Hongkong 15-19 maj. Dag 2: Shenzhen och middag hos Law

Idag bar det av ut på egna äventyr när Michi jobbade. Målet var Shenzhen i Kina. Tog blå MTR från Tin Hau till Admiralty, bytte till röda linjen och åkte till Mong Kok och bytte där till gröna linjen till Kowloon Tong. Där fick jag sedan ta ett litet tåg till Lo Wu som är gränsstaden till Kina.

Väl framme fick jag gå ut från Hongkong och sedan söka ett visum till Kina i ingenmansland. Det var otroligt smidigt och jag kan bara fråga mig själv varför jag aldrig har gjort det tidigare. Istället för att behöva åka ner till ambassaden här i KL tre gånger så tog det nu fem minuter. Fyllde i en ansökan som lämnades med passet i lucka 1. Betalade 168 rmb i lucka två och fick ut passet i lucka tre. Nu var det bara att traska igenom tullen mot lite shopping.

Precis utanför tullområdet tog jag så en rulltrappa upp utomhus och kom då till detta enorma shoppingvaruhus. Det bara kryllar av flera hundra butiker som säljer kläder, smycken, skor, elektronik och allt annat däremellan. Det gäller att gilla att pruta för priserna skall väl ligga på ungefär 70% av vad de säger...

Hade som ett av målen att hitta de fina Marimekkoväskorna som jag fick en på Langkawi. Butiken som låg på utsidan hade stängt men efter lite hjälp av Karin lyckades jag till slut hitta rätt. Butiken låg på bottenplan med nummer 1067.

Efter att sedan ha förhandlat om smycken och stenar i över ett par timmar var det dags att koppla av lite. En pedikyr utlovades för 20 kronor och lät ju lovande. Vilket lurendrejeriställe!!! Jag hann knappt sätta mig förrän det dök upp en kille och frågade om jag ville ha nack och skuldermassage. Det lät ju bra och kostade 30 kronor till. Så långt allt väl. Helt plötsligt stönade tjejen som gjorde fötterna och sade att jag hade svamp på några naglar. Hon ropade genast på någon som skulle fixa detta, givetvis mot betalning. Lite mystiskt att detta aldrig har uppmärksammats här i KL... Naturligtvis fanns det inget och jag tackade nej till behandlingen. Sedan var fötterna för hårda här och var och det skulle vara behandling mot det. Nej tack. Om jag sedan ville ha OPI-nagellack så var det 20 extra, så jag tog det som ingick. Till slut skrattade jag bara. 

Det kom in en stor grupp med malaysiska herrar också och en av dem hamnade brevid mig så vi satt och pratade malaysiska. Lite absurdt! När de som jobbade där frågade var han kom i från sade han Malaysia, pekade sedan på mig och sade: Hon också. Alla skakade bara på huvudet.

När dagen närmade sig sitt slut gick jag till tygmarknaden på femte våningen. Hos Candy, i butik 100A, hade jag beställt sängkläder av riktig hotellkvalitet. På fyra timmar hade de sytt upp fyra påslakan och åtta örngott till det facila och tursamma priset enligt kinesiskt sätt att se, 880 rmb, vilket motsvarar samma i kronor. Nu var de redan klara och jättefina! Helt sjukt!

Med full ryggsäck och ett par kassar var det så dags att åka hemåt igen. Tåget var proppfullt och jag hade tur som fick en sittplats.

Hemma väntade Michi och det var bara att vända i dörren för att tillsammans med Law åka hem på middag till hans svägerska. Här är det väldigt ovanligt att man blir hembjuden så det var verkligen roligt! Vi fick ta av oss våra skor när vi kom fram och låna dessa tjusiga istället.

Full buffet var uppdukad med hur mycket rätter som helst.

Förutom Law och hans fru, var det Laws svärföräldrar samt systersonen Stanford med en kompis som var där också.

Lite senare kom även Laws svägerska, längst till höger på bilden, hem.

Laws indonesiska maid var med och fixade med middagen under kvällen och Law och hans fru blev lite förvånande när hon och jag började prata för fullt på en blandning av malaysiska och indonesiska. Kvällens öl gjorde väl att det blev mer flyt för vi förstod varandra riktigt bra :) Ännu en supertrevlig kväll här i Hongkong!