Ännu en vanlig söndag

På kvällen den 23 oktober var vi hemma hos Karin och Robert på middag och kom in på ämnet - Allt vi handlar i Sverige men glömmer bort att äta upp. Vi kom då på att vi hade fryst löjrom kvar hemma och vi bestämde raskt att vi skulle ha en lyxig söndagsbrunch med löjromstoast och skumpa. En helt vanlig söndag :)

Innan våra gäster kom på söndagmorgon vid elva lyckades jag med konststycket att gå rakt in i vår balkongdörr som bara föll rakt ut. Som tur var höll dörren och jag klarade mig undan med lite skrapsår på benen och en bruten nagel. Var helt enkelt värd lite skumpa efter det...

Michi och Robert tog tag i öppnandet av skumpan när alla fem var samlade och jag, Karin och Fredrik fixade det sista med mackorna i köket.

Det bästa man kan ge mig är nog löjromstoast så det blev en sann njutningens stund på balkongen!!!

Peter Listrup var också med - extra roligt eftersom han snart lämnar Malaysia för Australien.

Visst är det underbart att någon gång ibland riktigt lyxa till sig. Varför hade vi aldrig såna här bruncher när vi bodde hemma i Sverige? Med tanke på det arbetstempo som alla håller och att man inte kan få hjälp med saker så billigt och lätt som här, så borde man verkligen unna sig lite mer flärd ibland! Vi kanske kan introducera trevliga vanor när vi är i Sverige nästa gång :)

Sri Lanka 9-16 oktober, dag 5-6

Torsdagen den 14:e var vi uppe och åt en god frukost med utsikt över havet innan resan mot Colombo skulle starta.

Färden på tio mil tog totalt nästan tre timmar och då gjorde vi i princip inga stopp på vägen. När vi kom fram var alla rätt sega och inte så sugna på att ge sig ut på den inbokade stadsrundturen. Hotell Galle Face såg betydligt mer lockande ut!

Michi och Fredrik bestämde sig för lite tid i gymmet och en massage, medan Anna och jag begav oss ut med vår guide på en ministadsrundtur plus lite shopping. Vårt första stopp var vid ett tempel där Colombos enda elefant fanns. Eftersom vi inte fick se några på vår safaritur, så var det ju kul att få se ett exemplar här i alla fall...

Vi åkte förbi stadshuset, en stor park och några shoppingcenter, men vi är rätt bortskämda i Kuala Lumpur med vårt enorma utbud så vi kom hem rätt tomhänta. Det blev mer lite mango chutney från Sri Lanka, kanelträtandpetare och en liten elefant till.

På kvällen var det dags att ta fram champagneflaskan vi smugglat med från KLIA och fira Michi lite i förväg. Imorgon fyller han 47. Fredrik fick den stora äran att öppna flaskan.

Sedan blev det god middag nere på terrassen. Det var lax eller svampstuvning till förrätt följt av goda köttbitar.

Det blev en riktig födelsedagsmiddag och vi satt och njöt av vindarna från havet. Här är ett par grader svalare än i Malaysia och det känns faktiskt.

Till desserten flyttade vi ut till uteplatsen och fick ostbricka och creme caramel där ute.

Helt underbart och dessutom myggfritt vid havet :)

Nästa morgon, den 15:e oktober kom barnen in till vårt rum, 206, och sjöng vackert och hade med sig paket till Michi.

Därefter gick vi ner till den fantastiska frukostbuffén som var den bästa på hela resan. Vi tyckte det var lite synd att vi bara skulle hinna med en frukost här.

Efter frukosten åkte Michi och Anna iväg på ett besök hos exportrådet här och Fredrik och jag gav oss ut då vi hört att det fanns en skräddare tvärs över gatan. Fredrik har vuxit om mig nu och inga skjortor passar längre så det finns ett desperat behov. Vi hittade skräddaren, men man var tvungen att ta med sig tyg dit, då de egentligen endast sydde kostymer. Det orkade vi inte riktigt sticka iväg och köpa så vi gick tillbaka till poolen istället. Hårt liv!

Vid lunchtid kom Michi och Anna tillbaka och efter lite mat gick vi iväg och tog massage hela familjen. Den tjejen som masserade mig visade sig komma från Bali och eftersom indonesiska och malaysiska är rätt så likt stod vi där och pratade glatt på varsitt språk och förstod varandra bra. Rätt häftigt!

Så var det dags att gå upp och packa ihop våra saker. På vårt rum stod då både tårta och blommor till Michi när hotellet nu upptäckt att han fyller år idag. Det var en trevlig gest! Efter lite tårta var det dags för middag vid halvåttatiden.

Innan vi sedan lämnade vårt rum vid tio var vi tvungna att ta kort på den roliga badrumsskylten. Undrar just hur de hade tänkt...

Tio kom vår guide och hämtade oss och det vbar iväg tillbaka till flygplatsen utanför Colombo. Vårt plan gick 01.20, ingen jätterolig tid. Färden hem var ganska skumpig så det var ett trött, men nöjt, gäng som landade i KL igen på morgonen den 16:e oktober.

Sri Lanka 9-16 oktober, dag 4

Den 13:e var det dags för nya äventyr. Första stoppet idag var en gruva där man framför allt utvinner månstenar. Tjugo meter ner under marken turades man om, två timmar i taget, att gräva och hissa upp sten och jord.

Detta vaskades sedan på gammalt guldgrävarvis för att se om man funnit några stenar.

Inte bara månstenar hittades, utan även topaser, aquamariner, rupiner och safirer m.m.

Stenarna skickades sedan vidare till en man som satt och grovslipade dem för hand!

För den finare slipningen sattes stenarna med hjälp av vax upp på pinnar så att man skulle kunna komma åt att ge dem en jämn form. De lite blå månstenarna är den finaste sorten.

När så slipningen var klar gick stenarna vidare till två män som satt och fattade in dem. Tala om handarbete.

Vi var inne i deras butik och tittade och där låg månstenarna i drivor.

Efter gruvbesöket var det dags för vår båtsafari. Vi skulle ut ett par timmar på Madu River för att besöka öar och titta på djurlivet.

Vår båt hade det storslagna namnet London Queen.

Fredrik placerade sig liggande längs fram i fören. Lite läskigt ibland när han stack upp huvudet och händerna när vi passerade under låga broar...

Vi gled förbi många som stod och fiskade med spö eller försökte fånga räkor genom att sticka ett spett ner i vattnet. Verkade inte helt lätt...

Vid många tillfällen såg vi stora "monitor lizards". Här var det flera stycket som slogs om en påse med fiskrens som någon slängt ner från en bro. De var helt galna. Fredrik sträckte ner handen för att klappa en, men då skrek både guiden och vår kapten för tydligen har de väldigt vassa svansar.

Kriget med de tamilska tigrarna slutade för endast ett år sedan och turismen har börjat vända tillbaka till Sri Lanka. Det är ännu inte speciellt turistiskt och det är roligt att ha varit där nu, men ibland kunde man känna att folk tar chansen att börja tjäna lite extra pengar. Som här där en tjej kom roende i sin båt med en liten apa som man skulle hålla och klappa.

Det gick bra när Anna höll i den, men när Fredrik hade den rev den till honom i ansiktet.

Rätt som det var passerade vi en annan inrättning mitt ute på vattnet, en båtbar! Det blev dock inget stopp denna gång.

Så åkte vi vidare genom mangroveträsk och såg olika fåglar, bland annat kungsfiskare.

Sri Lanka är känt för sina ädelstenar, men också för sin kanel som har varit en stor exportvara. Vi gjorde ett stopp på en liten ö där vi fick se hur man tar loss kanelbarken från trädgrenar och vi fick också tillfälle att smaka på färsk kanel. Det var jättegott!

Det blev inköp av några kanelstänger så att vi kan ha till hemmagjord glögg i jul, nu när vi för första gången skall vara kvar i Malaysia.

De visade också hur man sedan tar tillvara på kanelträdets blast för att fläta hustak.

Vår kapten och även guiden blev lite oroliga när de såg hur Fredrik hoppade i båten m.m. så vi fick förklara att vi har båt hemma och att vi alla är väldigt vana vid båt. Då slutade det med att Fredrik fick köra, vilket han givetvis tyckte var väldigt roligt.

Vårt nästa stopp var vid en ö med ett buddistiskt tempel.

Här bodde det en huvudmunk och fyra till fem lärlingar vars uppgift var att dels utbilda sig, dels ta hand om templet.

Här hade de också en typ av stora ekorrar som också är Sri Lankas nationaldjur.

Vi fick också träffa huvudmunken som band fast det obligatoriska vita bandet kring våra armar. Till skillnad från när vi var i norra Thailand så knöt han band även på mig och Anna. I Thailand rörde de inte vid kvinnor.

Anna och jag fick dock inte komma in i våra shorts, utan var så här snygga under besöket.

Vårt sista stopp på båtturen var på en uppbyggd fiskfarm. Vi skulle se om vi kunde köpa färsk fisk och få tillagad till lunch. Tyvärr gick det inte att köpa fisk, men däremot hade de små krokodilungar som Anna och Fredrik fick hålla.

Tillbaka vid stranden tog vi vår bil och åkte iväg för att äta lunch. Det är väl egentligen det enda negativa som varit på denna resan - alla luncher har tagit så fruktansvärt lång tid, minimum två timmar. Alla restauranger har varit hos "vänner" till vår guide och eftersom det inte är högsäsong nu så är egentligen inget förberett. Man får väl se det som att maten blir riktigt tillagad i alla fall...

Efter lunchen åkte vi till en konstskola som speciellt Anna ville åka till. Hon läser ju nu IB Art och ville ha lite att skriva om i sin bok hon sammanställer. Detta är ett projekt som en holländare dragit igång. Barn, vars föräldrar dog i tsunamin, får pröva in och de med konstnärliga talanger får komma in på skolan och går där under två år.

Just nu var där tolv elever. De målar olika produkter som sedan säljs. Pengarna används sedan för att köpa in material, men även till att bygga hus för drabbade familjer. Hittills hade hus för 52 familjer byggts! Fantastiskt med männsikor som startar och driver projekt som detta!

Många av eleverna går sedan vidare till universitet med konst som inriktning.

De hade bland annat målat på jättefina keramikelefanter som kom från norra Sri Lanka så en sådan kom med oss hem :)

Efter detta var vi rätt mätta på utflykter och vände åter till Amaya Reef hotel. Det blev middag på hotellet även denna kväll och imorgon bär det iväg till Colombo. En färd på tio mil.