Så fick jag tända vårt andra adventsljus. Det är bra med tjocka ljus för de håller ju i en evighet.
Idag hade jag en lunchdate med Louise Hultman, Madeleines yngsta dotter. Vi skulle ses på Delamina inne på Marylebone Lane. Jag promenerade dit från Paddington, en promenad på en knapp halvtimme. Det bästa med att promenera är att man ofta får aha-upplevelser. Helt plötsligt när jag kommit in på Wigmore Street insåg jag att det var här vi köpte våra sängar.
Några få steg bort kunde jag också komma in till St Christophers Place via en bakväg. Har bara gått dit från Oxford Street tidigare.
Det är ju hur mysigt som helst att man kan gå ut och luncha med sina vänners barn. Två timmar bara flög iväg. Nu har vi ju känt varandra hela livet, men ändå. Det blev mycket fniss och roligt att uppdatera hur hon har det här i London där hon pluggar ett år till en master.
Vi skojade lite med vår kypare och helt plötsligt kretsade han mycket kring vårt bord. Vi ville bara ha kaffe och inte någon dessert efter den stora portionen med mat. Helt plötsligt landade det in en typ av cheese cake med bränt socker som han bjöd på. Vi fick oss ett gott skratt. Det var ju väldigt snällt och väldigt gott.
Ett par ingångar bort från Fredrik hittade jag en skylt vid en dörr som berättade att här arbetade talterapeuten som jobbade med Kung Georges talfel. Filmen The King´s Speech är ju så bra! Inte konstigt att han var på Harley Street - här finns ju alla läkare som "är något".
Fredrik hade varit supergullig och handlat en påse blandad svamp på en Farmers Market i Marylebone till mig så jag fick med den plus lite korv som Anna hade lämnat där för ett litet tag sedan. På vägen hem passerade jag Anna och Erik och överlämnade maten. Vår lägenhet ser riktigt fin ut nerifrån med julstjärnorna och ljusen på balkongen!
Jag märker att jag blir så mycket tröttare här på kvällarna. Nu är det ju inte jetlag längre. Tror det är för att kroppen/sinnet tror att det är natt så fort det blir mörkt.
