26 oktober 2010

Sri Lanka 9-16 oktober, dag 3

Morgonen den 12:e vaknade vi utvilade. Härligt! Nu var det dags för lite frukost innan vi skulle lämna våra små mysiga stugor i Mirissa och åka vidare.


På vårt hotell, Mirissa Palace, var man tvungen att boka halvpension. Vi tyckte middagsmenyn var lite tråkig - fish and chips - så vi fick istället beställa från menyn igår och så räknade de av vad middagen kostade. Frukosten däremot var helt fantastisk. Vi fick in ett gigantiskt fruktfat till att börja med och sedan följde rätt på rätt.


Mätta och belåtna satte vi oss i vår van igen och styrde nu vidare norrut mot vårt nästa mål, Hikkaduwa. På vägen passerade vi bland annat de för Sri Lanka så typiska fiskargubbarna som sitter på pålar och vi var tvungna att stanna för att fota.

Det slutade dock med att de flesta i familjen klättrade upp och provade fisket :)



När Michi kom upp, som redig svensk, så började pålen att vaja lite och när man såg fundamentet så var det inte riktigt byggd för någon över typ sextio kilo. Fiskemännen som var här var av det lite tunnare slaget...

Till slut fick även Anna klättra upp som siste man.

Vi fick sedan avslutade med ett gruppfoto med de Sri Lankesiska fiskemännen.

Efter detta äventyr bar det sedan av till Galle, en av de större städerna på Sri Lanka. Här bor rätt många utlänningar och det kändes att det var en annan atmosfär. Det var också lite modernare här än de ställen vi besökt tidigare.

Vi började med en promenad till fyren i Galle och passerade även en stor moské.

Vi fick oss ett gott skratt när vi såg en skylt med Indian Hut i samma typsnitt och exakt likadan skylt som Pizza Hut. En kopia anpassad till matkulturen här :)

Uppe på en utsiktspunkt fick vi äntligen ett gruppfoto av hela familjen.

Promenerade sedan vidare och gick innanför murarna till ett stort fort. Här bor tydligen de flesta expats som bor i Galle. Det var väldigt fin och gammal bebyggelse. Vi fick längs med murkanten och nedanför såg man stånd med färsk fisk till salu.
Från Galle åkte vi vidare upp mot målet Hikkaduwa. Vi tog en paus på vägen för att smaka på King Coconut och dricka mjölken i. Dessa kokosnötter används inte för att ta tillvara på köttet, det var ett väldigt tunt lager i, istället dricker man bara mjölken.

Innan hotellet gjorde vi ett sista stopp och det var på ett ställe som tillverkade Ayurvedaprodukter. Det var intressant att gå runt och titta på alla växter de hade som sedan användes för tillverkning av olika "mediciner".

Såg för första gången röda bananer. De hade flera olika färger här!

Vi fick också varsin "gratis" massage. Efteråt förväntades man dock köpa deras produkter som kändes väldigt dyra. Ett ställe man skulle kunna hoppa över egentligen.

Så kom vi då äntligen till vårt hotell, Amaya Reef. Det såg jättefint ut på internet, men mycket var under renovering nu och spa-anläggningen hade inte personal för kvinnor, så det var bara män som kunde gå dit... Michi och Fredrik bytte i alla fall snabbt om och stack ut och joggade på stranden.

Först i mål kom Fredrik med lätta steg och därefter kom Michi med något tyngre steg.

Väl tillbaka var det rätt skönt att få hoppa i poolen och bli lite avsvalkade!

Vårt rum vi fått var bra med en härlig liten terrass uppe på översta våningen.


På kvällen blev det samling där med ett glas vin och hårda matcher igen i fyrmannavist.

Strax innan middagen upptäckte jag att min säng hade en blöt pöl och jag misstänkte först att Michi lagt sin blöta duschhandduk där, men upptäckte sedan att det droppade från taket. Det blev till att ringa ner till receptionen och jag fick sängen ombäddad och vi fick sedan ställa sängarna med en halv meters mellanrum för att det inte skulle bli blött igen...

När det var dags för middag tänkte vi gå ut och äta, men det var becksvart ute och man var tvungen att gå på det som kallades highway. Lite läskigt, så vi vände och gick tillbaka till hotellet och väl var det. Vid bordet brevid oss satt ett helt gäng japaner och de var så roliga. En kvinna vek origami och kom med den ena skapelsen roligare än den andra till vårt bord. När vi kunde kontra med ett "arrigato", dvs tack på japanska så blev hela bordet på tjugo personer en jublande skara :)
Till slut kom en del av gruppen bort till oss för obligatorisk fotografering a la asiatiska manér. Helt underbart!


Det är verkligen fantastiskt roligt med den asiatiska spontaniteten. Nu blir vi kvar här i natt och ett dygn till. Skönt att inte flytta runt varje dag.