För första gången på länge tog Michi och jag oss ner till Chinatown och Central Market. Roligt att gå omkring och titta lite. När vi parkerat bilen fick vi syn på denna underbara och så väldigt malaysiska skylt. Undrar hur de menade egentligen? Du får inte parkera här, men om du ändå gör det så kostar det 2 RM? Att betala till vem?
Inne i Central Market hittade Michi sina älskade tennglas, nästan som glöggmuggar. De såldes på en bricka med sex glas och en karaff i tenn. När man jämförde priserna så var det nästan som att vi fick karaffen på köpet så vi bestämde oss för att slå till och ta med upp till Langkawi. När tjejen i butiken tagit fram alla lådor, slagit in allt och vi just skulle betala så sade hon att prislappen i fönstret varit fel och att priset var dubbelt så mycket. Kunde hon inte sagt det lite tidigare så vi slapp stå och vänta på ingenting i 20 minuter. Vi tackade för oss och gick utan att handla. Lite irriterade...
Råkade sedan ut för ungefär samma sak i 1 Mont Kiara. Michi hade fått 3 vouchrar a 30 RM styck när barnen köpte sina datorer m.m. Han hittade nu en käck adapter där man kunde ladda två telefoner samtidigt som kostade 109 RM och lämnade glatt fram vouchrarna. Då påpekade killen i kassan att man bara får använda en åt gången. Hur Michi än bönade och bad, försökte resonera eller till och med höja rösten så funkade det inte. Servicen och flexibiliteten hos butikspersonal här är lika med noll och ibland blir man riktigt trött!
Efter lite middag kom sedan Jeffrey klockan nio och hämtade Michi som nu åker till Sydney på mässa tillsammans med Ali för att presentera deras fabrik i Pakistan och vad de kan erbjuda den australiensiska marknaden. Spännande! Lycka till :)
