Michi till Langkawi och tapas-kväll

Bastukillarna skulle komma tillbaka klockan nio idag på morgonen så det blev en tidig promenad upp på berget. Aldrig smakar vatten så gott som uppe på toppen när man är genomsvettig och nästan slut!

Bastun började allt snabbare ta form och se ut som den skulle.

Vi hade bjudit in vår granne Katie till ikväll och hade planerat att göra tapas. Jag har köpt ett par olika böcker sedan tidigare som äntligen kunde få komma till användning. Det blev en snabb tur till affären och sedan var sju saker planerade.

Här är våra tre byggherrar. Tror de var lika glada som jag när de var färdiga!

Här är vår lilla minibastu. Vi trodde att man bara skulle kunna vara två i den, men man får faktiskt lätt plats med tre personer.

De lämnade även en hink, skopa, termometer och lite andra småsaker till bastun.

Man kan inte klaga på utsikten inifrån heller...

Michi var nu ute på Subang och hans enda packning var vår försvunna skivstång. Den vägde 15 kilo och folk tittade lite skumt på honom när han kom och checkade in den. Någon frågade om han skulle iväg på en tävling!

Äntligen hade jag huset för mig själv och det blev till att snabbt hoppa i poolen och bara njuta av solnedgången.

Hörnan med de nya möblerna och våra marockanska lampor såg riktigt fin ut.

Så var det dags att gå in och göra tapas. Ett par enkla i form av skivad spansk korv och parmesanflarn gick snabbt. Det blev sedan svamp med vitlök och lite grädde, gambas al ajillo, frikadeller i tomatsås, friterad manchego-ost och patatas bravas.

Michis plan var försenat över en timme på grund av ett stort åskoväder så han var inte uppe förrän vid nio. Då hade Katie och jag fixat lite sangria också så nu var allt klart. Det blev en jättegod och rolig kväll!