Besök från Australien 20-27 april

I en vecka har vi nu haft två killar från Australien, Des och Tom, boende hemma hos oss. Mont Kiara International School gästades av Illawarra School Ensemble. 600 elever hade sökt till denna ensemble och 46 elever hade plockats ut i åldrarna 13-18 år. Det var allt från blåsorkester till sångare och dansare. Alla kommer från ett distrikt runt Sydney som heter Illawarra. Eftersom Fredrik är med i skolorkestern här så blev vi tillfrågade om vi kunde hjälpa till att ta hand om ett par av de besökande elverna.

I måndags var vi så på skolan och hämtade upp Des, 14 och Tom, 13. Lite blyga och tysta till att börja med, men ju längre veckan gick desto mer blev de sig själva. Jättegoa och roliga killar! De första två dagarna spelade de på MKIS och en kväll hade de konsert för alla sina värdfamiljer m.fl. Aulan var fylld till bristningsgränsen. De var så bra!!! Det var som att titta på en Broadwayföreställning. Publiken satt med mobiltelefonerna som tändare till de långsamma numren och stod upp och klappade till de snabba. Hela ensembeln sade efteråt att de aldrig varit med om ett sådant mottagande. Vi var alla helt saliga efteråt och gick med stora leenden hem.

Tom spelar bas och Des spelar trombon och hade ett trombonsolo. Väldigt bra!

På lördagen var hela orkestern i Sunway Lagoons vattenpark och på kvällen hade de lite middag på skolan, så det var först på söndagen som vi familjer fick ha hand om våra inhysningar. På morgonen var jag iväg med svenska skolan så Michi tog med dem till Bukit Kiara-klubben där de spelade badminton, squash och badade. På eftermiddagen åkte vi in till stan med dem för att visa tvillingtornen m.m. och Des ville dessutom till en musikaffär på Bukit Bintang för att titta på en bastrombon.

Det var hur köigt som helst att komma in till stan och när vi tog sista svängen in på Jalan Sultan Ismail stod en polis och dirigerade om all trafik. Hela innerstan var avstängd på grund av en cykeltävling. Efter mycket snirklande runt gatorna i snigelfart kunde vi köra in och parkera i ett garage för att ta Monorailen upp till Bukit Bintang. Det roliga var att när vi kom ut ur garaget så kom precis de första cyklisterna så vi stod på första parkett! Alltid något...
Tyvärr blev besöket inne i stan inte så långt eftersom vi suttit fast i trafiken så länge. Jag stack med pojkarna så att de fick ta lite kort i parken vid tvillingtornen och Michi satte sig på Starbuck´s och tog en kopp kaffe. Vi skrattade gott när vi kom för att hämta honom. Han var inte ensam, men sällskapet var inte så talfört. Det är typiskt Malaysia att folk kan sova varsomhelst och närsomhelst. Helt underbart!Måndag morgon släppte vi av Des och Tom på skolan igen och det känns faktiskt riktigt tomt när de har åkt. Tror Fredrik och Anna tyckte det var rätt mysigt med ett par extra brorsor i huset :o)

Singapore 17-19 april

Så bar det iväg till Singapore över helgen. Nära är det och lätt att ta sig dig. Tidigare har vi kört själva eller åkt buss, men denna gången tog vi flyget. Med Air Asia är det ju så billigt att flyga att man nästan kan resa runt hur mycket som helst. Bussen ner till Singapore kostade 95 rm per väg och flyget kostade 60! Inte mycket att tveka på.

På fredag morgon bar det iväg och vi hade tagit ledigt en dag för barnen från skolan. Anledningen till resan var att vi hade biljetter till musikalen Cats, och musikaler är något som hela familjen tycker om. Vi hade bokat in oss på Holiday Inn. Det var jättelyckat för när vi kom ner upptäckte vi att det hade byggts ett helt nytt restaurangområde precis vid hotellet. Mängder med restauranger, pubar, vinbarer m.m. trängdes tillsammans i en salig röra. Härligt!

Första dagen åkte vi till Sentosa hela familjen.Där finns hur mycket som helst att göra för barnfamiljer, även när barnen är större. Vi åkte "luge", en typ av rodel i en metallbana. Tur att ingen i vår familj är tävlingsinriktad och försöker komma först ner och att allt går jättelugnt till..."not"! Några stackars turister som körde väldigt försiktigt höll väl nästan på att bli överkörda när familjen Cederkvist kom som vesslor i backen. Oops. Det roliga var också att när man skulle åka upp igen fick man åka stollift. Tydligen väldigt spännande för många, men kanske inte så spännande efter en vecka i fjällen :o)

Senare på dagen provade vi något som de kallade Segaway. Man står på en platta med hjul och håller i ett styre och åker sedan omkring stående. Man kan komma upp i en hastighet av ca 20 km i timmen och det känns rätt snabbt när man åker omkring. Vi fick oss en guidad tur i ca en timme och var bland annat nere och åkte på stranden. Helt fantastiskt kul. På vägen tillbaka försökte jag, efter ett stopp, komma ikapp resten av familjen och körde väl rätt fort, åkte på en trottoarkant och vips låg jag på marken, med hela den tunga maskinen över mig. Blodet rann från armbågar och knän och jag fick en riktig flashback från när man ramlade med cykeln som liten och skrapade sig. Blev ompysslad av uthyrarna och de tvättade rent såret med "alkoswabs". Jag skrek högt för det sved som sjutton, och fick nästan lite dåligt samvete när jag tänkte på hur många gånger jag använt såna på barnen...På kvällen fanns det önskemål om Hard Rock Café och middagen intogs där.

Nästa dag delade vi upp oss. Anna och jag gick i affären och vad gjorde då Michi och Fredrik??? De hittade ett Tiger-museum. Då pratar vi inte om djuret tiger utan om ölet TIger. Gratis öl till pappa Michi och läsk till Fredrik bjöds det på och Michi kom hem med en Tiger ölpump. Helt oumbärligt i var mans hem...

På kvällen var det så dags för Cats. Föreställningen var helt fantastisk. Det roliga var också att "katterna" sprang omkring ute i publiken. Fredrik satt längs ut vid kanten och Anna brevid honom och flera gånger kom katterna fram till dem och strök sig mot benen eller klöste lite. Michi fotade en katt precis när hon kom krypande på balustraden när vi satt och hon skött rygg och fräste värre än en vanlig katt och Michi ryggade tillbaka av skräck under ett par sekunder. Dessa människokatter blir så otroligt kattlika!!Söndagen ägnades åt en god och sen frukost och sedan slöade vi vid poolen tills det var dags att åka hem efter en härligt avkopplande helg.

Föreläsning i mental träning

I dag hade Swea lunch på The Olive vid Sri Hartamas Shoppingcenter. God mat, men väldigt små portioner. Salladen kändes som en förrätt... Innan vi fick lov att börja äta hade vi besök av Carsten Cziborr från Navibo NLP Center som under en dryg timme berättade om mental träning. Ett alltid lika intressant ämne, som man med jämna mellanrum behöver påminnas om. Eventuellt blir det en kurs på några dagar framöver.

På eftermiddagen bar det av till tandläkaren med Anna som fick en tand fixad. Sedan snabbt hem och lagade middag så att Linnea och Ellen hann få lite mat i sig innan Michi skjutsade dem till KL Sentral. Ikväll flyger de till Sydney och två och en halv månad i Australien och Nya Zeeland väntar. Det låter helt underbart!

Senare på kvällen satt Karin och jag bänkade framför American Idol. Nu är det bara 7 finalister kvar, varav 5 killar och alla är jättebra!!! Tror att en av tjejerna Lil Round åker ut på torsdag...Vi får väl se :o)

Fredrik medlem i Tri-M Honor Society

I morse var jag och Michi på skolan kl 9 för att se när Fredrik och tio personer till blev invalda i Tri-M Honor Society. Som svensk har det varit lite svårt att förstå vad dessa honor societies är, men för någon i det amerikanska systemet är det väldigt stort. Tydligen innebär det också att man har en fördel när man söker till universitet så småningom, då dessa medlemskap ger viss förtur vid ansökningarna!
I kort innebär det att om du är framstående inom ett ämne, har bra genomsnittliga betyg, goda ledaregenskaper m.m. så kan du bli invald i en av dessa föreningar. Föreningarnas syfte är sedan att få fler människor intresserade av musik, göra välgörenhetskonserter osv. Tri-M finns över hela världen och grundades på 1930-talet i Maine, USA. Som projekt i år kommer Tri-M här i Kuala Lumpur att ha som mål att spara ihop pengar till ett piano för ett barnhem. Ett vällovligt syfte! Idag var det i alla fall en ceremoni på skolan. Först spelade Middle School band. Tal hölls av Ms Commisso, Fredriks bandlärare, samt av rektorn Walt Morris, några elever spelade tvärflöjt följt av saxofon och sedan var själva invigningen med diplomutdelning, foton och applåder. Två stolta föräldrar lämnade skolan.

Våra gäster tog i dag en tur till Batu Caves,låg vid poolen och ikväll skall vi ta med dem in till stan, till Traders, för fantastisk utsikt över tvillingtornen.

Födelsedagsbarn och food courten

Idag, söndag, var det födelsedagskalas i Almaspuri och det bjöds på tårta hemma hos Karin och Robert. Robert fyllde 45 och Peter, som kom på kalaset, fyllde 48. Som vanligt hade Karin gjort något fantastiskt gott att äta och tre tårtor fanns på bordet!!! Deras gemensamt höga ålder, närmare bestämt 93, firades in med skumpa.

Under tiden var våra kära gäster,Linnea och Ellen, nere vid poolen och tog det lugnt idag. Kan väl vara skönt emellan allt resande. På kvällen strålade vi alla samman för att äta middag på food courten. Det är faktiskt det ställe som de flesta av våra gäster vill gå tillbaka till när/om de kommer tillbaka till KL. Satay, dim sum, sushi, nudlar och pizza serverades i en salig blandning. Som alltid lika gott! Vi fick också för första gången sällskap av Annas kille, Martin från Prag, som också går i klass 9 på MKIS.

Påskafton firas även här

För första gången firades påskafton i Sweas regi här i KL och vi samlades på Damai condo för att få en ordentlig påsklunch. 36 vuxna och 23 barn var anmälda så det var gott om folk. Alla familjer hade fått sätta upp sig på en lista med vad de ville ta med för mat och vi fick ett välfyllt buffébord! Alla obligatoriska rätter fanns med, men även lite malaysiska inslag. Sill, Janssons, sillröror, köttbullar, ostar och goda bröd fanns på det överfyllda bordet.

Lunchen skulle börja kl 12, bord och stolar var frambeställda från management och vi i styrelsen skulle samlas 11.15 för att bara kolla att läget var under kontroll. Hm, efter fem år i Malaysia borde man ha anat att så inte var fallet :o) Tre små förskrämda bord stod i ett hörn och sedan var det i princip tomt... Kontoret hade stängt på grund av möte så där gick inte att få tag på någon som kunde hjälpa oss med mer möbler och klockan närmade sig obarmhärtigt tolvslaget. Tack och lov dök några städerskor upp, och med en salig blandning av engelska och malaysiska lyckades vi förmedla budskapet vad vi behövde. Då gick det som en dans och fem i tolv innan alla anlände stod vi och såg ut som om vi haft koll hela tiden!!!

Alla barn kunde sitta ner och måla ägg eller dra på sig badkläder och bada i poolen, medan alla vuxna med nöjd min kastade sig över matbordet. Det hela blev jättelyckat och något vi säkert gör igen. Michi satt fast i möte med bostadsrättsföreningen här och kom tyvärr inte loss och Anna var hemma och gjorde ett spanskaprojekt med två kompisar, men Fredrik var med och träffade sina kompisar.

Våra gäster, Linnea och Ellen, valde att inte gå med på lunchen. Istället blev det en jättepromenad runt Little India, Chinatown och tvillingtornen. Något som säkert gav dem mycket mer. På kvällen tog Anna med dem på Gold Class-bio i shoppingcentret 1 Utama för att se Fast and Furious. Gold class innebär att det bara finns 20 enorma fåtöljer i biosalongen, du får en filt att gosa in dig i och kan trycka på en liten knapp för att beställa in läsk, öl, små maträtter, popcorn m.m. Viss risk finns att man somnar in, som i soffan hemma, och jag tror inte Michi klarat att se en hel film hittills... Priset för att gå på detta är 40 RM, dv s ungefär som en vanlig biobiljett i Sverige. Vill man istället gå på "vanlig" biosalong betalar man 8 RM. Helt ok :o)

Fredrik, som normalt spelar hockey på fredagar, hade fått inställt igår och hade istället match nu på lördag kväll. Underbar tid på påskafton! Vi var bjudna på fest så han fick skjuts av några kompisar. Här får och ger man mycket hjälp till alla vänner eftersom det inte finns någon familj att falla tillbaka på.

Själva var vi som sagt på mycket trevlig fest med påsklekar, påsklamm, goda viner och trevligt sällskap. Vad kan man önska sig mer? Möjligen att ha varit lite piggare i morse, kanske.

Besök i Kuala Lumpur

Nu har vi varit hemma i KL snart en vecka och på fredag kväll fick vi besök från Sverige. Våra goda vänners barn, Linnea med sin kompis Ellen, är på backpacking i Asien i tre månader och efter några dagar på Perhentian kom de nu till KL för att stanna här i fem dagar.

De kom vid sjutiden igår och vi hämtade upp dem från KL Sentral. Anna var ute med sina kompisar idag och Fredrik ville stanna hemma, så jag, Michi och tjejerna åkte till the Curve. Bjöd först på ett glas vin på en fantastisk vinbar vi har hittat. Rödvin var väl sådär gott tyckte tjejerna och två stora äppeljuice köptes snabbt in också :o)

Därefter gick vi till Thank God It´s Friday och åt middag. När vi skulle ta bilen, hade vi glömt ljuset på och bilen var tvärdöd. Tack vare två starka tjejer och Michi så lyckades de dock putta igång bilen så jag kunde köra hem dem!!! Var hemma elva och alla var rätt trötta. Släppte av Michi och tjejerna hemma och åkte och hämtade Anna och hennes kompisar. Hon hade 5 tjejer som sov över i sitt rum så jag vågar inte ens tänka på hur det ser ut därinne nu...

Skidåkning i Whistler, Canada

Har nu kommit hem igen efter tio fantastiska dagar i Whistler, Canada! Resan dit var lång. Vi startade torsdag morgon den 26 mars med att flyga från KL till Hongkong där vi fick vänta några timmar. På nästa flyg fick vi sedan för första gången vara med om att korsa datumlinjen vilket var himla skumt. Startade 16.45 från Hongkong den 26 mars och landade 11 timmar senare i Vancouver 13.30 samma torsdag... Tidsskillnaden var 15 timmar. Det blir så mycket så det inte ens blir lönt att räkna framåt eller bakåt för att se vad klockan egentligen var i Malaysia. När vi kom hem efter skidåkningen var det redan nästa dag i KL.

Whistler som stad var väldigt uppbyggd för turister, men backarna och skidsystemet var helt fantastiskt. Fastän vi åkte så mycket vi orkade varje dag så åkte vi nog bara i drygt hälften av backarna. Gondolliften alldeles vid vårt hotell tog 20 minuter upp och sedan tog det närmare 40 minuter att ta sig ner. Benen var rätt möra efter några dagar!!

Anna fick ont i sitt ena knä och fick tyvärr stanna hemma en del dagar eller lite försiktigt göra ett par åk. Fredrik hyrde snowboard och ville gärna vara i en "terrain park", dvs ett ställe där meningen var att man skulle hoppa och utföra diverse konster med skidor eller snowboard på. Inget för oss andra direkt!

Vädret var fantastiskt och temperaturen låg på mellan 0 och minus 5 grader. Nästan varje kväll snöade det och vi vaknade till 10 cm nysnö i backarna.De riktigt fina dagarna åkte vi upp till toppen av Whistler Mountain och kunde ta en nästan 8 km lång backe som hette Peak to Creak, från toppen ner till en mindre by som hette Whistler Creek.

Nästa år hålls OS i Whistler i februari. Backarna för tävlingarna var redan utvalda och vi kastade oss glatt ut i de olympiska spåren. Försöken att följa flaggorna i backarna slutade i princip mellan flagga 1 och 2 när det kändes som om man var uppe i 200 km/timme. Hur i hela friden vågar man köra så och fullfölja de resterande 50 portarna också...??? Det roliga var att kanadensiska landslaget var och tränade i backarna nästan varje dag så vi fick studera dem på nära håll. Snygga slimmade dräkter...

Efter skidåkningen följde hårda bataljer i kortspel. Nu utmattade både i kropp och själ gick vi ner till det typiska för Canada, ett utomhusbad i en så kallad hot tub. Efter ett sådant bad var det en sann kraftansträngning att göra sig iordning och gå ut på middag.
Maten var god, men med malaysiska mått mätt så kändes det rätt dyrt att betala drygt 1.000 kr varje gång man gick ut och åt middag. Säkert helt normalt med europeiska prisvanor. Vi är ju mer vana vid priserna på food courten. Hittade en av de sista kvällarna restaurang Bavaria, en schweizisk restaurang, där vi fick njuta av riktigt god fondue. Visst hör det skidåkning till!! After-skin var det sämre med. Visst fanns det restauranger där du kunde sitta ner och ta något att dricka efter en dag i backen, men ingen ompa-ompa-musik eller stamp i takt av skidpjäxor i mängd. Efter åtta hela skiddagar var man mör och fin i armar och ben och vi somnade gott på planet hem igen. Få semestrar är så härliga som en skidsemester!!!