Skillnader mellan Malaysia och Sverige

Ibland slås man av tanken på hur mycket man måste ha ändrat sig efter fem år i Asien. Med alla nya intryck så är det klart att man ser vad som är positivt och negativt här jämfört med Sverige. Jag kan fascineras över hur vi nu utan att vara rädda kastar oss ut i den högintensiva trafiken, där motorcyklarna kommer från alla håll, dvs även mot dig på motorvägen eller påfarter, där de vita strecken på gatan används som linjer att följa mellan framdäcken när man kör eller hur man kan fräckt köra om och tränga sig in utan att ens kasta ett öga på den andra föraren. Min bilkörning i Sverige lever antagligen inte längre upp till den standard den borde...

I den skandinaviska tidningen Snofida var det för några år sedan en väldigt rolig artikel om hur man vet att man bott för länge i Asien. Ju längre tiden går, desto mer kan man nicka instämmande med. Läs och begrunda följande. Du vet att du varit i Asien för länge när...

1. Du kan döda kackerlackor barfota
2. Fotavtrycken på toalettsitsen är dina egna
3. Du väntar inte längre i kö, utan går direkt fram och ställer dig först
4. Du stannar till längst ner i rulltrappan för att planera dagen
5. Du trycker på alla knappar i hissen innan du går ur den
6. Det har blivit spännande att se om du kan ta dig in i hissen innan någon hinner gå ut
7. Du tycker det är ok att betala för en toalett som du aldrig skulle gå till hemma
8. Du bedömer hur bra dina medarbetare är på att fatta beslut utifrån hur snabbt de svarar "upp till dig, sir".
9. Du har slutat fundera över hur någon som tjänar 200 USD i månaden kan köra Mercedes
10. Du accepterar att du måste köa för att få en kölapp till nästa kö
11. Du har funderat på att köpa en motorcykel som din nästa familjebil
12. Du accepterar utan att fråga mekanikers synpunkter om att bilen är sönder och att det kommer att kosta mycket att fixa den.
13. Du tycker att du sparar tid om du tar ner ditt handbagage från hyllan strax innan planet landar.
14. Du tycker att Proton och Perodua är snygga och välbyggda bilar.
15. Du går till puben med armen om din kompis
16. Du svarar i telefonen med att ropa "Hallå" mer än två gånger.
17. Du tycker det är helt ok att behöva uppreda din beställning sex gånger trots att restaurangen bara har fyra av sakerna på menyn.
18. Du tycker att en t-ben-stek med ris är helt ok.
19. Du tror att en liten vink med handleden när du korsar en starkt trafikerad gata ger dig ett kraftfält som skyddar mot all trafik.
20. Du tycker inte längre det är konstigt att det enda beslut som fattats vid ett möte är tid och plats för nästa möte.
21. Du tror på allt du läser i den lokala tidningen.
22. Du struntar i trafiksignaler och stoppskyltar
23. När du inser att piloten på planet inte talar engelska, så oroar du dig inte längre för hur han skall förstå flygledarna vid start och landning.
24. Du ser det som ett äventyr när servitören exakt rätt har upprepat din beställning och kocken lagar något helt annat.
25. Du blir inte förvånad när tre män dyker upp med en stege för att byta en glödlampa.
26. Du tycker det är helt normalt att vänta sex dagar på att få tvätten tillbaka eller att betala 50 % mer för att få den samma dag.
27. Du vet att du varit för länge i Asien när taxichaufförerna förstår vad du säger
28. Du äger en riskokare.
29. På grund av väldigt selektiv minne tror du att du kan återvända till västvärlden.
30. Du kan skaka händerna nästan perfekt torra innan du torkar av dem på byxorna.
31. Du tycker det är helt normalt att torka av händerna med Kleenex
32. Du blir inte helt fylld av avsmak när det vid bordet brevid på restaurangen sitter en fet, ful, flintskallig australiensare i femtioårsåldern med armarna om två söta tonårsflickor
33. Du blir starkt upprörd över att inflationen har fått maten på den femstjärniga restaurangen att stiga över åtta dollar.
34. Du går ut på middag med en medarbetare och trots att du känner hans fru tar han med sig sin flickvän.
35. Du blir inte förvånad när McDonalds har slut på hamburgare och KFC har slut på kyckling.
36. Du blir inte längre förvånad när du frågar servitören "Har ni cheeseburgare?" och han svarar "Ja, det har vi" och när du sedan beställer en får till svar att de tyvärr är slut.
37. Du går in på en restaurang, ber att få titta på menyn och börjar med att fråga vad som är slut.
38. Du kan gå in på ett femstjärnigt hotell orakad, i joggingbyxor, ful t-shirt och flip-flops utan att hotelledningen tittar konstigt på dig.
39. Du går in på en toalett, med fyra personer som jobbar därinnne, och det är otroligt smutsigt och det enda en person gör är att ge dig ett blad i taget av toalettpapper så du kan torka händerna.
40. Du förvandlas plötsligt till en blind idiot som inte kan vrida nacken i mer än fem grader när du parkerar. Det är också helt normalt med en vakt som blåser i en visselpipa med 3000 decibel för att hjälpa dig parkera på en tom gata, samtidigt som han vartannat andetag ropar - framåt, framåt och vinkar febrilt.

Det mest skrämmande är att man nu nickar igenkännande till i alla fall 80 procent av ovanstående. Skall man kalla sig halvasiat nu, eller...?

Nya mål i livet

Nu skall jag göra något av det dummaste man kan göra, nämligen berätta vad några av oss här i KL skall anmäla oss till. Lika bra att göra det så man inte kan komma ur det sedan...
Vi skall springa 10 km i Angkor Wat! Visst har jag sprungit några Vårruset i Göteborg och även något LadyLufsen, men träningen har det aldrig blivit så mycket av med av någon konstig anledning. Men att springa lopp är roligt, stämningen är på topp, sambamusiken spelas och folk står och ropar fram en och helt plötsligt orkar man lite extra.

Här däremot är det VARMT! och i Angkor Wat är det VARMT! Det finns väl en anledning till att loppet startar klockan sju på morgonen... Man kan springa 5, 10 eller 21 km och 10 känns som en alldeles lagom utmaning, säger jag nu...

Varje sommar har jag tagit med mig gympaskorna hem, använt dem en eller två gånger och sedan har de fått ligga och damma under sängen. Istället har dagarna spenderats med goda vänner, många sena middagar med vin och annat slarv, en god bok i hängmattan och varför inte lite goda ostbågar någon gång emellanåt.

Så fick vi idén av en kompis här, Anders Wännström, att åka till Kambodja och springa. Trevligt resmål om inte annat. Michi skall också springa, men har väl inte bestämt distansen ännu. Jag har fått med mig tre tjejer, Elisabeth Bäckström, Marie Molin och Elisabet Sjöblom. Marie och Elisabet S har sprungit en del förr så de ligger lite före, medan jag och Elisabet B verkar vara på ungefär samma nivå. Skönt att inte vara själv sist hela tiden...
Även Anna har fått med sin kompis Sandra och de tänker satsa på 5 km. Kul att de vill vara med.

Elisabet B, Marie och jag har nu tre gånger varit ute i Lake Garden och sprungit och idag klarade vi det längsta hittills, hela 5 km. Ja, jag vet, inte så imponerande kanske, men om jag klarar 10 km lätt på löpbandet så är det en helt annan historia att springa ute. Folk tittar på min högröda ansiktsfärg och ser ut som om de vill ringa 112 :o) Kanske att det här i alla fall kan sporra till att hålla igång lite bättre i sommar!

Nu skall jag natta mina sjuka barn. Båda har haft halsfluss om vartannat i helgen. Fredrik är tillbaka i skolan igen, men Anna har varit hemma både måndag och tisdag. Imorgon kommer hon nog iväg i alla fall.

Godnatt!