Mot Sapporo

Fick bilder från Ahlia idag, som städar åt oss på Langkawi. Hennes son har gift sig nu och vi var bjudna till bröllopet. Tyvärr var vi ju iväg och reste.

Idag var det dags att lämna Tomamu och åka vidare till Sapporo. Kate kom och vinkade hejdå.

Det var så fint och snöigt längs med vägarna när vi åkte tillbaka. Likt Sverige!

Vi blev avsläppta vid inrikeshallen på Chitose flygplats. Då var det nästan dags för lunch och vi tog en japansk rätt med fläskkött, ris och currysås.

Så roligt här för alla rätter finns på display... i plast!

Allt är fräscht här, så även toaletterna. Här finns till och med barnsäten så man inte skall behöva sätta ner barnen på golvet.

Som alltid blev det en bild på en skylt. Man undrar varför det aldrig är någon som korrläser.

Efter lunchen tog vi tåget in till Sapporo, en färd på cirka 40 minuter.

Vi checkade in på Hotel Clubby, där vi bott en gång tidigare. Nu fick vi rum 520. Jättefint och stort rum. Michi ville vila lite så jag gick ut en sväng. I shoppingcentret, Factory, mitt emot hade de fortfarande juldekorationer kvar.

Hittade en inredningsaffär och gick in. Tyckte allt såg så snyggt ut på håll och det var inte så konstigt. Det visade sig att nästan allt var skandinavisk design. Elsa Beskow samsades med Lisa Larsson och Mumintrollen.

Efter ett tag satte jag mig och tog en kaffe och rätt som det var när jag tittade upp stod Michi i kön och köpte kaffe till sig. Han hade sett mig på håll och smugit in. Efteråt gick vi till det lilla hål-i-väggen stället med japansk öl som vi hittade för ett par år sedan. Det finns tio stolar bara!

När det var dags för middag hade hotellet hjälpt oss att boka Teppanyaki San San som jag hittat på Tripadvisor. Vad vi skrattade när vi kom fram. Det är tur att man har rest en del och klarar av de flesta situationer. Vi fick åka ner i källaren och leta oss fram i gångar där nere innan vi hittade den här intetsägande dörren.

Ingen i personalen kunde engelska och vi kan ju ingen japanska så det blev google translate.

Vi fick en japansk meny med bilder och kunde scanna texten med Google translate så att vi såg vad det stod på engelska.

Vi beställde in mat och även ett vin från Hokkaido. Det var väl ok...

Även denna restaurang var väldigt liten men vi hade lyckats få bord framför kocken.

Han gjorde bland annat en omelett där han hade äggsmeten i en plastflaska och sprutade ut en fyrkant som sedan stektes med grönsaker.

Allt lades upp superfint och smakade jättebra!

Det blev även lite flambering av köttet vi beställt in. Kyparen kom till och med fram med en karta över Hokkaido där han visade varifrån de olika köttbitarna kom.

Här kollar Michi in baren inför betalning.

När vi satt och åt så började de helt plötsligt spela Happy Birthday och kom in med en kaka med tomtebloss till ett bord med tre kvinnor. Hon som fyllde år undrade var vi kom ifrån och när hon hörde att vi var från Sverige klappade hon förtjust i händerna. Kvinnan brevid mig på bilden bodde nämligen i Göteborg där hennes man jobbade som lärare på Göteborgs Universitet. Helt galet! Världen är sååååå liten.

När vi skulle hem så promenerade vi en sväng men hoppade sedan in i en taxi och sade vårt hotellnamn. Taxichauffören sade ja och körde oss till fel hotell. Vi upprepade hotellnamnet och han sade ja igen. Fel hotell en gång till. Tredje gången blev det rätt, men taxinotan hade blivit rätt hög nu. Vi tyckte ju det kändes lite fel då han sagt att han visste var hotellet var varje gång. Hur skulle det gå nu? När vi stannade framför vårt hotell sade han: No money! Det kändes ju helfel och Michi sträckte fram summan vi betalt när vi åkte in till stan. Han vägrade ta emot dem. Michi insisterade igen men utan resultat. Chauffören hade förlorat ansiktet och kompenserade oss nu med en gratis resa. Vilken fantastisk man och vilken avslutning på kvällen, Ett minne att bevara!