Fredriks jobb blir klart!

Idag skulle vi till osteopaten Börje och jag hade skrivit in klockan 11 i kalendern. Klockan tio ringde de och undrade var vi var. Då hade jag skrivit in 10 när vi var i England och så ändrades det till 11 när tiden ställdes om. Inte bra! Michi har dessutom haft lite ont i ryggen så han skulle ha behövt gå dit... Michi hade ett möte också så vi åkte in till stan i vilket fall. Det började med en tur till Anders.

När Michi hade sitt möte tog jag en snabb sväng ut till Lerum för att se att allt såg ok ut. Michi skulle sedan tillbaka till Anders med medicin han hämtat ut och släppte mig i stan för att fixa lite ärenden. Födelsedagspresent till Nicole som fyllt 18 blev inhandlat bland annat äntligen...

När jag var i Lerum ringde Fredrik efter sin femte intervju på Alvarez and Marsal. Han hade blivit ordentligt grillad, men också fått beröm. Han tyckte att han var nöjd med sin insats och inte kunde gjort mer själv vilket alltid är skönt. Skulle han inte få jobbet nu så var det för att de letade efter någon annan typ eller andra kvalifikationer.

När jag sedan var på stan och Michi precis skulle hämta upp mig så ringde det igen till mig och Michi samtidigt. Det var en glädjestrålande Fredrik som berättade att han var familjens senast anställde. Jobbet med forensic finance var hans. Åh så fantastiskt roligt att han fick det han ville ha efter alla intervjuer och alla förberedelser. Nu kan Michi och jag luta oss tillbaka, vi har gjort det vi har kunnat för våra barn och nu är det dags för båda två att stå på egna ben. Stort grattis till Fredrik!

På kvällen hade vi sedan bjudit över Marie och Ingemar till oss på middag. Roligt att få en helkväll och sitta och prata!

Det känns som om sommaren bara har susat förbi och vi har knappt haft tid att träffa alla kompisar på Rörtången. Nu fick vi i alla fall sitta ner lite med dessa två :)

En dag för oss själva - välbehövligt

Madeleine och jag är ju nära vänner sedan många år och ett stort gemensamt intresse är språk och roliga skyltar. Idag fick jag den här underbara som stämmer så fantastiskt bra på hur man känner sig!

När jag gick upp halvnio i morse var hela styrkan uppe så det blev till att dra fram frukost snabbt. Det blev en salig blandning av engelska - då Judith är från Nya Zeeland - och svenska. Härligt hur van man är med språket och växlar hur som helst. Det var lika trevligt i morse och det blev varma kramar när alla åkte. Det här gänget kommer vi att se igen!

Resten av dagen var vi helt själva och det är en lyx som inte inträffar speciellt ofta. Fastän det var rätt kyligt igen så blev det en promenad runt på Rörtången. 

Jag hade plockat fram kantareller ur frysen och gjorde goda mackor på kvällen. Kantareller tillhör en av de sakerna som vi bara älskar. Det och skaldjur...

Vi tycker ju mycket om att ha sällskap och ha mycket folk runt om oss, men ibland behöver man verkligen ha lite tid för sig själva. Slappa i soffan med en bok, ta en promenad, sova middag en stund och bara äta lite god mat i lugn och ro klockan nio på kvällen om man så vill. Njutning!!!

Besök av Michis klasskamrater

Pappa fick svar på sitt DNA-test idag och det visade sig att han har ett barn som också gjort ett DNA-test och det var jag. Helene skickar väl in sitt snart också och då får han ett barn till :) 

Idag var det eftermöte för Rörtångens marknad hemma hos oss. Det hade gått bra för alla och sidan jag gjort på Facebook hade nog hjälp till med att få lite extra kunder att komma dit.

  

På kvällen fick vi besök av Michis klasskamrater, Lalla - Lars Olsson och Fjället - Per Fjellstedt med fruarna Mia och Judith. Det blev en väldigt trevlig kväll. Alla sov över och natten hann bli sen.

Roligt med nya bekantskaper. Mia och jag gick i parallellklass på Torspskolan och hon gick i samma klass som Thomas. Världen är allt bra liten!

Alla reser hem och vi hälsar på Anders

Fick idag upp det här minnet på Facebook. Helt otroligt roligt! Tänk när jag bokade in Fredrik på sommarkurs på King´s college när han ville åka till Australien eller Canada för att plugga. Han genomskådade min list men accepterade att London var bra och se var han är idag :)

Här på landet blev det frukost ute i morse med våra kära gäster.

Det blev sedan en tur in till Husaren i Haga där vi tog lite lunch. Var tvungen att fota dessa gigantiska kanelbullar för hundrade gången. Man ser en hel familj dela på en och ändå blir det över...

Vi fick bord ute i solen och hade det hur bra som helst. Vi vinkade sedan hejdå till Louise som traskade mot flygbussen vid centralen och så körde vi Madeleine hem till hennes brorson.

Michi och jag åkte vidare till Toftaåsens korttidsboende där Anders nu bor ett tag. Vi hade tagit med lite kräftor från igår som han tyckte var fantastiska.

På kvällen hade vi bjudit över Kjell och Birgitta på lite middag. Vi började dock hos Marianne, Birgittas mamma, som bjöd på champagne. Vi hade gett henne en flaska när hon fyllde 90 och hon ville så gärna dela den med oss. Så gulligt!

VI fick äntligen en helkväll med våra kära grannar med tid för mycket prat. Alldeles för lite av den varan den här sommaren.

Släkten firar Fredrik - utan festföremålet på plats

Ingen Fredrik här, men vi har vår middag ändå. Det är ju roligt att ses i alla fall. Men så snopet. Eftersom vi tappade hela gårdagen fick jag gå upp tidigt och göra en inköpslista och Michi tog med Madeleine och Louise på en liten utflykt till Dyrön.

Två stora påsar med totalt 10 kilo kräftor låg i en stor fryslåda och väntade på att bli upphämtade.

Den nya bänken kommer till bra användning. Här var det snacks, snittar och dricka när alla kom vid femtiden.

Först på plats var Tobbe som hade hämtat upp Bärbel och därefter kom pappa. Senare dök Helene, Thomas, Nicole, Victor och hans flickvän Elvira upp.

Michi och jag presenterade kvällens middag och det blev glada tillrop övera alla kräftor.

Madeleine hade tagit en fin bild på Louise och Michi.

Så var alla samlade och åt för fullt. Vi ringde Fredrik på Facetime så att alla fick prata lite med honom.

Det var roligt att få träffa Victors flickvän Elvira. Hon verkar jättegullig.

Framåt tiotiden åkte alla igen och vi hade haft en jättemysig eftermiddag och kväll. Så synd bara att inte Fredrik var här och kunde bli firad. Nu får vi ta det vid ett annat tillfälle...

Madeleine och Louise kommer till Rörtången - men inte Fredrik

När vi vaknade i morse hade jag fått ett nytt meddelande från Madeleine som nu satt på tåget ner till Göteborg: Är Fredriks flyg inställt? Trodde inte mina ögon. Gick in på British Airways hemsida och konstaterade att nu var även Fredriks flyg borta. Ringde honom och han hade fått en ny biljett till på måndag. Han skulle ju bara vara i Göteborg över helgen så det blev till att boka av hans resa helt. Han var ju liksom festföremålet i morgon så det var ju lite misslyckat... Konstigt nog var vårt flyg med SAS fortfarande på. Vi har hört att British Airways har en pilotstrejk på gång. De skyller på vädret, men man undrar vad som egentligen ligger bakom... Vi åkte ut till Heathrow vid halvtre idag och det var inga problem att checka in.

Planet till Köpenhamn kom iväg 40 minuter sent och med en och en halv timme i Köpenhamn från början så kunde det bli lite kort. De flög dock ikapp en hel del. Väl framme i Köpenhamn fick vi besked att nästa flyg var 20 minuter sent. 

Det kändes väldigt skönt när vi väl satt på sista planet mot Göteborg...

Madeleine stod redo med kameran när vi äntligen kom ut med vårt bagage. Nu gällde det att fixa i ordning för resten av helgen - utan Fredrik. Madeleine hade kommit till Centralen redan vid sju och åkte då ut till Landvetter. Där landade Louise klockan nio och sedan hade de fått vänta på oss till efter midnatt. Tanken var ju att Fredrik skulle landat vid sju och att han och Madeleine skulle tagit sig ut till Rörtången... Så snopet!

Vi var ute vid Rörtången när klockan var närmare ett, men vi satte oss ändå och tog lite ost och skinka och pratade en stund.

Klockan var nog närmare halvtre när vi äntligen kröp i säng. Så roligt att vi kom hem i alla fall och fick träffa Madeleine och Louise!

Dags att resa hem... eller inte

Vi vaknade till den varmaste dagen hittills, hela 38 grader. Packade ihop det sista och traskade iväg med våra väskor mot Tower Bridge och över.

Fin utsikt mot Butler´s Wharf på andra sidan där vi spenderat en del tid den här gången.

På andra sidan hittade vi ett mysigt kafé alldeles vid en liten hamn. Här blev det ett stopp för att återhämta krafterna.

Vi hade tänkt lämna av väskorna hos Fredrik men tiden gick och vi bestämde oss för att åka direkt till Paddington och vidare mot Heathrow. Fredrik skulle ju komma till Sverige redan i morgon så vi skulle ju ses snart ändå. På Paddington blev det en kaffe på Starbucks för att fördriva tiden lite.

Ute på Heathrow gick de runt med en glassvagn och delade ut till passagerare för det var så varmt.

Det blev några timmar i loungen och vi köpte en kortlek. Behöver jag säga att jag vann med det här!

Vårt plan skulle komma upp på tavlorna 18.35 men inget hände. Helt plötsligt kom det upp att det var försenat till 21.50. Suck! Gaten skulle visas 20.45. Inget hände. Jag gick bort till British Airways disk där kön var jättelång. Det var bara att ställa sig sist. Helt plötsligt kom beskedet att planet var inställt. Inget besked om varför. Alla skulle gå till gate A12 för att slussas vidare till Arrivals och hämta ut sina väskor. British Airways skötte allt såååå dåligt. Vi fick inga besked. När vi frågade om hotell fick vi till svar att deras hotell var slut så vi fick ordna det själva utanför med en budget på 100 pund per person och natt. Helt plötsligt plingade det till i telefonen och vi hade blivit ombokade - tills på lördag! Då skulle vi missa hela middagen hemma som vi ordnat för Fredrik. Funkar inte!

Ringde Anna som kunde sätta sig vid en dator och hjälpa oss med biljetter. Allt var fullbokat. Till slut hittade hon två biljetter med SAS för 4,000 kronor per person en väg i morgon kväll. Landar vid midnatt. Madeleine kommer till Centralen 19, Louise till Landvetter 20:50 och Fredrik landar 19.05. De får försöka ta sig ut själva till Rörtången med hjälp av någon snäll granne som kanske kan hämta.

Utanför fanns hotellbokningsställe men alla deras rum var slut. Vi fick tips om en websida som hette hotelstonight och fick tag på ett rum på Radisson vid flygplatsen. Gick ut för att ta en taxi dit och blev utskällda av taxichauffören som väl tyckte att han fick en för kort körning. Jag visade upp vår bokning på min telefon och fick kommentaren: Why do you show me a fucking picture. There are 20 Radisson in London. Where are you going? Trevligt. Särskilt som det tydligt på min bild stod Radisson Blue Heathrow...

Väl framme vid hotellet kom vi in och fick höra att de varit fullbokade i timmar så vår bokning fanns inte. När vi bokade så stod det att den var ej återbetalningsbar så det här blir ju spännande att få till. Våra humör var i botten nu. Radisson tipsade oss om att fortsätta gatan fram där det fanns flera hotell. Nästa var Marriott och vi kom in och fick det sista lediga rummet. Tre killar kom in efter oss och då var det fullt. Vi hade ju kunnat åka till Anna men orkade inte ta oss hela vägen in till stan igen.

Restaurangen var stängd, klockan var nu redan elva på kvällen. Som tur var hade baren italiensk mat och Michi kom tillbaka med öl, vin och en fantastisk bricka med charkuterier och godsaker. Nu var det bara att äntligen luta sig tillbaka, inse fakta att vi inte skulle komma hem förrän 24 timmar senare och att det inte fanns mycket vi kunde göra. Framåt ettiden somnade vi sött i vårt rum. Det skall bli spännande att se vad vi får tillbaka från SAS. Två hotellrum bokade, nya flygbiljetter, taxiresor och mat. Utlägg på över tiotusen kronor på grund av ett inställt plan. Vi pratade om att vi klarade ju allt för vi är så resvana och äldre med pengar på våra kort. Hur hade det varit om t.ex. Nicole rest själv till kusinerna i London och allt detta strul hade hänt utan någon hjälp från British Airways. Man vill inte ens tänka tanken!

Heldag i London

Sista heldagen i London och vi tog oss en promenad igen. Vi var ju tidigare i veckan på Borough Market, men inget blev handlat då så vi bestämde oss för att gå dit igen. Såg The Shard när vi gick förbi London Bridge station. Vi tittade på att åka upp men de tog 30 pund per person. Lite väl dyrt!

Hoppde in på Boots på Hay´s Gallery och handlade avsminkningstussar. De har så bra här som är indränkta med rengöringsmedel och återfuktning. Hittar inte dem vare sig i Sverige eller i Malaysia.

Vissa skyltar på marknaden är ju värre än andra. Ett stånd med viltkött hade rubriken: From Bullet to Borough...

Efter marknaden hittade vi ett litet kafé där det blev en smörgås och en kopp kaffe. Nu var vi tillbaka på Bermondsey Street fem minuter från Borough Market.
'

På kvällen kom Anna över till oss och vi promenerade bort till Butler´s Wharf igen. Michi hade valt ett franskt brasserie för kvällens middag. Vi träffade Fredrik vid Tower Bridge. En något trött kille efter att ha varit ute sista kvällen med gänget efter gårdagens ceremoni.

Det blev lite olika maträtter till middag. Som både Anna och jag hoppats på så fanns det musslor!

Ingen dålig utsikt heller... 

Anna gav en fin penna till Fredrik i present. Den får han vara rädd om!

Så var det dags att krama om Anna lite extra för nu ser vi henne inte mer den här gången. Hon dyker dock upp i Malaysia den 17 augusti så det är ju bara några veckor bort.

Stor dag idag - Fredriks graduation

Vaknade tidigt fylld av förväntan. Idag skulle Fredrik firas och ceremonin för att ha avslutat King´s College skulle äga rum på Royal Festive Hall i Waterloo. Vi tog bussen utanför oss då den stannade ett par hundra meter från lokalerna.

Jag blev alldeles tårögd när jag såg dessa fina ungdomar, så redo för livet efter en enorm prestation. Vi är så otroligt stolta över Fredriks väg hit. Först kom han inte in på Kings. Kom in på Regents och fick stipendier. Ringde Kings varje vecka och till slut gav de upp. Om han gick ut med högsta betyg skulle de plocka över honom. Han jobbade som en iller och klarade av det och fick byta skola. Där accepterade de dock inte hans första år utan han fick börja om. Redan från början sade han att han skulle gå ut med en first, dvs mycket väl godkänt, i snitt och efter hårt arbete i tre år står han här idag och kan vara otroligt stolt över sig själv. Nu stundar jobbansökningar, intervjuer och mer hårt arbete innan allt är i hamn. Så duktig han har varit!

Vi fick en bild på Fredrik och några av hans kompisar: Lucy, Nick, Guillome, Fredrik och Viktor. Det blev så klart också foto med de väldigt stolta föräldrarna! 

På Kings har de inga fyrkantiga hattar som de flesta skolor har. Istället har de en huva på sin rock. Själva rocken är designad av Vivenne Westwood. Lite roligt!

Ceremonin startade klockan elva. Det var pampiga lokaler och alla i fakulteten har väldigt gammaldags och speciella kläder på sig.

Det var ett väldigt trevligt och bra inledningstal av en av rektorerna.

Så ropades alla studenter upp och fick komma in en efter en och ta de två rektorerna i hand.

Jag måste säga att jag verkligen uppskattar hur man firar avslutningen på universitetstiden utomlands. I Sverige är det kanske något för studenterna, men oftast inget med föräldrarna. Detta är ju mycket större att fira än att man tar studenten. Det känns så högtidligt och man är så stolt så man kan spricka.

Efter ceremonin tog vi oss alla till Bush House, ett av Kings alla colleges. Här bjöds det på mat och dryck. Vi åkte upp på taket för att njuta av utsikten också. Anna var med på foto med Fredrik och Mateo. Efteråt var det dags för hela avgångsklassen att fotograferas.

Fredrik hann tyvärr lämna in sin rock innan vårt familjefoto, men här blev det ett på skolans trappa i alla fall.

Fredrik stannade sedan kvar med sina kompisar ett tag medan vi åkte med Anna hem och kollade hennes lägenhet. Det har hänt mycket som egentligen inte syns, men det är fortfarande väldigt mycket kvar.

På kvällen var sedan Michi och jag ute och åt med Fredrik på Casa Becci innan han skulle ut på stan med sina kompisar och fira att skolan är slut. De är väldigt roliga för de säger att nu går de från att vara studenter till att vara arbetslösa. Sant förvisso, men lite negativt. De skrattar gott.

När vi åkte hem vid tio stannade vi och tog en öl/shandy på kvarterspuben där vi bor som ligger precis mellan tunnelbanan och vår lägenhet. Nu har vi snart firat klart!