Tro det eller ej, men kakelsättaren som varit försvunnen från jordens yta i två dagar, dök upp idag. Undrens tid är inte förbi. Dags att göra klart golven. När han skulle gå på eftermiddagen ville han ju ha betalt så klart. Jag frågade efter hans konto och han tittade på mig helt chockad. Konto? Kontant skall man ju alltid ge. Nu gick det bra med kontot ändå, men det är bara att vänja sig vid ett nytt land...
Jag vandrade iväg till vårdcentralen idag och kollade så våra vaccinationer blivit registrerade. Det hade de men vi fick tyvärr besked om att eftersom de är tagna utomlands så kan vi inte få certifikat via NHS. Tror det är samma i Sverige. Förhoppningsvis ändras detta med tiden för det viktiga måste ju vara att man tagit vaccinet inte var man har tagit det...
När jag kom hem låg ett paket i hallen. Vår ko-matta hade anlänt. Så nöjd!
Nu blev det stora kramar, men det känns ändå härligt att veta att vi ses igen den 2 september här i London. Karantän igen förvisso, men det spelar ju ingen större roll när vi bor grannar. Idag sänder vi en tanke till mamma också. Det är precis 21 år sedan hon gick bort, alldeles för ung, och saknad varje dag!
