KL Tower Race

Kom till KL Menara, tv-tornet, vid halvsjutiden och sprang på Anders nästan direkt. Det är ju inte ett jättestort lopp med sina 3.500 deltagare ungefär. Alla släpps ju sedan iväg i grupper och första gruppen sprang redan klockan fem. Efter en liten stund dök Keith också upp.

Anders hjälpte oss med lite kort på oss själva innan loppet.

Keith, som är under 50, sprang iväg först och strax innan sju var det dags för Michi och Anders att ta plats i startfållan.

Tornet kändes långt borta och väldigt högt...

En knapp kilometer uppför skulle först avverkas och sedan 2.058 trappsteg upp i tornet innan loppet var klart. Michi och Anders kom iväg fint.

Vid halvåtta var det min tur att komma iväg. Tog det rätt lugnt i backen upp så att jag inte skulle vara helt slut innan trapporna kom. Det var tyngre att gå i trapporna här än hemma i Hijauan. Inga fönster fanns och med flera tusen trötta och tungt andandes människor blev luften rätt kvalmig. Det blev köer i trappan och folk som var helt slut hängde i räckena, satt på trappstegen eller stod lutade mot väggen på avsatserna.Svårt i trapporna med max två människor i bredd. Det blev sedan hissen ner och det var underbart att höra de glada hejaropen från Michi och övriga killar som stod och väntade.

Så här lyckliga var vi över våra stora medaljer :)

Vi fick hjälp med att ta kort på oss alla fyra tillsammans.

När vi kom ner till botten så kom TV och ville först intervjua Anders...

...och sedan blev Michi intervjuad av Bernama TV.

Så här glada var vi att ha klarat av loppet och jag var extra lycklig över att nu ha klarat av mitt sista pass av de 101 jag skulle klara på fyra månader. Lite statistik: Av de 3.500 som startade så var det 2.917 som fullföljde loppet. Michi fick en tid på 24.15.25 och kom in på plats 27/96 seniorer, plats 285/1.945 herrar totalt och plats 320/2.917 samtliga. Jag fick en tid på 34.54.34 och kom in på plats 53/141 seniorer damer, plats 244/911 damer totalt samt på plats 1.397/2.917 samtliga. Det får man vara nöjd med så här första gången! Kommer gärna att göra om det och alla tre killarna som sprungit tidigare sade att det är lättare nästa gång när man vet vad man har att vänta.

På hemvägen stannade vi på Bestari för att äta frukost och det blev god roti canai med curry. Har vi blivit lokala i vårt beteende nu?

Michi fortsatte sedan med träning och spelade badminton och squash med Fredrik och killarna på jobbet, men jag tog en god bok och satt och bara latade mig. Väldigt skönt. När killarna var klara blev det lunch på Bulldog och sedan middag på Momotalo med Daniele, Alice och Nicholas. Vilken dag!