Vi kom fram sent på kvällen och bodde på Hard Rock Café som öppnade i oktober förra året ute i Batu Ferringhi. Hotellet var bra, men servicen sådär. Det blev fel med rummen när vi checkade in, vi skulle få tidning varje morgon som vi aldrig fick, restaurangen hade stängt när vi kom fram efter elva och vi beställde mat till rummet och då fick vi en portion för lite trots att de ringt och bekräftat en extra gång. Inte så bra början, men efter detta blev det rätt.
Här är lite bilder från frukostmatsalen och loungen.
Vi låg vid poolen på förmiddagen på lördagen. Stranden såg jättefin ut, men vattnet i Penang är inte så bra och man såg inte några som badade i havet tyvärr.
Det fanns annars mycket aktiviteter på stranden med allt från hästridning till att flyga paragliding efter en båt eller köra 4-wheel-drive.
Vi bestämde oss för att testa 4-wheel-drive. Eftersom ingen badade i havet var stranden ganska tom så det gick bra att köra där. De hade bara tre stycken "bilar" så vi fick turas om lite.
Fredrik hoppade raskt upp på den största, men vi fick byta så att jag och Michi kunde ha den och åka båda två.
Efter ett tag bytte vi av så att även Michis pappa fick testa att åka med.
Här är Anna på stranden. Hon och Fredrik körde på som tusan så det var nästan svårt att hänga med.
Väl tillbaka var det dags för ett dopp i poolen. Det fanns fina rum man kunde hyra som hade en altan med direkt tillgång till poolen. Läge för ett kvällsdopp, kanske.
Efter det var det dags för en drink i poolbaren.
Så var det dags att gå tillbaka och lägga sig på solstolarna. Skönt att göra totalt ingenting.
Nu började vi bli hungriga på lunch. Michi och jag har ju varit på kinesiskt bröllop tidigare och visste att det kunde förekomma mat som inte barnen skulle uppskatta så mycket, så det blev varsin stor pizza till lunch tillsammans med en kall öl för oss vuxna.
Alla blev rätt slöa efter maten, så vi tog en liten siesta och sedan var det dags att göra sig iordning för bröllopet. Vi fick också förbereda våra kuvert. På ett kinesiskt bröllop ger man inte presenter utan pengar. Beloppet skall dessutom gärna sluta på en åtta, eftersom det är ett turnummer här. Det får definitivt inte sluta på en fyra, för det är ett otursnummer då det uttalas på samma sätt som ordet död på kinesiska.
Själva bröllopsmiddagen firades på ett hotell som heter Flamingo by the Beach, tidigare Prince Crown i Batu Ferringhi.
Det var fint dekorerat med blommor, skyltar och posters med Andreas och Zel.
Hela familjen placerades vid ett bord tillsammans med några andra svenskar som var inbjudna. Kinesiska bröllop brukar vara väldigt stora och idag hade de 150 gäster, vilket ansågs ganska litet. Inte mätt med svenska mått, kanske. Vi var inte med på någon bröllopsceremoni utan man kommer direkt till en middag.
Här ägnas nästan ett par dagar enbart till fotografering av brudparet och de byter om och har olika typer av kläder på sig på olika kort. Väldigt olikt ett svenskt bröllopsalbum.
Till varje gäst låg också små gåvor på middagsbordet.
Menyn bestod av åtta olika rätter med allt från hajfenssoppa till kyckling och fisk.
Så kom bruden in ledd av sin far. Bruden byter klänning under middagen och detta var då Zels första klänning för kvällen. En mer traditionell brudklänning.
Efter ett antal rätter var det dags för Andreas och Zel att försvinna ut och byta om och så här såg de ut när de kom in igen. Nu hade hon en jättefin röd klänning på sig.
Efter ungefär fyra rätter var det dags för brudparet att gå upp på scenen och skära bröllopstårtan. Här är det mer ett spel för galleriet. Det är ingen riktigt tårta, utan de bara skär en bit tillsammans och sedan är det klart. Man äter den inte.
Därefter fick de hälla upp champagne i en glaspyramid. Detta var också mer symboliskt och endast brudparet drack ur varsitt glas medan alla önskade dem lycka till.
Vid vårt bord satt Anette, en svenska som jobbat på Masba här tidigare, samt hennes tyske man Andreas som jobbar som fotograf. Fredrik var väldigt intresserad av hans kamera och alla hans enorma objektiv och fick låna den en stund och fota lite.
Så var det dags för ombyte igen och nu kom Zel in i en ljusblå klänning, sista kreationen.
Så var middagen slut och de flesta gick hem. Det verkar inte som om det brukar vara någon dans efteråt utan det är bara själva middagen. De som var kvar samlades sedan i hotellets lounge och lyssnade på hotellbandet. Zel och Andreas bad Anna sjunga en sång för dem och till slut vågade hon sig up på scenen och sjöng en sång.
Efter det var det tid att dra sig tillbaka till hotellet igen. Söndagen hann vi med en timme vid poolen ungefär innan vi fick checka ut och vända åter till Kuala Lumpur.
