Towerthon 2017

Lade mig halvtio igår och vaknade ett och kunde sedan inte somna om. Jetlag i sitt esse. Klockan fem var det bara att pallra sig upp för att gå till loppet Towerthon 2017 och springa upp i TV-tornet. Det blev lite yoghurt och kaffe på balkongen för att vakna till.

Klockan sex stod vi framför det upplysta tv-tornet och tyckte det kändes väldigt långt borta. Michi skulle springa 6.30 och jag hade tid 7.40. I år hade de spritt ut loppet lite mer tidsmässigt vilket var väldigt bra. Förra året fick man vänta över en timme på att komma ner med hissen och flera personer svimmade i värmen. I år fungerade allt sådant hur bra som helst.

Michi i fållan väntandes på sin tur. De hade fem fållor och släppte iväg fem i taget. Mycket bra. Hans kategori var senior veteran och det var för män över 50.

När det började närma sig min tur så hade det ljusnat och solen tittade fram. Värmen steg.

Dags att ställa sig i startfållan även för mig. Veteran women - för kvinnor över 35! Hur kan kvinnor räknas till veteraner som 35 och män som 50?

Det kändes lite trögt med löpningen och varmt i trapporna, men det är ju ett jobbigt lopp. Många var så trötta så de nästan kröp upp och man får ta sig förbi. Väl nere fick vi hjälp med att fota oss. Så nöjda båda två.

Michi med sin medalj i högsta hugg.

...och jag med min. När man väl är nere känns det som att man skulle kunna göra det igen.

Så fick vi båda vara med på en bild till :)

Efter loppet åkte vi hem till Bestari och åt frukost. Det har blivit en tradition.

Här kommer en närbild på årets medalj. Nu har vi några stycken.

Dagen gick sedan i lugnt tempo. Det blev till och med lite siesta efter den obefintliga sömnen i natt. På kvällen gick vi till The Barn vid 1 Mont Kiara och åt middag.

Lite senare på kvällen kom tiderna på Facebook och vi hade båda gjort mycket bättre ifrån oss. Så roligt! Michi sprang på 25:17 i år jämfört med 26.06 förra året så 49 sekunder bättre. Jag sprang på 34:39 i år jämfört med 36:43 förra året, vilket var 2 minuter och 4 sekunder bättre. Jippe! Nu får vi börja förbereda oss inför loppet i Angkor Wat den 3 december. Skönt att ha tid på sig!

Hem till Kuala Lumpur

Hade lite otur med min medpassagerare inatt. En man som satt mycket bredbent och hade armbågarna långt in på min sida. När han sov hamnade han nästan på min axel och snarkade dessutom konstant i tolv timmar. Inte kul. Som tur är så är det väldigt ovanligt!

Hemma mötte jag två snygga killar: Michi och Lars Eriksson. Lalle har varit och hälsat på Michi i nästan tio dagar när jag var borta och han reser hem idag. Vi hann med en middag på japanska Enoshima.

Anna var hemma och passade idag på att först äta lunch med Victor och sedan åka in till stan och träffa farmor, farfar, Angelika och Stella. Stella fick dockorna jag köpt i Disneyaffären och hon gillade dem jättemycket. Kul! Anna hade köpt pussel till henne också. Nu fyller hon fyra den 21 maj. Så fort det går!