av hela restaurangen för olika fester och det kan hända att man kommer dit och har bokat bord och de inte har ringt och talat om att de avbokat en. Lite slappt ibland alltså, men när man väl kommer in ...suveränt!

Till förrätt blev det crab cake och tempuraräkor. Till varmrätt tog de flesta av oss oxfilé med brandysås eller svartpepparsås. Vin till detta och sedan kaffe. Underbar mat och trevligt sällskap. Vad kan man önska mer?

Tror aldrig Michi har varit på denna restaurang. Vi har åkt hit några gånger, men just då har det varit stängt för olika tillställningar. Vi får försöka igen när han är tillbaka :)

21 september 2010

...och så åkte Fredrik också

Måndag morgon var vi uppe redan klockan halvsju för att äta frukost och åka till skolan. Halvåtta var det samling och avfärd klockan åtta till Taman Negara, Malaysias nationalpark, dit Fredrik skulle på sin Malaysian Studies Trip för årskurs 8. Nu är jag helt ensam och övergiven. Så jobbigt...eller snarare sagt, vilken lyx!

När Fredrik var avsläppt vid skolan åkte jag till Lake Garden för en liten blandad gång- och springrunda. När klockan sedan började närma sig öppettid för allt här stack jag iväg till Toyota för att fixa vårt billarm som kör igång av sig självt helt plötsligt. Vanliga Toyota vid Digital mall hade inte tid förrän klockan två, men de tipsade om ett ställe i T.T.D.I som jag försökte hitta till istället.

En stor fördel med att blogga är inte bara att man har kvar alla minnen, även de mest vardagliga saker ibland, utan för att det har fått mig att alltid ha kameran med mig. När jag nu var på väg till Toyotaställe nummer 2 så fick jag se denna syn vid ett rödljus. Jag har aldrig någonsin sett någon gå och tvätta rödljus förut. Det måste ta sin lilla tid för det finns ju några stycken i vår stad. Slet snabbt fram kameran för att föreviga detta fantastiska arbete.

I närheten av 1 Utama lotsade jag mig in i T.T.D.I och hittade till slut Toyotas verkstad där som heter Cobra. Väl där träffade jag på Rashmed, en indisk mekaniker och förklarade mitt problem. Han log lite och jag insåg att han nog hade råkat ut för detta tidigare. Han pekade då på en liten röd knapp på vår nyckel och visade att om larmet går igång automatiskt har någon kommit när den här knappen och triggat igång alarmet. Vad man då måste göra är att larma av med hjälp av den röda knappen så funkar allt igen :o) Så enkelt var det. Den röda knappen används annars till att öppna bagageluckan så det var inte helt lätt att lista ut detta själv... Blev ju billig reparation!

Från Toyota bar det av till J-Horizons, före detta Jalpak i Mont Kiara, vårt stammisställe för att boka våra resor. Airene, i svart, har jobbat där sedan vi kom hit och vi får alltid suverän service. Mailen haglar in och biljettbokningarna har alltid funkat bra. De skrattade lite när jag ville ta kort och undrade om jag ville att de skulle ta foto på mig innanför disken också :)

Sista stoppet för dagen var Sri Hartamas där jag skulle hämta Michis kostymbyxor som varit på kemtvätt. Thelma hade åkt till Filippinerna med kvittot i handväskan, men jag kunde hämta ut byxorna genom att uppge hennes telefonnummer så det var ju enkelt. Hade parkerat alldeles vid vår gamla foodcourt som nu är ett minne blott. De har satt upp ett stort blått staket och skall väl snart börja bygga där. Smög mig fram och fotade lite hur det ser ut nu. Det går inte att känna igen stället. Såg dock att den fantastiska pizzerian, med KLs bästa pizzor som låg här tidigare, Pizza Brava, nu öppnat "riktig" restaurang alldeles brevid kemtvätten. Härligt!

Kvällen blev alldeles tyst och lugn och jag kröp upp i vår röda fåtölj med det fina namnet "UFO love chair" som alltid brukar vara full av man och barn annars. Satte på en film och bara satt och njöt. Avslutade kvällen med en god bok och somnade gott efter heldag med mig själv.

19 september 2010

Lägenheten töms

Just nu känns det som om alla är på resande fot! I morse blev Michi hämtad av Robert i taxi för att åka till Hongkong fyra dagar, Thelma åkte en timme senare för att flyga till Filippinerna och sin pappas begravning och klockan elva var det dags att skjutsa Anna till MKIS för de skulle iväg på skolresa, Malaysian Studies Trip till Alor Setar.

Anna och hennes klasskompisar i årskurs 11 skall hjälpa till med att bygga ett hus i en by uppe i norra Malaysia. Spännande! Fredrik och jag fick en dag för oss själva där vi slappade vid poolen, handlade lite godis för hans resa, åt god lunch och middag och bara hade det allmänt mysigt. Ibland är det bra att få lite tid för ett barn i taget också. Såg på filmen Valentine´s Day som Fredrik tyckte var usel - handlar bara om relationer - och jag tyckte den var rätt bra. Kan det bero på våra olika åldrar???

Avskedsfest för Sjöbloms

Lördag kväll var vi hembjudna till Peter och Elisabet som nu skall flytta till Beijing. Resan går den 30 september. Som minne till dem hade vi, tillsammans med fyra andra familjer, köpt ett av de fat som dykaren Sten Sjöstrand hittat på botten utanför Malaysia i tio olika vrak. Detta var ett grönt celadonfat från 1460, alltså innan Columbus upptäckte Amerika!!! Tänk att man kan få äga detta!

Vi var många samlade och vi upptäckte att mönstrat måste vara det som säljs i alla affärer nu, för alla klänningar var i olika brokiga mönster :)

Karin och Robert som varit extra nära vänner med Peter och Elisabet och gjort många resor tillsammans, hade med sig lite extra presenter.

Bland annat hade de gjort en jättestor poster med olika bilder från alla deras olika resor. Vilket jättefint minne!

När presenterna var öppnade var det dags för mat från Kanapena och buffé var uppdukat ute på deras terrass.

Kanapena gör fantastiskt god indisk mat. Vi använde dem när vi hade vår inflyttningsfest i Hijauan för ett par år sedan också och själva restaurangen ligger vid Plaza Mont Kiara.

Efter middagen drog dansen igång också, men klockan var redan tolv och Michi skulle upp tidigt nästa dag för att resa till Hongkong och behövde packa lite mer, så vi lämnade dem. Elisabet kommer jag hinna träffa igen innan hon reser och sedan har vi ju ytterligare en anledning att åka till Kina. Avstånden blir inte så stora när man bor så här, fast det är alltid tråkigt när vänner flyttar som har bott här länge!

18 september 2010

Utryckning till stan

Igår blev det lite halvpanik! Vi hade köpt flygbiljetter till Thelma för att åka hem till Filippinerna på söndag. För att resa hem som maid, så måste de ha ett tillstånd stämplat av ambassaden. Vi hade för bara någon vecka sedan varit iväg och förlängt hennes visum och arbetstillstånd, som gäller för ett år i taget.

För att få sitt stämplade tillstånd var hon tvungen att ha ett nytt anställningskontrakt. De gäller i två år och det gamla hade precis gått ut. För att fixa klart detta skall hon få en stämpel av Notarius Publicus på kontraktet. Kvart i fyra ringde hon och sade att Michi som arbetsgivare måste närvara hos Notarius Publicus, annars blev det inget stämplat anställningskontrakt och inget tillstånd att resa hem. Biljetterna skulle då förfalla. Vilken soppa!

Michi fick lämna allt på kontoret och kasta sig in i en taxi. Jag var ute och åkte och fick snabbt åka hem, springa upp och hämta hans pass och ner på gatan, där han kom med taxi, och lämna över det.

Fredag eftermiddag är inte den optimala tiden att behöva ge sig in till stan. Normalt sett hur mycket trafik som helst! Han skulle mitt in i smeten då Notarius Publicus ligger brevid Pavillion shoppingcenter. Hur som helst hann han i tid innan vare sig NP eller ambassaden stängde, Thelma fick alla sina tillstånd och biljetterna var klara så hon kan åka iväg på söndag. Hög puls!!

Michi fick jobba sent och på kvällen var vi bjudna till familjen Sjönell på inflyttningsparty och kom inte dit förrän nio efter en händelserik dag. En trevlig avslutning på kvällen!

16 september 2010

Malaysia Day

Idag är det Malaysia Day - en rätt så ny helgdag som instiftades för bara ett par år sedan. Den har dock funnits länge i Sabah och Sarawak, de malaysiska delarna av Borneo. Det var nämligen först 16 september 1963 som dessa delarna införlivades i Malaysia. Nationaldagen är den 31 augusti (1957) och är en helt annan sak. Det har i alla fall blivit en helgdag till i den redan späckade malaysiska kalendern och barnen ser glada och nöjda ut. Tredje veckan i rad med bara fyra skoldagar.

Har nu börjat ta mig utomhus för att träna löpning. Ja, löpning är väl lite dumt att säga för nu första veckan är det bara, som det står i programmet, "rask gång", dvs en takt på 6 km i timmen. Tog mig till Lake Garden där jag med några vänner sprang tidigare. Det är en stor park, mitt i stan, där det finns en runda på drygt två kilometer runt en sjö. Jättefint!

Det är ganska häftigt att vara i denna oas och se alla skyskraporna sticka upp runt omkring. Åt ena hållet av parken har man denna utsikt där man ser KL Hilton och Meridien Hotel som ligger vid KL Sentral.

När jag kom hem igen fick jag snabbt sätta mig vid datorn och boka resa för Thelma hem till Filippinerna. Hon fick besked igår kväll att hennes pappa, som har haft obotlig TBC i drygt två år, gått bort. Enligt katolsk sed skall man då ha begravning på den nionde dagen. Fick tag i biljetter med Malaysian Airlines och Cebu Pacific så att hon kan komma hem till Laoag på ett smidigt sätt. Stackars Thelma, det måste vara superjobbigt att vara så långt hemifrån när så tragiska saker sker. Hon har i alla fall varit det enda av barnen som skickat hem pengar så att han har kunnat få medicin under alla månader, så hon har gjort vad hon har kunnat. Hoppas allt går bra!

15 september 2010

Nya böcker från Sverige

Det är alltid som julafton när Michi kommer från Sverige. Förutom oumbärliga saker som vaniljsocker, pärlsocker, äpplemos och salt smågodis så har han med sig BÖCKER! För mig som älskar att läsa så är det verkligen som julafton.

Denna gång var det fyra nya böcker: Theodor Kallifatides - Det gångna är inte en dröm, hans självbiografi. Hjort/Rosenfeldt - Det fördolda. Josefine Sundström - Vinteräpplen och Aino Throsell - Hjärtblad. Har nu börjat med Theodor Kallifatides som skriver på en fantastisk svenska. Inte ofta man kan få njuta av språket så! Har dessutom en hög böcker från senaste bokklubben så nu kan jag frossa :)

13 september 2010

Till kinesiska konsulatet

Vi har nu en tid fullt med resor framför oss hela familjen. 19-22 september skall Anna iväg på Malaysian Studies Trip med skolan och Fredrik åker den 20-22. Barnen åker iväg årskursvis från klass sex för att svetsa samman årskurserna och göra något roligt tillsammans. Den 23-28 september åker jag och Michi till Shanghai och den 24-25 september åker Anna till Singapore för att spela fotboll!!!

För att åka till Kina behöver vi ju visum och då skall man in till Jalan Ampang som ligger mitt i stan, precis vid Petronastornen. Normalt sett är det alltid tjockt med trafik och det kan ta en bra stund att ta sig in dit. Väl där brukar det vara rätt svårt att hitta parkering också. Svenska ambassaden och kinesiska ligger för övrigt numera i samma byggnad, OSK building, sedan svenska ambassaden flyttade för ett par månader sedan. Idag verkade dock halva KL fortfarande vara lediga för Hari Raya så färden in tog tio minuter och parkeringsplatser fanns i överflöd. Underbart!!!

För att skaffa visum måste man förutom ifylld blankett, man först måste ha hämtat där, ha med sig sitt pass, ha kopia på fotosidan plus sidan med visum i passet, ha med kopia på flygbiljetten, kopia på hotellbekräftelsen samt ett foto som skall vara ca 4 x 5 cm, inte för litet alltså. Många papper blev det. Michi behövde dessutom få sitt expressbehandlat och för en kostnad om 410 RM gick det att få samma dag. Det var ju ändå rätt imponerande. För mig som tog normal tid kostar det 158 RM och jag får hämta det på fredag. Egentligen torsdag tror jag, men då är det helgdag här, Malaysia Day.

Efter konsulatet bar det av in till STIL Trading Malaysia och tid för lite jobb. Ägnade tre timmar åt att ta mig in i RHBs internetsystem för företag. I Sverige är det en självklarhet att företag har bank på internet. Här är det en relativt ny sak. Bara att ansöka om det kräver sin man och det skall var papper påskrivna av revisorer, av styrelse, av VD och helst några tjusiga stämplar också. När vi väl fått alla små dosor och USB-stickor, så skulle diverse papper skickas tillbaka i original och vissa som fax, allt undertecknat av VD. Efter ytterligare två veckor och en del telefonsamtal anlände ett tjockt kompendium hur man skulle göra. Det var dock fotostatat och de första tre sidorna gick knappt att läsa.
.
Med stor mängd kreativitet och diverse försök hade jag lyckats lägga upp Systemadministratör 1 och 2. För varje sak jag sedan skulle göra, som att lägga upp användare, var dessa två tvungna att gå in i systemet och godkänna. Det blev ett evigt bytande av dosor och koder innan allt var klart. Kan knappt beskriva ögonblicket av ren och skär lycka när jag äntligen lyckades få upp vårt konto och titta på transaktionerna!!!

Försökte sedan gå in och lägga in löneöverföringar för att slippa skriva checkar varje månad - jag vet, det låter som stenåldern, men så funkar det här... När jag väl kommit så långt som att person 2 skulle godkänna det så sade systemet att allt var cancellerat. Suck! Fick ringa support, som glatt meddelade att alla USB.stickor krånglar, så de har bestämt att avprogrammera alla så det jag ville göra funkar inte förrän 21 september. Jag håller tummarna och förundras ännu en gång över det malaysiska banksystemet. Tålamod är en dygd i detta land :)

Som tur var kunde jag få lugna ner mig lite och bli utbjuden på en liten lunch av min jobbarkompis (och man) Michi. Provade lunch på Indochine och det var jättegott. Lugn och fin kunde jag sedan sätta mig i bilen igen och ta sväng nummer två in till stan och hämta Michis pass med visum. Lika lite trafik denna gång och allt avklarat på en dag. Skönt!

Michi tillbaka från Sverige

I fredags var jag och barnen hemma hos Lotta G på middag och vi höll på och prata om våra män som skulle komma hem på lördag. Lördag, sade Lotta. Nej, de kommer väl på söndag. Fick snabbt ringa upp Michi och kolla och då visade det sig att han kollat lite fel på sin biljett. Vi var bjudna på Hari Raya-party hos Amin på söndag, Michis leverantör, så det fick ju snabbt avbokas.

Lördagen ägnade jag och Fredrik ett par timmar i 1 Utama för att handla gympaskor. Nu är han uppe i storlek 40. Ett nummer till så har han lika stora skor som sin far... När vi ändå var där kom det med lite benskydd, bollpump, ny fotboll, hörlurar som funkar trådlöst. Lätt att handla när man väl kommer igång...

Anna, som nu går iB, måste göra något som kallas CAS-timmar. Det innebär att en timme i veckan skall hon göra tre saker under en timme vardera inom Creativity, Activity och Service. För Creativity skall hon jobba på kontoret med ett projekt, på Activity kan hon räkna alla sina fotbollstimmar och på Service har hon och tre kompisar betämt att de skall jobba på ett djurcenter.

I söndags åkte de alla fyra iväg till Paws, men det visade sig vara stängt, så de åkte till ett annat djurcenter i Ampang. De vill dock helst jobba på Paws för det centret får inga statsbidrag alls utan måste helt lita till volontärer.

På eftermiddagen, vid fem, kom Michi hem i alla fall. Vi hade handlat lammfile så på kvällen stod två starka killar ute vid grillen. Nygrillad färsk lammfilé, klyftpotatis och sås och en god flaska rödvin. Härlig söndagsmiddag! Mysigt att ha hela familjen samlad ett tag igen.

09 september 2010

Planering av höstlovet - Sri Lanka

Nu är det snart dags för höstlov, tiden går fort. Barnen har lov 9 till 17 oktober. Vi har vänner som var på Sri Lanka förra året och som tyckte att det var väldigt fint där, så nu ser vi vad vi skall hitta på. Känns ju rätt säkert att åka dit nu när det inte längre är några Tamilska Tigrar som springer omkring där...

Efter tips från våra vänner har vi bestämt oss för att åka till den södra delen av ön. Här finns det fina safariparker och vi tänker besöka en som heter Yala. Vi försöker ordna boende i tält, men den resebyrån vi använder oss av verkar inte samarbeta med någon av de arrangörer som ordnar detta. Skall även åka till en surfarstrand och sedan ut med lite flodbåt m.m. Det skall verkligen bli spännande!

Själva huvudstaden Colombo skall inte vara så mycket att se, men vi lär ju komma dit både när vi landar och när vi skall hem. Det är ju i alla fall kul att ha varit där.

Bokklubbskväll hemma hos Jessika

Tisdag kväll, 7 september, var det dags för höstens första bokklubb. Vi var hemma hos Jessika som just flyttat till hus i Damansara Heights. Med tanke på hur nära det var åkte jag hemifrån en kvart innan. Så fort jag kom ut på vägen så var det enorma köer upp mot Mont Kiara Plaza. Okej, tänkte jag, alla skall väl i väg och äta eftersom solen precis gått ner. Från oss till Mont Kiara Plaza tog det 25 minuter att åka, en sträcka som tar ungefär fem minuter att gå!

Väl framme vid Plaza fick jag höra att en lastbil vält i viadukten ner mot Sri Hartamas så man kunde inte fortsätta den vägen, utan istället fick man göra en u-sväng. Efter 40 minuters bilkörning var jag utanför vårt hus igen... Genom Sri Hartamas gick det ändå ok och jag var hos Jessika en timme försenad.

Där var resten av gängen självklart redan samlat. Vi har nu en minimerad grupp. Från början var vi tolv, men nu är vi nere på nio. Ny till hösten i vår grupp är Linda Björnered. Jessika bjöd på en god potatissoppa, fläskfile och en apelsinkaka. Jättegott! På kvällen gick det sedan lite lättare att ta sig hem med väskan fylld av nya böcker att läsa.

På bio med Anna

Söndag morgon. Lite seg efter en sen kväll igår. Så kom Anna på den briljanta idén att vi skulle gå på bio. Precis rätt sak att göra en sådan här dag. Ännu bättre blir det ju av att jag nu har privatchaufför eftersom Anna helst inte släpper greppet om bilnycklarna. Fredrik var överhopad med läxor och eftersom hela lördagen hade gått i kompisarnas tecken valde han att stanna hemma och plugga. Anna och jag stack iväg till 1 Utama.

Filmen vi såg var en ny film med Drew Barrymore och Justin Long och den hette Going the Distance. Filmen handlade om ett par som träffades i New York och som sedan hamnade på var sin sida av USA och hade en relation på distans. Visst blev det många skratt, men det var inte direkt någon film jag skulle rekommendera. Egentligen rätt kass. Mysigt i alla fall att åka iväg och luncha med Anna och se en film!

Hemma igen visade Fredrik allt han hade hunnit prestera och jag kan bara säga att jag är väldigt glad att jag inte går i skolan längre. När han var klar stack vi iväg igen alla tre och åkte till The Meat Experts i Sri Hartamas Shopping Centre för att äta lite middag. Anna hade inte varit där tidigare så det var ju roligt att visa upp något nytt.

Hamnade sedan framför datorn en lång stund. Budgeten för Sweas världsmöte skall presenteras imorgon på vårt interna möte och på onsdag för kongresskommittén. Det tillbaka till en värld av fasta och rörliga kostnader, valutarisker och annat smått och gott. Tillbaka i hetluften igen. Roligt!

08 september 2010

Sweas kräftskiva 4 september

Så var det äntligen dags efter mycket planering och fixande, årets Sweahöjdpunkt, kräftskivan. Klockan halvsex tog Linda Nord, Jeanette och jag en taxi ner till ambassadens residens för att börja förbereda. Där träffade vi också Maria Harkins och Elisabet Sjöblom samt Jenny Isaksson med pojkvännen Daniel.

I stället för att ha fördrinken i hallen när alla kommer in satte vi upp ett bord i vardagsrummet. På så sätt slapp vi att få så mycket köbildning när alla kom.

Augustine och hans syster hade fixat dukningen. Augustine har ju jobbat på residenset i 16 år tror jag och är van vid svenskarna och deras kräftskivor. Anette övervakade de sista detaljerna.

Så började gästerna komma och Per-Arne och Anette välkomnade alla gäster till sitt hem. De tillträdde som ambassadörspar efter Helena och Patrik för bara en månad sedan och Per-Arne har bara varit några dagar i KL sedan dess, så det blev många nya ansikten.

Förra året blev så mycket snittar och drinktilltugg över så i år var det flera som gick runt med brickorna och bjöd. Här gör Maria H en insats. Hon har egen cateringfirma så hennes snittar var säkert jättegoda!

Elisabet Sjöblom hade också kommit tidigare och hjälpt till och Maria Norstedt fick vara kvällens fotograf.

När alla hade kommit hälsade Per-Arne alla välkomna och höll ett litet tal om kräftan. Tydligen var det först under Erik XIVs tid som man började plantera ut kräftor och äta det.

Så var det dags att sätta sig till bords. I år blev det en enkel bordsplacering med sönderklippta kort. Ett par kort hade med takfläktarnas hjälp blåst bort, men till slut hade alla fått varsin plats att sitta på. Totalt blev vi 54 personer i år. Förra året var vi över 80 personer, men många har flyttat. Vi fick lite bättre plats i år också.

Lägg till bildInnan man fick sätta sig och börja äta var man tvungen att ta på sig all attiraljer. Snygg blir man!

I år hade vi ingen toastmaster utan alla åtta borden fick ta upp sånger som de ville och det tror jag att de flesta borden gjorde. Det blev många stämmor och ibland i kanon, inte alltid vackert, men direkt från hjärtat. Gunilla Berglie försökte här leda "Knö dig in" i ett lite snabbare tempo än den först togs upp i. Tyvärr var nog inte publiken så hörsam :)

Kräftor var det gott om och Peter hade sponsrat dem i år också. Denna gång hade vi fått med Emborg också som hade skänkt all ost och allt smör. Perfekt!

Under middagen frågade Patrik Nord som satt vid mitt bord om han fick önska min Sweasång och det fick han ju så klart. Jag skrev texten till vår invigning 2004 och det är en lätt raljerande sång om det hårda livet vi lever här i Malaysia. Melodin är "Den blomstertid nu kommer".

Texten går så här:

"Jag ligger här vid poolen och väntar på mitt glas,
med parasoll och sprit i, det skall smaka kalas.
Jag är så utarbetad, har stressat så idag,
först golfklubben på morron´och lunch i vänners lag."

" Imorgon blir det mycket, först blir det manikyr,
massage och sen frisören och kanske pedikyr.
När skall jag hämta barnen? Nej, de får maiden ta.
Då hinner jag till gymmet. Åh vad jag har det bra!"

" Semester säger många när de till Sverige far.
Förstår ej vad de menar, där ingen maid man har.
Och där i matenaffären finns ingen som mig ser,
och allt det som jag handlat, ej någon packar ner."

" Nej, tacka vet jag KL, med varje färdig lunch
och för att bryta mönstret vi tar champagne brunch
och sen vi bokar resor till världens alla hörn
och han som står för pröjset, han kallas direktörn."

" Och vi tar gärna på oss att göra ditt och datt,
för vi gör inget själva, nej, det gör maiden glatt.
Och nu så är vi bjudna till ambassadens residens
och jag har blivit bjuden för min enorma intelligens"

Blygsamt, va!!!

Efter att ha låtit oss väl smaka var det dags för efterrätt och kaffe. Tidigare har vi köpt dajmtårtor från Ikea, men Anette erbjöd sig att baka så vi fick jättegod hembakt kaka.

Så följde dans för de som ville och i år var Emelie Holm DJ. Förra året var den vi hyrt inte bra och Emelie erbjöd sig och hon var jätteduktig. Det är ju alltid svårt att tillfredsställa alla när åldrarna varierar mellan 25 och 65, men hon klarade det riktigt bra! Klockan ett kom skolbussarna vi beställt för att köra hem dem som önskat det. 4 små skolbussar forslade hem 32 personer till PJ, Damansara och Mont Kiara.

Vi skrattade gott åt skylten som satt i bussen. Alla talar engelska här, men språkbruket lämnar väl en del övrigt att önska. Den bästa är "students must keep body parts inside bus". Låter som om de skulle hugga av ett ben och sticka ut det genom fönstret. Aja baja!!!

Så var jag hemma vid tvåtiden, med ömma fötter efter höga klackar hela kvällen. Hade haft det så roligt! Det var bara stackars Michi som inte kunde komma med, men han hade det förhoppningsvis bra hemma på konferensen också :)