31 mars 2017

Dimmig dag i backarna

Anna stannade hemma idag och tog hand om sitt knä. Det går stadigt framåt i alla fall, men det är dumt att belasta med skidåkning. Michi och jag åkte upp i backarna och idag var det nästan ännu dimmigare än i går. Det hade snöat i natt också så det var otroligt vackert ute.



Vid halvettiden åkte vi hem till Anna och åt lunch tillsammans.


Det bar sedan av ut i backarna igen fram till halvfyra när den stora kabinliften stängde.



Vi träffades sedan i baren alla tre för lite after-ski.


Middagen ikväll var väldigt god med bland annat krabba och hjort på menyn.



På kvällen var det show med Music hits och det var mycket musik för vår generation. Prince, Michael Jackson och Kiss tävlade med Celine Dion och Spice Girl. Måste säga att alla personalen är otroligt duktiga.


Vi avslutade kvällen med lite skumpa för att fira semestern med Anna och att det är hennes sista kväll. Imorgon åker hon tillbaka till Sapporo för vidare flyg mot London. 


Det har verkligen varit en fantastisk vecka även om Anna bara fick knappt tre skiddagar.

30 mars 2017

Skidskola Club 4 hela dagen

Dimman hängde tungt över bergstopparna när vi vaknade i morse. Efter frukosten gick vi till skiduthyrningen för att avsluta Annas skidhyra. Om hon blir bättre kan vi ju hyra igen, men idag skulle hon inte åka. När vi kom dit var skidorna redan avbokade och de var redan hämtade från vår ställning och inlämnade. Snacka om förträfflig service!

Kvart i tio träffade vi Paul, vår skidinstruktör för dagen. Han hade jobbat med paralympics i Canada tidigare, men nu jobbat här i Japan i nio år. Han var lite arrogant och det blev inte bättre när jag kraschade in i honom i en backe och vi tumlade ner en bit. Som tur var blev ingen skadad även om han sedan klagade för alla över hur ont han hade i bröstet, armen och handen. Det var ju dumt att åka på honom, men jag gjorde det inte riktigt med flit... När vi kom ner efter förmiddagens åkning luktade det grillat överallt. Grillspett och korv serverades ute och vi träffade på snowboardläraren Kate som vi pratat med ett par kvällar. Så gullig tjej. Hon pendlar som skidlärare mellan Japan och Nya Zeeland för att få fler säsonger.


Vi träffade Anna för lite lunch och gav oss sedan ut igen med skidskolan. Nu hade dimman tjocknat ordentligt och det var kanske femtio meters sikt på toppen. Vid ett tillfälle kom jag ifrån de som var framför och trodde mina glasögon immat igen, men när jag lyfte på dem såg jag fortfarande inte ett dugg och det var helt tyst. Fick långsamt åka framåt och skymtade till sist två gestalter en bit fram. Jag hade flera bakom mig också men ingen gick att se.


Vår lilla grupp med skidlärare och fem elever åkte upp till toppen några gånger och det gällde verkligen att inte sänka blicken mot marken utan hela tiden titta på den som var framför för att inte tappa bort varandra.


Här på ön Hokkaido finns det brunbjörn och ibland har personalen sett dem. Vi fick se en liten film på en av personalens telefoner där de filmat en liten björnunge förra året när den lufsade i skogen mellan backarna. Man kan ju undra var mamman befann sig? Det har hänt att de fått stänga backar för att björnarna vaknat ur sitt ide. Brevid gondolan hade de en byggnad med en uppstoppad björn. De kan bli 2,40 m långa och väga 250 kilo. Inget man vill möta i backarna precis...


På kvällen gick vi till Mina-Mina igen och åt och den här gången följde Kate med.


På kvällen var det Karaoke i asiatisk stil och Anna var uppe och sjöng med Kate en sång av Adele.


Lite senare hade Kate ordnat in Anna i kön igen och hon sjöng I dreamed a dream från Les Miserables. Det slutade med att alla skrek, stampade och ropade "one more song, one more song!" En stor grupp från Malaysia rusade upp och skrek och flera skidinstruktörer kom fram till henne efteråt och gratulerade. Stolta föräldrar!!!


På något sätt hamnar flera skidinstruktörer med oss varje kväll och vi har hur trevligt som helst. Riktigt mysigt här!!!

29 mars 2017

Vi provar skidskola och Anna skadar knäet

Visst är det härligt att vakna och dra ifrån gardinerna och se backarna från fönstret!



Michi, Anna och jag gick med i skidskola idag. Det ingår ju på Club Med så det är roligt och bra att få lite tips om tekniken. Idag skulle det tränas carving och få skidorna att glida rätt i snön. Efter ett par åk i de långa backarna gjorde Anna ett felskär där knät gick åt ett håll och kroppen åt ett annat. Hon kunde inte riktigt stödja på knät för det gjorde så ont så de fick begära transport.



Hon blev upphämtad av en snöskoter - rätt häftigt! Med benet inlindat för att hålla det rakt fick hon skjuts ner till hotellet. Michi åkte med henne ner och jag fortsatte klassen en timme till.




När jag kom tillbaka skyndade jag mig mot rummet men blev stoppad och fick höra att Michi och Anna åkt till sjukhus tillsammans med en översättare då japanerna knappt kan engelska. Det blev röntgen och träff med läkare. Som tur var så var inget brutet eller sönder men ett ligament var sträckt. Nu blev hon ordinerad vila och kan åka skidor igen om det inte gör ont. De köpte ett rejält bandage för benet också så att det hålls rakt idag.



Jag väntade på dem. Kändes inte roligt att ge sig ut att åka skidor utan ville höra hur allt gått. När de kom tillbaka gick vi och åt lunch och Anna var vid gott mod.




Michi stack ut och åkte skidor på eftermiddagen eftersom han inte fick göra det på förmiddagen. Anna och jag tog det lugnt hemma och på kvällen blev det bad i det varma badet ute igen. Man möter mycket folk där. Dagarna går fort och snart var det dags för middag igen. Den här gången hade de bland annat raclette på menyn. Så gott!!



Den japanska tjejen Ari (uttalas Ali på japanskr vis) kom och satte sig vid vårt bord ett tag. Hon har varit helt fantastisk och otroligt hjälpsam. Hon fick till och med och hämtade mat till Anna och ville fixa hur mycket som helst. När vi kom in i matsalen stod sex personer i personalen och tog emot och alla visste vem Anna var och undrade hur det var med henne. Hon som är manager för hela Club Med kom framstörtande och frågade hur allt var. De är väldigt omtänksamma.




Ikväll var det cirkusshow och man måste säga att alla är fantastiskt duktiga. Det är ju ändå skidinstruktörer som helt plötsligt skall dansa och hoppa trampolin.



Vi fick oss ett gott skratt i baren sedan när en man låg och sov genom hög musik, danstävling och barsnack. Nog för att man är trött, men ändå :)




Nu har vi anmält oss till skidskola för imorgon också så får vi se om vi klarar hela dagen...

28 mars 2017

Snöig andra skiddag

När vi vaknade i morse vräkte snön ner och det var svårt att se ojämnheter i backarna. Samtidigt blir underlaget bättre och bättre!


Efter ett tag klarnade det upp och utsikten blev fantastisk.


Här är Anna och Michi uppe på toppen.


Vi provade de lägre backarna lite idag också. Den här liften hade ingen bom att fälla ner så man satt helt fritt. Nästan lite läskigt!


Vid botten av gondolan fanns denna lilla hund som hette Moko.


Vid halvett åkte vi in för lite lunch. Mums.


Någon i vår familj var väldigt trött och tog sig en liten femminutare innan vi åkte ut igen.


Michi ville prova lite nya svarta backar på eftermiddagen så jag och Anna åkte tillsammans. Efter ett tag blev hon lite trött i ryggen så jag fortsatte själv. Det snöade lite igen så utsikten från gondolan blev sådär.


Innan sista loppet ner så bröt solen igenom och det blev så fint!


Nu har vi lärt oss att inte slåss med alla andra vid buffén utan gå direkt till de specialstationer som gör färdiga rätter. Idag var det fint kött med pepparsås...


gravad lax på lite japanskt sätt...


...och rökt anka med hallonsås. Små portioner som möjliggör att man kan prova flera. Hur gott som helst!


Idag fick vi bord precis vid glassmaskinen vilket gjorde att det var en strid ström av barn och vuxna brevid oss hela tiden. Får ta ett bättre bord nästa gång :)


Som varje kväll blev det en show och en stund i baren innan vi trötta stapplade upp till rummet innan elva. Det är max vad man orkar med efter en hel dag på skidor.

27 mars 2017

Första skiddagen i Sahoro

Äntligen, efter fem långa år, var det dags att bege sig ut i backarna igen. Nästan lite nervöst. Anna hade också hyrt skidor denna gång efter att ha åkt snowboard de senaste tio åren.


Solen strålade när vi kom upp på toppen och det såg så fint ut!



Här är en stor gondollift så man åker upp väldigt bekvämt och blir varm mellan varven.


Efter två och en halvtimmes åkning var det dags för lunch. Michi hade hittat en väldigt giftig dricka...


Det blev sedan lika många timmars skidåkning på eftermiddagen. Gonddolliften stänger redan halvfyra så man slutar rätt tidigt. Vi badade sedan i det heta badet ute och mjukade upp alla muskler. Så skönt. Anna och jag fick oss sedan ett gott skratt när vi bytt om till middagen. Vi såg ut som en schackruta med exakt samma färger på oss, fast tvärtom.


Denna andra kväll provade vi restaurang Mina-mina där man äter shabu-shabu. Alla namn låter så roliga. Det är var nästan samma som Michi och jag åt häromkvällen men denna gång med seafood.


De hade en väldigt fräck ölmaskin. När man ställde glaset på tippads hela anordningen så att ölet hälldes upp utan för mycket skum.


Givetvis kollade vi showen ikväll också. Det är liksom det enda som finns att göra och man är så trött så man orkar knappt röra sig efter middagen.


Efter showen blev det en drink och vi träffade ett trevligt par från Argentina/Schweiz. De som jobbar här har ett tufft schema då de måste gå runt och mingla med gästerna fram till halvelva-elva. De är inte lediga många timmar på ett dygn.

26 mars 2017

Med Anna till Club Med

Frukost för tre nere i frukostmatsalen på Hotel Clubby Sapporo denna morgon.



Anna tog ett underbart kort på den japanske kocken som lagade omelett med pinnar!



Efter frukosten tog vi taxi till Sapporo station och sedan tåget tillbaka till flygplatsen. Där gick vi till inrikeshallen där Club Med hade en incheckningsdisk så vi kunde anmäla att vi var där för bussen. Vi hade nästan en timme tillgodo så vi gick iväg och tog en kaffe. Då stod det en söt dam och delade ut kakprover och när hon såg att vi drack kaffe kom hon fram med lite smakprover till oss. Snällt! Hon står där bakom Anna :)





Halvett var det dags att kliva på bussen och Anna var snabb så vi fick sätena längst fram. Kul när man kan se ut bra. Turen tog cirka två och en halv timme.





Väl framme fick vi rum 666. Inte jättestort för tre personer men vi får väl vara välorganiserade. Började med en liten rundvandring runt hotellet och stack ut en snabbis för att känna på snön.






Vi passade också på att hyra skidutrusningen inför imorgon.


Middagarna består ju av buffet här och vi kom vid sjutiden och middagen serveras mellan sex och åtta. Lite lätt hysteriskt var det så man skall nog komma lite tidigare. Efter maten är det som på många charterställen - personalen uppträder med en show.



Det var sedan lite musikuppträdanden också innan det var dags att gå tillbaka till rummet.




Det skall bli så roligt att åka skidor imorgon. Sist jag och Anna åkte var 2012!