Överraskningsgäster till Maidenhead

Vaknade mitt i natten av en kall nos och en liten slick i ansiktet. Man kan ju bara inte bli arg när man ser den här sötnosen.

Det var en väldigt stressig dag idag och det kändes som om jag satt i en sambandscentral. Det gällde att hålla Helene, Michi, Fredrik och Erik uppdaterade hela tiden eftersom Helene, Thomas och Nicole skulle smugglas in inför morgondagens spännande händelse. Dessutom dök det upp en hantverkare och en tårta skulle levereras då Erik fyller 30 imorgon. Nilsons landade vid halvtvå och ingen taxikille stod med skylt som de lovat. Som tur var lyckades vi efter ett par telefonsamtal få dem att hitta varandra. Jag fick smyga ner på gatan för att vinka in taxin till baksidan. Det var viktigt att inte Anna fick syn på att de är i London. Det är ju inte bara födelsedag som skall firas imorgon. Allt gick väl och vi fick snabbt upp alla i lägenheten. 

Ingen fick gå ut på balkongen eller för nära fönstren. Vi hade sedan lovat Erik att vara härifrån vid fyra då han måste gå hemifrån senast halvfem med Anna då det skulle komma folk hem till dem och dekorera med blommor på balkongen. Vilken logistik... Hantverkaren var inte klar och tårtan hade inte kommit så Michi tog med familjen Nilson och gick mot tåget först. När allt löst sig här hemma stack jag iväg ensam bort till stationen och mötte upp. Det var en otrolig lättnad när vi väl var iväg från Maidenhead.

Vi började med att åka bort till Fredriks jobb och säga hej och få oss en liten visning på bottenplan. De får inte ta in några gäster i övriga huset.

Vi gick iväg till en pub Fredrik rekommenderat och även Lucy dök upp. Så roligt att se dem igen.

Hela gänget tog sedan buss 43 bort till Islington och Farola Café där det blev middag.

Kvällen avslutades sedan på en pub mittemot. Killarna kom tillbaka skrattande från toaletten. Här har de en måttstock vid pissoaren så man väljer om man skall ställa sig vid Small, Medium eller Large. Helt tokigt.

När vi åkte hem på kvällen var min telefon nästan urladdad. Vi hann ändå få ett meddelande från Erik att de satt nere i trädgården hos Rachel och Adam som bor i vårt hus. Hur skulle vi nu komma hem? Det blev till att gå en större runda för att komma in på baksidan, sedan smyga bland buskar och bilar för att ta oss till porten och snabbt släppa in alla. Det var en lättad Erik som kunde läsa meddelandet på sin telefon: "Home".