Fullt med folk runt huset

Skrattade i morse när det bara vällde in folk vid huset. Det är inte ofta det är så lugnt som igår! Idag var det fastedag så jag hade precis tagit min bok och ett stort glas vatten och satt mig ute vid poolen. En motorcykel stannade utanför och två poolskötare kom in och började göra rent poolen. En kort stund senare kom D med några arbetare som skulle spackla och sätta igen springor nu när dörrar och fönster var på plats i gymmet.

Vi är lite osäkra på hur ofta man behöver tömma septitanken här. Nu var det fem månader sedan sist så jag ringde Indah Water och de skulle komma klockan tre. Döm om min förvåning när tankbilen dör upp klockan halvelva. Det var ju rena turen att jag inte stuckit iväg hemifrån... Jag pratade lite med killarna som kom och de berättade att vi behöver tömma en gång vartannat år. Låter ju lite väl sällan, men vi kan kanske vänta lite längre till nästa gång i alla fall. Vi är ju inte här mer än någon helg i månaden. Pris för en tömning 230 rm.

När tankbilen kom stannade all aktivitet och allt arbete vid vårt hus OCH grannhuset. Detta var tydligen dagens happening. Vid grannhuset är några arbetare som ser ut som de tar både det ena och det andra. Ögonen är helt rödsprängda och de verkar lite halvhöga. D var hos oss när tankbilen kom och sade till arbetarna från grannhuset att de inte kunde gå in på vår tomt. De bara struntade i honom, hälsade inte på mig som bor där, utan stövlade bara fram till tankbilen för att se vad som hände. Jag väntade på TC, en amerikan som är ansvarig för jobbet på Moss hus, för att prata med honom att jag inte gillar att de bara kommer in på vår tomt. Det har hänt förut och känns lite obekvämt när jag är där själv. Inte för att de någonsin gjort något. Känns bra att sätta upp kameror utomhus! TC kom dock aldrig och lämnar arbetarna väldigt mycket själva. 

Var tvungen att ta en bild från vårt sovrum. Jag kan bara stå där och titta ut och tänka hur vackert det är! Jag var lite fräck idag och åkte ner till Holiday Villa, ett stort hotell nere vid Pantai Tengah. Jag har simmat mycket i vår pool, men den är bara tolv meter lång så det blir så många vändningar. Skulle simma 1800 meter idag och Holiday Villa har en 50-meterspool. Det är ju ingen som höjer på ögonbrynen när en vitnäsa promenerar inne. Alla förutsätter att man bor där. Gick så fint så!

Alla växter frodas nu och det är nästan så vi måste börja klippa er dem lite så inte gången växer igen :)

På kvällen åkte jag ner till Red Tomato igen och tog en god sallad till middag. En fastdag över. Skönt! Fast jag måste säga att det går väldigt bra att klara sig utan frukost och lunch och bara äta en lätt middag. Igår lämnade Michi Madrid och är nu hemma iSverige. Nu börjar mycket resande för honom och möten med banker och annat jobb. Tror han ser fram emot det!

En egen dag på Langkawi

Åh, att vakna upp och ha en hel dag helt för sig själv med inga måsten överhuvudtaget framför sig. Finns det något bättre. Bikini på, badmadrass uppblåst och en god bok i handen. Frukost med havsutsikt. Dagen artade sig bra!

Fönsterkillarna kom hit idag med resten av fönstren och nu är allt vad gäller glas färdigt! Här är en bild från insidan. Sådan här utsikt blir det från löpbandet. Inte så illa :) Nu skall aircond in, internetkabel dras för löpbandet och sedan är det bara att vänta på gymsakerna som kommer i mitten av april.

Inne i gymmet ut mot poolen och sittgruppen under tak.

 Från huset med framsidan av gymmet.

 Underbart att detta projekt som snart tagit ett halvår snart är klart!!!

Får ju vara med i trenden av "selfies" och skickade ett litet kort till familjen som är spridd över världen.

Michi hade gillat lunchen - korv med bröd. Nu hade vi inget korvbröd så det fick bli en skiva rostbröd istället. Funkar det med...

På kvällen blev det dock lite godare med skaldjur och annat gott på Orkidria. Flera av kyparna kom fram och frågade varför jag var själv och var Michi var. Lite roligt! Märks att vi har varit där mycket.

Väl hemma igen slog jag mig ner i en av liggstolarna på altanen och bara tittade rakt upp i stjärnhimlen. Alla nattens djur hade konsert i form av geckos, grodor, syrsor och några få fåglar. Så rofyllt! Ingen tv, ingen dator - bara, bara vara.

Till Jakarta och Langkawi

Trötta stapplade vi upp i morse och satte oss i Jeffrey´s taxi för att åka ut till KLIA. Det var nästan premiär att flyga därifrån till Langkawi. Tidigare var det alltid med Air Asia från LCCT och nu blir det alltid Firefly från Subang. Det var jättemycket folk när vi kom fram till flygplatsen och både kön till utrikes för Fredrik och inrikes för mig snirklade sig fram i fyra rader. Vi fick ställa oss i varsin kö för att vara säkra på att hinna.

När jag kom fram till incheckningsdisken bad mannen bakom att få mitt pass. Jag har inte rest med mitt pass till Langkawi på flera år. Det räcker alltid att visa sitt körkort eller sitt id-kort. När jag förklarade att det låg hemma och att det alltid brukade gå bra med id-kortet så bad han igen om mitt pass och sade att jag måste ha med det. Trodde jag skulle få en hjärtattack och såg framför mig hur jag skulle missa flyget, få åka hem och hämta passet och boka ny biljett. Så sade han helt plötsligt: Men om du ska till Langkawi så går det bra med id-kort, men inte om du ska till Borneo. Där satt han med mitt boardingkort där det stod Langkawi överallt. En sån knäppskalle! Nu gick det ju bra till slut i alla fall.

Precis när jag kom fram till vårt hus så började en del av glasrutorna och dörrarna till gymmet att komma. Trodde inte det var sant!!!

Efter att ha väntat i två månader, fått leverans med fel tillskurna glas och fått vänta ytterligare, så verkade det nu som om rätt saker var på plats. Man får aldrig förlora hoppet och man behöver en stor portion tålamod!

När dörrarna nu var på plats kunde nästa gäng killar ta vid och göra kantstenen vid själva ingången.

Nederfönstren mot havet sattes också upp.

Glad i hågen åkte jag ner till Red Tomato för lite lunch. De har Malaysias absolut godaste sallader.

Väl hemma blev det platt läge på rygg, en god bok och sedan lite simning.

Alla nederfönster och dörrar var nu i och imorgon kommer alla överfönster.

Kantstenen var också helt klar och nu skall det de gjutit bara torka.

På kvällen blev jag uppbjuden på barbeque till våra mycket trevliga grannar, Katie och Jonathan. Som alltid god mat och mycket prat och skratt. Kul att de var uppe nu också!

Claudia på besök

Fredag och dags att packa lite. Fredrik åker till Jake och Harrison, våra före detta australiensiska grannar, imorgon och jag åker till Langkawi. Han hann dock med ett litet besök av Claudia.

De var bjudna på fest av hennes vänner och jag körde dem till Publika och sedan åkte de iväg till Ampang. Det blev en sen kväll och jag tror min käre son kommer att vara lite trött när han skall gå upp klockan sex imorgon...

Körkortet fixat och Fredrik försvinner

Fredrik och jag åkte vid lunchtid iväg till JPJ i PJ för att se om allt för hans körkort var klart. Det måste vara registrerat i deras datorer och räcker inte att man kommer dit med de underskrivna handlingarna från provtillfället. Det var fullt med folk på plats men gick rätt snabbt.

Allt var klart och vi fick lämna in Fredriks foto m.m. och efter en liten stund var körkortet klart. En lycklig Fredrik!!! Nu får han lov att sticka ut och köra... 

Vi hämtade genast bilnycklarna och stack ut på en provtur. Det gick riktigt hyfsat. Han fick sedan åka hem till Mike som bor i grannområdet någon kilometer bort. Det är en häftig känsla första gången man sitter ensam och kör i en bil!

Senare på eftermiddagen skulle han till Damansara, hem till Mateo och sedan skulle Mateo, Mike och Thomas med tillbaka hem till oss för att sova över. Det var längesedan de gjorde det. Förr var de nästan här varje helg så det var väldigt kul att se dem igen. På vägen hem från Mateo, som bor kanske fyra kilometer bort, gjorde de en felsväng och helt plötsligt var de på väg åt helt fel håll. Här i KL är vägarna också byggda så man undrar... Man kan inte bara vända och köra tillbaka samma väg utan ofta måste man göra massa specialare. Först ringde de och sade att de kört fel och sedan ringde de igen och hade hamnat inne i stan vid TV-tornet. Trodde jag skulle svimma... 

Som tur är har ju alla telefon och Mike tog raskt fram Google Maps och kunde lotsa dem hem. Det tog en timme och den var låååååååång, men jag fick ju hålla mig lugn så att inte Fredrik skulle känna sig stressad. Det blev i alla fall en ordentlig runda med bilen, i mörker dessutom. Han var så lugn när han kom hem och det hade gått jättebra. Kommer ju ihåg att jag körde från Lerum både till Järntorget och Hisingen första dagen och hade inga betänkligheter, man kunde ju köra..!

Första åkturen med bilen och Michi i Madrid

Onsdag och Fredrik kände sig äntligen lite bättre. På eftermiddagen bestämde vi oss för att provköra bilen. Vi fick köra inne på condot för utan sitt körkort får han inte köra ute på vägarna. Förhoppningsvis kan vi hämta det imorgon. Turen runt Hijauan varade kanske en halvtimme. Snävt runt pelare i garaget, parkerade på olika ställen, backade och kollade backsensorerna samt lite normal körning. Var inte så rädd egentligen :)

Igår var det svenska våffeldagen, men vi åt lite mer god middag då eftersom Michi skulle ut och resa. Idag blev det dock våfflor för mig och Fredrik. Thelma hade dock köpt ett extra proteinberikat mjöl så det blev lite stabbiga våfflor, men gott ändå. Har inte ätit det på flera år!!!

Michi var nu i Madrid hos Anna och hade det mysigt. Lite kallt såg det ändå ut att vara, och jag vet inte riktigt vem av dem som längtat mest efter den andre. Nu har de flera dagar tillsammans i alla fall!

Imorgon börjar Fredriks efterlängtade vårlov. Det skall bli riktigt skönt!

Fredrik sjuk och får blommor av Anna

Fredrik vaknade med 39,3 i morse så det var bara för honom att krypa ner i sängen igen och för mig att ringa skolan. Rätt som det var vid lunchtid ringde vakterna upp till oss och sade att ett blomsterbud var på väg. Thelma och jag tittade på varandra och konstaterade att ingen av oss väntade några blommor. Återstod så Fredrik och visst var det till honom. Det var hans snälla syster som ville gratulera honom till körkortet. Så gulligt av Anna!

På kvällen var det sedan dags för Michi att ge sig av hem till Sverige. Först skall han dock åka ner till Madrid och hälsa på Anna. Det blir ju jätteroligt för henne att få visa sin nya stad för pappa och jag tror även att Michi kommer att gilla Madrid!

Nu har Fredrik och jag ett par veckor tillsammans innan Michi kommer tillbaka till oss igen. Då får vi försöka hitta på lite mys ihop.

Fredrik tar körkort och hämtar sin bil

Lämnade av Fredrik vid körskolan vid tiotiden och de åkte sedan ut till PJ där själva uppkörningsttället är. De var där vid elva och fick då ett nummer och sedan var det bara att vänta på att det var ens tur. Fredrik var rätt nervös, vilket ju är helt naturligt. Han ringde glädjestrålande och sade att han klarat det som han tyckte var den svåraste biten: start i uppförsbacke, tre-punkts-vändning och parkering. Han fick vänta en stund till innan det var dags för själva körningen och ringde sedan och berättade att han fått 18 av 20 poäng. Så skönt att det är klart! Grattis Fredrik!!! Väl hemma igen var han jättevarm och det verkade som om han började få feber.

Vid sextiden pallrade han sig upp, vi hämtade Michi och åkte sedan till Perodua vid Jalan Ipoh. Fredriks bil var klar för hämtning. Andrew, försäljaren, hade alla papper redo för Fredrik att skriva på. Han visade också Fredrik ALLT med bilen. Otroligt bra service!!!

Vi fick också fotografera killarna när affären var helt klar. Härligt! Tänk att ha en ny bil som sin första bil! Dessutom köpt för egna hopsparade pengar. Duktigt gjort!

Michi fick köra bilen hem eftersom Fredrik inte har fått sitt körkort ännu. Det tar ett par dagar att processa. Andrew hade dock varit snäll att sätta in P-skyltar i bilen som Fredrik nu måste ha i två år tills han får sitt riktiga körkort. Tills dess får han bara köra i Malaysia. Han hade också ordnat ett registeringsnummer utan den, enligt kinesisk tradition, otursförföljda fyran i numret. Nu får vi hoppas att det hjälper :)

Nu står den lilla gråblå Myvin på plats nr 16 i garaget och bara väntar på att bli körd av sin rättmätige ägare!

Funfair och Estilo

Var uppe redan vid sju denna söndagsmorgon. Inte så kul, hade hellre sovit ett tag till. Fredrik skulle dock iväg till sina två sista körlektioner och började klockan åtta i Bangsar. När han var avsläppt bar det av hem en liten stund och sedan var det dags att ta med alla halsbanden till skolan för årets FunFair. Det är alltid roligt och speciellt nu när jag nästan aldrig är på skolan. Det är många bekanta man träffar på!

Fredrik hade besök av Claudia när jag kom hem och de frågade om inte jag ville med på lunch och det kunde jag ju inte tacka nej till. Det blev lunch med dessa två mycket Lady och Lufsen-liknande varelser... 

Michi var hemma framåt sextiden från Langkawi och vi åkte alla fyra upp till Estilo. Det var lite roligt att visa fotona från Langkawi med lamporna upphängda. Illi, en av hovmästarna, berättade att hennes moster och mamma skall öppna och driva ett spa i Villa Ombak som ligger ganska nära flygplatsen på Langkawi. Hon ska också flytta dit och hjälpa dem med allt det administrativa. Hon såg inte jättenöjd ut, men som äldsta dotter så var det bara att rätta in sig i ledet och hjälpa till. Olika kulturer!

Spännande vecka som kommer. Startar med Fredriks uppkörning i morgon! Håll tummarna!

Tillbaka till Mont Kiara för mig och Fredrik kommer hem med silvermedalj

Idag hade vi lite ärenden på listan. Först hade vi ett möte med Mario som nu skall ta över vakterna. Det tidigare företaget har skött det så dåligt och vi har nu förstått att de behöll det mesta av pengarna själva och gav vakterna väldigt lite. Mario tar över 1 april, har redan haft möte med de befintliga vakterna och tar över dem till sitt bolag. Lönerna har höjts rejält och fördelen nu är att han bor på ön och kan åka förbi och kolla dem och följa upp nästan dagligen. Nästa punkt var att vi behövde köpa en fläkt till uteplatsen under Fredriks balkong. Vi fick då se den här "snygga" lampan i affären. Tänk det finns något för alla smaker...

D och Firuz kastade sig över fläkten och snart var den uppe. Firuz skall också hjälpa oss med att sätta upp CCTV-kameror utomhus så att vi kan ha koll på vilka som går in och ut. Det kan också vara bra att se hur ofta poolskötarna kommer t.ex. Vi betalar för tre gånger i veckan, men jag undrar om de någonsin varit där så ofta. Vi skall förhandla om vårt avtal i september så då är det bra att kunna presentera lite fakta...

Vi passade också på att ringa en av mina bästa vänninor Madeleine som idag fyllde jämnt. Jag var hembjuden till henne på middag, men det var ju tyvärr lite långt att åka. Det var roligt att få prata lite med henne i alla fall och vi skickade en bukett tulpaner. Vi får fira mer i sommar när vi båda passerat 50-strecket.

Michi passade på att göra sina stretchövningar också. Han ser ut som en liten skalbagge på rygg, men börjar bli riktigt vig. Han får ont av ischias, men med hjälp av sex övningar på en minut vardera så klarar han sig bra.

Så var det dags för mig att lämna vårt lilla paradis igen och Michi körde mig till flygplatsen. Han kommer efter imorgon.

Väl hemma fick jag packa ihop alla mina halsband inför morgondagens marknad på skolan. Vid tolv på natten kom Fredrik och hans vänner hem från Singapore med silvermedaljerna om halsen och en stor pokal. Fredrik hade också fått en extra pokal för Most Valued Player, alltid lika hedersamt!

Fredrik hade slagit vad med laget att om de fick medalj så skulle alla ha på sig fluga till middagen. Snygga killar!

Tjejerna kom på en hedrande bronsplats så Mont Kiara gjorde bra ifrån sig och två fina troféer är snart placerade i skåpen utanför gympasalen!

Michi till Langkawi

Vaknade fredag morgon vid åttatiden efter att ha somnat riktigt tidigt igår. Så fantastiskt att dra ifrån gardinerna och se havet utanför. Gjorde i ordning en liten god frukost att äta ute vid poolen. Livet är fantastiskt!

Hade bokat in en massage hos Aisha klockan 11 nere på Sunset. Hon berättade att Berjaya köpt all mark här, att Oasis och Sunset kommer att stängas och att det kommer att byggas ett stort hotell plus ett shopping centre. Tala om att göra något till det sämre...

När jag ändå var nere vid stranden passade jag på att ta en liten lunch också. Åkte bort till Holiday Villa för att prova deras strandrestaurang.

Deras meny var dock väldigt begränsad, inte mycket lokalt utan mest turistmat. Det blev en Club Sandwich och en limejuice.

Jag hade många uppvaktande fåglar som burrade upp sig och nog gärna skulle ha smakat.

Halvsju landade den käre maken som kastade sig i poolen direkt och fick sig en god tysk "dunkel bier". Så var han nöjd :)

Vi åkte sedan ner och fick oss en god middag på Orkidría. Dagen var komplett!!