Med Madeleine på plats kändes det kul att göra en utflykt och Michi kom på att vi kunde åka till Alingsås, en plats vi i princip aldrig åker till trots att det är en jättemysig liten stad. Tobbe fick hänga på också. Vi strosade omkring inne i stan och givetvis blev det ett besök i den fantastiska affären Balders Hage.
När vi vandrat omkring en stund var vi redo för lunch och gick till det charmiga caféet Viola. Det känns som om tiden stått stilla här sedan 1950.
Det är fint med alla kullerstensgator och välbevarade hus i staden.
Michi har en gammal kompis, Janne, som öppnat ett vandrarhem i Alingsås så vi gick dit för att besöka honom. Det var stängt så vi tog ett foto utanför för att skicka till honom. Rätt som det var öppnades dörren och Janne kom ut och såg väldigt konfunderad ut när han fick syn på Michi. Fel person på fel plats. När poletten ramlade ner blev det ett kärt återseende och vi fick komma in på rundvisning, kaffe och fick oss massor med historier till livs.
Kvällen avslutades med middag på Bistro Piano nere i Lerum. Vi fick en ung och mycket entusiastisk servitör vid vårt bord, bara 16 år gammal. Roligt att se folk som är så framåt. När vi skulle hem så gick jag och Madeleine, medan killarna tog en taxi. Tobbe har problem med höften så att gå båda vägarna blir lite mycket. Men, det var som om det var meningen att vi skulle promenera, för när vi kommit en bit på väg mötte vi en bil i en korsning och där satt Anna-Karin Schäfer! Michi hade en timme tidigare sagt att jag skulle kontakta henne för att kolla när hon och Keith skulle kunna komma till Langkawi från Singapore. Ibland är livet helt otroligt! Vad är oddsen för att vi skulle springa på varandra i Lerum???
Kvällen avslutades sedan framför en knastrande brasa hemma hos Tobbe innan vi vandrade hem i den kyliga kvällen.
