Denna onsdag började som vilken vardag som helst: Gå upp, väcka Fredrik, äta frukost osv. Vid halvett skulle jag träffa Nasha på Ben´s och äntligen äta lunch. Förra gången missade jag ju eftersom det var helt omöjligt att få en parkeringsplats. Efter två timmar fulla med prat och god mat var det dags att åka hem igen. Helt plötsligt fick jag ett sms av Fredrik som sade att jag skulle var klädd och med väska packad för övernattning skulle vara klar kvart över sex. Jag sade till Thelma att det nog inte blev middag hemma och hon spelade så förvånad och sade att hon ju sagt till Michi att hon skulle göra tacos ikväll. Hon var väl värd en Oscar.
Michi lyste med sin frånvaro och framåt halvsju satt jag i Fredriks bil och blev körd mot stan. Slutdestinationen visade sig vara Hilton vid KL Sentral. Fredrik var väldigt hemlighetsfull och skulle prata med receptionen och jag fick inte vara i närheten. När vi kom upp till våra rum öppnade han sin dörr och smällde snabbt igen den. Aha, tänkte jag. De har fixat skumpa där inne. Det skulle visa sig vara något mycket bättre. Vi gick in i nästa rum där Michi var. Festkläderna kom på och vi väntade på Fredrik. Det knackade på dörren och jag gick och öppnade för att släppa in Fredrik. Där stod Anna med en champagnehink och Fredrik filmade med sin telefon. Tror att jag stod och bara gapade i en halv minut för chockad för att riktigt fatta!
Jag var så helt säker på att Anna inte skulle komma. Hon har ju sina sluttentor nu i Madrid, vilket visade sig senare att de ju börjar en vecka senare... Jag skall ju dessutom dit den 12 juni och tänkte att vi ses ju snart ändå. Det är klart att logik och hjärta är två olika saker och det bästa av allt är ju att få ha sina barn omkring sig, men ibland får man väl se vad som fungerar... Tror alla stod där med tårar i ögonen. Michi och Fredrik har planerat detta med Anna sedan i mars och varit helt fantastiskt duktiga med att hålla tyst. Jag har verkligen inte anat någonting!
Innan det sedan blev dags att gå ner och äta middag fick vi ringa och gratulera vår yngsta lilla släkting som idag fyllde ett år, Stella. Vi sjöng och hon tyckte nog det var väldigt konstigt med telefonen. Hon är så söt!!!
Vi skrattade gott när priset var per fågel och inte per maträtt eller kilo. Hur många fåglar kan man äta?
Det blev de små goda pannkakorna med anka och sedan friterat ris med anka. Så gott! Det är alltid roligt att se när de står och skär upp köttet vid bordet.
Här har vi en bild på mina fina killar som fixat så mycket!
Det blev en fantastiskt rolig kväll och jag gick nog lite som i trans hela tiden. Ett stort tack till min familj som fixat detta. Inget kunde ha varit en bättre present än att få fira den tillsammans alla fyra!
