Covid och stormig båtfärd

Vaknade till i morse och på ett ögonblick var jag klarvaken. Thelma hade känt sig lite dålig och hade gjort ett covidtest som visade sig vara positivt. Kanske inte så farligt i sig, men just idag kommer Gudruns barnbarn Hanna med pojkvännen Jonathan. De skulle bo hos oss två dagar, vilket var bestämt sedan länge. Vad göra???

Tur att man har goda vänner. Anna och Andy har lånat vårt hus på Langkawi och har flera gånger frågat om det inte är något de kan hjälpa till med. Nu ringde jag Anna och fick bara ett: Självklart! direkt i telefonen. Vilka vänner vi har! Fick inte tag på Hanna och Jonathan då de redan satt på planet från Bali men som tur var så såg de alla meddelanden när de landade. På flygplatsen var det hur mycket folk som helst och det tog dem tre timmar att ta sig ut ur flygplatsen.

Fixade med våra land i dag igen och insåg att det måste till några fler påsar med täckbark innan jag är klar. Det närmar sig i alla fall.

Michi bjöd på lunch och inte helt oväntat blev det - korv.

Vi hade bokat bord på Skärgårn, Rönnängs brygga, ikväll och jag var lite tveksam. Det blåste mycket och jag är lite harig när det blåser. Vill gärna ha mer spegelblankt när vi ska ut. Michi tyckte det var lugnt men oj vilka vågor det var när vi väl kom ut. Det fanns inte skydd någonstan. Vi tog oss till Dyrön, men när vi kom till gattet mellan Dyrön och Åstol så tyckte till och med Michi att vi skulle vända. Vi försökte lägga till i Dyröns norra hamn, men båten bara slog mot bryggan så vi gick ut igen och tog oss till den södra hamnen. Mina ben var rätt skakiga när vi kom i land. Det blåste tio sekundmeter med femton i byarna. Lite väl mycket. Det blev en promenad över ön till restaurangen vid norra hamnen.

Jag beställde en välbehövlig aperol spritz för att lugna nerverna lite... Det blev sedan en fantastisk tallrik med musslor för mig och räkmacka för Michi.

Vi hittade en plats vid en solig vägg och helt plötsligt kändes det som en fantastisk kväll.

Vid tiotiden var det dags för lite nervösa steg tillbaka till båten, men nu hade vi vinden i ryggen och det gick snabbt och relativt lätt att ta oss hem.

När vi väl var hemma var klockan efter halvelva och det var fortfarande ljust.

Vi fick en lång pratstund med Anna på kvällen och hon meddelade att vi troligen kan ta vår booster nummer två i London. Det känns skönt!

Skönt att se att Pluto är pigg och glad igen. Man blir ju lite orolig.