26 oktober 2009

Erika i KL, del 1

Måndagen den 19 oktober landade Erika i Kuala Lumpur. Det är andra gången hon är här och hälsar på oss. Första gången var 2004 när vi bara bott här ett halvår, då hon var bara elva år gammal. Erika är en av Anna allra äldsta och bästa vänner hemma i Sverige. Tjejerna har känt varandra sedan de var nästan nyfödda. Här är en liten bild från när de gick i Knytte tillsammans.

Här i Malaysia kan man ju utan större kostnad lyxa sig lite extra. Efter att ha varit med Anna i skolan hela tisdagen var det skönt att stanna hemma en dag, sova ut lite, göra lite läxor och bara vara. Förmiddagen tillbringades vid och i poolen och solen sken från en klarblå himmel efter många dagar av regn.


Efter lite lunch bar det iväg upp till Shoplex där jag hade bokad manikyr och pedikyr för mig och Erika. Något hon inte hade provat förut.

Stället vi gick till ligger en knapp kilometer hemifrån och heter JJ Nails. Erika parkerade sig först vid ett litet bord för att fixa till händer och naglar...

...och sedan var det dags att flytta över till massagestolen som ger skön nack- och ryggmassage medan man får lite pedikyr och tjusig nagelmålning.



Efter detta var vi redo för att nästa dag efter skolan åka ut till flygplatsen LCCT och flyga upp till Langkawi. Flyget var försenat en timme så vi var på hotellet först vid niotiden på kvällen. Det blev till att slänga in väskorna snabbt i stugorna och sedan ta oss bort till restaurang Oasis.

Här sitter man vid bord som står i sanden. Man kan gå hit längs med stranden från vårt hotell, Frangipani. Små lyktor står utsatta i stranden och man ser palmernas konturer mot havet när solen går ner. Hur vackert som helst.

Nästa dag bar det direkt ut på standen för lite sol och bad. Michi och Fredrik skulle komma till Langkawi först nu, på fredag kväll.


Lunchen åt vi på hotellet. Restaurangen har både västerländsk och asiatisk mat i en salig blandning så man kan verkligen få vad man vill ha.

Så här bra utsikt hade vi det vid poolen. Inte mycket att klaga på :o)

Vi hade bokat in oss i varsin stuga på stranden och bodde alldeles brevid varandra. Tjejerna hade stuga 318 och jag och resten av familjen hade stuga 316. Båda hade förutom vanligt badrum, även en omgärdad dusch utomhus.

Det sista vi gjorde denna eftermiddag, innan det var dags att gå in och göra sig iordning för kvällen, var att ta en massage på stranden. Erika verkade tycka att det var rätt skönt och avkopplande, för hon ser ut att sova rätt gott.

Michi och Fredriks plan var också lite försenat, så vi tjejer strosade iväg till kvällens restaurang, Sun Café, där vi väntade in dem. Restaurangen ligger alldeles i närheten av hotellet.
Framåt halvnio dök så resten av familjen upp. Vi tre tjejer var fint röda i ansiktet efter en dag i solen, trots att vi smörjt in oss med solkräm hela dagen.

Nästa dag blev det frukost ute på altanen. Kan det vara bättre än att sitta och höra vågorna skvalpa mot stranden. Hotellet är relativt enkelt och ganska lokalt, men samtidigt väldigt mysigt. Det finns inte jättemånga rum och stugor, så det blir aldrig överfullt med folk runt poolen eller vid stranden.

Frukosten består av dels västerländska bröd med pålägg, flingor m.m. Det finns en omelettstation så du kan få dina ägg som du vill ha dem och det finns asiatisk mat. Denna morgon hade de till exempel små vårrullar.

Vi träffade på en annan svensk familj som hade rest hit på semester från Sverige och de hade en son, David, som var ett år äldre än Fredrik. På eftermiddagen blev alla barn/ungdomar sugna på att åka lite Jetski så det bar av ner på stranden för att boka två stycken. Varken Erika eller David hade provat på det förut, men alla turades om att köra och det gick jättebra. Anna råkade göra en lite väl kraftig gir ute till havs så både hon och Erika flög i, men eftersom Jetskin stannar så fort man ramlar av så var det inget problem.


Denna vår sista kväll gick vi iväg till en sea food restaurang som heter Orkid Ria. Den är väldigt lokal, alltid fullsatt och har fantastiska fiskrätter. Vi visste att Erika älskar skaldjur så det var ett roligt ställe att ta med henne på.

Först får man gå fram till akvarier och välja vad man vill äta. Vi valde hummer och stora tigerräkor. Räkorna var verkligen enorma för sex stycken vägde 1,3 kg!!!


Skaldjuren tillagades sedan efter konstens alla regler och det blev tigerräkor med mängder av vitlök, tigerräkor med chili och en sizzling hummer. Allt smakade fantastiskt gott!


Fredrik och Anna köpte även in lite kyckling med cashewnötter för att gardera sig.
En fantastiskt god och trevlig kväll innan det var dags att vända åter till Kuala Lumpur på söndagen igen.




Michi på Vespatur till Frazier´s Hill

Söndagen den 18 oktober var det dags för Michi att ta en första långtur med Vespan. Turen var ordnad av Eddie som är den som köper in och fixar iordning alla vesporna som de svenska grabbarna här nere har köpt.

Samlingen var i PJ One vid butiken klockan halvnio. Michi ställde upp för fotografering med Eddie och den mekaniker som skulle med på turen som skulle gå upp till Frazier´s Hill.

Första stoppet var redan efter en knapp timme när gruppen om nio personer stannade för att äta frukost bestående av Roti Canai, en typ av indiskt bröd som man doppar i currysås. Till detta dracks den malaysiska nationaldrycken Teh Tarik. Det är ett te med kondenserad, jättesöt mjölk i så det smakar ungefär som om man lagt i fjorton skedar med socker. En klassisk malayfrukost helt enkelt.

Med lite mat i magen var alla sedan redo för färden upp i bergen.

Vägen upp till Frazier´s Hill är snirklig och smal. Så smal så att man faktiskt inte kan mötas på den, utan vägen är öppen varannan timme för färd uppåt eller nedåt. Lite speciellt! Missar du tiden får du sitta och vänta en timme på att vägen skall öppnas igen.

Från start till mål tog turen fyra timmar, och sedan var det lika långt tillbaka igen.



Väl uppe i Frazer´s Hill var det dags för lunch och det blev Nasi Goreng America, dvs kryddstarkt stekt ris med någon blandning av kött i. Smakade gott efter den långa färden upp.
Michi hade haft lite problem med en kopplingsvajer som kärvade, men med en mekaniker i följet så var ju det inga problem att fixa!
Gruppen bestod av nio personer och sex vespor. En fantastiskt rolig tur även om Michi var helt slut när han kom hem på kvällen. Det tar på krafterna och koncentrationen när man är ute i den malaysiska trafiken.

Om jag känner Michi rätt så var detta bara den första i en lång rad av vespaturer runt KL.
Ett starkt, nyväckt intresse :o)