Idag blev det sista dagen i KL även för mig innan färden till Sverige. Började morgonen med en tur in till stan för att hämta översatta betyg för Tobbe och Pontus. Skulle ha gjort det igår, men var lite svag så det fick bli idag istället. Åkte sedan direkt till kontoret och skickade in alla papper för båda två så nu ska det rulla på när vi är borta. Kom hem vid fyratiden och fick packat mina väskor.
Halvnio hade jag sagt hejdå till Thelma och satt i taxin. Det var så skönt för ute på flygplatsen kunde jag bara gå rakt fram till incheckningsdisken. Älskar silverkortet på KLM. Man checkar in på Business Class och undviker alla långa köer. Nu kan vi ju dessutom gå igenom en elektronisk gate så på åtta minuter var jag incheckad och igenom passkontrollen. Måste vara nytt rekord.
När jag stod och väntade på att scanna handbagaget stod det en tjej framför mig som såg lite vilsen ut. Hon vänder sig om och frågade hur man skulle göra. Det visade sig vara en tjej på 20 år, Ashba, från Sri Lanka. Hon var föräldralös sedan mer än tio år och bodde med sin moster i Kandy. Nu hade hon kommit till KL i två månader för att bo hos sin morbror som jobbar på universitet här i KL. Hemresan skulle hon klara själv och hon hade aldrig flugit ensam tidigare. För oss är det så självklart, men har man aldrig gjort det så är det säkert mycket som är förvirrande. Jag visade henne hur hon skulle göra, följde henne till det lilla tåget och gick sedan med henne bort till hennes gate. Hennes morbror ringde hela tiden och när han hörde att jag hjälpte henne ville han till och med prata med mig och tacka för att Ashba fick hjälp. Så sött! Skönt att kunna hjälpa till lite. Det var ju en söt start på resan.
Flyget blev en halvtimme försenat då en person checkat in en väska men inte dök upp, så väskan måste av igen. Han måste ha somnat någonstans med tanke på att planet går vid midnatt. Nu är jag på väg hem till Sverige. Så mysigt!!
När jag stod och väntade på att scanna handbagaget stod det en tjej framför mig som såg lite vilsen ut. Hon vänder sig om och frågade hur man skulle göra. Det visade sig vara en tjej på 20 år, Ashba, från Sri Lanka. Hon var föräldralös sedan mer än tio år och bodde med sin moster i Kandy. Nu hade hon kommit till KL i två månader för att bo hos sin morbror som jobbar på universitet här i KL. Hemresan skulle hon klara själv och hon hade aldrig flugit ensam tidigare. För oss är det så självklart, men har man aldrig gjort det så är det säkert mycket som är förvirrande. Jag visade henne hur hon skulle göra, följde henne till det lilla tåget och gick sedan med henne bort till hennes gate. Hennes morbror ringde hela tiden och när han hörde att jag hjälpte henne ville han till och med prata med mig och tacka för att Ashba fick hjälp. Så sött! Skönt att kunna hjälpa till lite. Det var ju en söt start på resan.
Flyget blev en halvtimme försenat då en person checkat in en väska men inte dök upp, så väskan måste av igen. Han måste ha somnat någonstans med tanke på att planet går vid midnatt. Nu är jag på väg hem till Sverige. Så mysigt!!
