Parent-Teacher-Conferences, 23 mars

Igår eftermiddag var det Parent - Teacher-Conferences på skolan. Detta kan man väl säga motsvarar svenska skolans kvartsamtal. Det går till så att alla lärare för middle school (klass 6-8) samt för high school (klass 9-12) sitter vid varsitt bord i gympasalen. Salen är delad i två så att high school-lärare sitter på en sida och middle school-lärare på en sida. Man har sedan med sig barnens mitterminsbetyg och där framgår också lärarnas namn för varje ämne.
Man kan välja att gå till skolan antingen mellan 13-16 eller mellan 17-20. Alla lärare sitter dessutom i bokstavsordning. Eftersom barnen har åtta ämnen var så har man, med två barn, sexton lärare som man skall försöka hinna med på tre timmar. Det är bara att ställa sig i kö bakom var och en och sedan har man ca 6-7 minuter med varje lärare innan man får ge plats för nästa förälder. Tack och lov är både Anna och Fredrik såpass duktiga i skolan att det inte är så mycket att diskutera och ingen större fara om man inte hinner prata med varje lärare. Det är också ett bra sätt att faktiskt få hälsa på alla lärare, så att man vet vilka de är.

Igår hann jag med alla barnens lärare utom en, Ms Lehar Shukor, som var sjuk.

Imorse fick jag sedan köra Fredrik till skolan med hans enorma planch i A2-format som han gjort i Science. De har nu studerat solsystemet och alla planeter och hade ett projekt de skulle lämna in idag. Projektet innebar att de skulle ha gjort följande: 1) Skapat ett korsord med frågor om planeter, 2) Gjort en skalenlig modell som grupparbete, 3) Skrivit en A4 om en planet. Fredrik skrev om Saturnus, 4) Göra en modell själv över vårt solsystem. Inga lata dagar här! Kändes som om arbetet blev bra i alla fall.

Nu skall jag packa ner alla vinterkläder (!) för ikväll skall vi ta flyget först till Amsterdam och sedan till Zurich. Därefter buss till St Anton för skidåkning i åtta dagar. Skall bli helt underbart!

Anna körkort del 4

Idag, söndag den 21 mars, har Anna varit på körskola igen. Dagens lektion kallades Basic Driving och innebar dels att få öppna motorhuven och kolla lite mer på hur den verkligen ser ut och hur man kollar vissa saker, dels att få sätta sig i bilen att köra.

Bilkörningen gick bra ända tills Michi kom dit och tittade då blev hon lite nervös. Bland annat tränade de på start i uppförsbacke, fickparkering och rondellkörning. Det verkar lite annorlunda här. De använder till exempel handbromsen väldigt mycket. En sak är väl om man gör det i uppförsbacke, men här skall man göra det så fort man stannar vid ett rödljus!

Anna, som smygtränat lite tidigare, blinkade fint när hon skulle ut ur rondellen. Aja, baja det fick man inte göra. Koncentrera dig på att ta dig runt, sade läraren till Anna. Inte hålla på att blinka så. Dessutom fick hon höra att det inte var säkert att man kommer ut och får köra på motorvägen, det beror på hur bra man är. Är man för dålig får man bara köra på banan som ser ut som Legoland. Det är väl då man borde få komma ut...

Nu har Anna fått lämna in foto och får vänta på sitt L-körkort och därefter får hon påbörja sina tio lektioner i körskolans regi. Spännande att se om hon får komma ut på motorvägen eller ej.

Michis kollegor på besök

I lördags, 20 mars, var det visning på huset brevid oss som heter Verve Suites. Block B är nu färdigställt högst upp och det är fantastiskt att se hur kreativa de är när de bygger här. På taket här har de t.ex. byggt en pool där det känns som om man kan simma rätt över kanten på 30:e våningen. Lite läskigt.

De har sedan byggt något de kallar för hypercubes, dvs små kuber eller rum som man kan hyra. Nästa rum var ett sällskapsrum med biljardbord, futsalspel och TV.

Sedan fanns det mindre rum, som ett litet TV-rum, man kan låna och utanför en balkong.

På balkongen finns en pool med två stolar i där du kan sitta och beundra utsikten.

Det fanns också ett stort kök som man kan hyra. Tanken är här att man skall ta dit en catering-firma som lagar mat och kommer med porslin. Sittplatser för knappt 30 personer plus en bardisk med plats för säkert 15 till.

I rummet brevid kan man sedan låna en matsal för ett antal middagsgäster. Hur fint som helst.

Efter husvisningen tog Michi med sig Martin och Patrik och åkte runt på lite guidning. De avslutade i Megamall där de bland annat provade på den roliga fiskmassagen igen. När de väl kom såg bilen ut så här:

Den hade blivit klampad. Första gången det har hänt oss faktiskt. Michi fick ringa ett telefonnummer och fick åka ner i garaget och hämta någon som kunde hjälpa till.

Sedan fick han skjuts tillbaka. Det stod på en skylt att priset var 100 RM för att låsa upp bilen, men istället frågade de hur mycket han ville betala så det slutade med 50 RM. Alltid lika festligt hur det går att pruta på allt här...

...och så här glada var vakten när han fått betalt och Michi när han kunde åka igen.

På söndag kväll hade även Jonathan kommit hit. Han pluggar till försäljare och skall nu ha tre månaders praktik på Soft Touch i KL. Ingen tråkig praktikplats precis!!

På kvällen träffades vi alla hemma hos oss och grillade.

Patrik, på bilden ovan, skall också vara här i tre månader och jobba för att komma in i Soft Touch-andan. Alla tre bor i Vista Kiara som ligger precis bakom Mont Kiara Plaza så de har verkligen gångavstånd till jobbet. Ungefär tre minuter skulle jag tro.

Gott med söndagmiddag hemma och extra gott att grilla. Fredrik hade önskat lamm, så det blev det plus lite annat gott kött och korvar.

Årsmöte för Hijauan 18 mars

Nu på kvällen var det dags för årsmöte med vår bostadsrättsförening Hijauan Kiara. Det var med fjärilar i magen man gick dit för Michi har varit ordförande detta år och har genomfört en del saker som några inte tyckt om och det har varit riktiga personangrepp. Bland annat fick han igenom att maider har rätt att lämna huset - självklart för oss svenskar, men definitivt inte för alla asiater. Sekreteraren, en kvinna i grannhuset, avgick ur styrelsen efter det beslutet och har efter det drivit en riktig hatkampanj mot styrelsen och framför allt Michi.

Vi var där tidigt och träffade först Tiffany som leder kontoret här på kondot, en jättegullig tjej!

Michi tog också tillfället i akt att posera med Jessie och en annan tjej från kontoret.

Så var det dags för själva mötet. Condot går back på grund av att byggherren gjorde glädjekalkyler innan försäljningen och nu behöver vi höja hyran med cirka tjugo procent. Hyrorna här är ändå relativt låga och man betalar från några hundra ringgit till max tusen i dagsläget. Det var dock ingen som ville besluta om detta, och man kunde inte lita på att styrelsen granskat allt rätt, så nu skall 188 lägenhetsinnehavare granska bokslutet igen och komma med idéer och sedan skall det bli ett extra årsmöte. Under tiden rinner pengarna iväg. Att det skall vara så svårt att fatta beslut!

Tack vare den stora diskussion så undveks i alla fall en mängd mindre frågor, som för vissa blivit väldigt stora. Det var allt ifrån - hur kan man ha årsmöte på en veckodag, till mer ljus i garaget och ingen biltvätt på condot. Det är några få ägare som har väldigt många synpunkter och som varje vecka skickar in nya klagomål. För lite att göra????

Av de nio som blev invalda i styrelsen föregående år hade ju en avgått under året, fem inklusive Michi avgick nu och två nya kom till, så det blir en liten styrelse med endast fem medlemmar detta året. Nu har både Michi och jag avgått ur varsin styrelse - vad skall vi göra med all tid? Känns rätt bra :o)

Lunch med Swea på Tattoo 15 mars

Igår, på söndag kväll, tog vi med Anders till food courten i Desa Sri Hartamas för att äta middag innan han skulle med flyget tillbaka till Sverige. Då fick vi chockbeskedet att hela food courten skall stänga den 12 april och att man skall bygga en polisstation där istället. Så himla tråkigt!!! Vi har gått dit och ätit ofta och dessutom har det varit ett samlingsställe för alla high-school-eleverna när de gått ut på fredagarna! Det har varit så nära och bra med gångavstånd från oss. Dessutom roligt med ett trettiotal restauranger med olika sorters mat och stans bästa satayspett, bästa sushi och bästa pizza. Mycket tråkigt när de lokala ställena försvinner!!

När vi åkte hem från food courten rasade jeepen ihop igen, nu avgasröret, så det lät som värsta raggarbilen på vägen hem :o) Tur att det går snabbt och billigt att fixa bilarna här...

Idag hade vi i alla fall Sweas månatliga lunch och var då på ett ställe som hette Tatto och som ligger på Jalan Damai inne istan. Det var italienskt kök och vi provade en blandning av olika pastor och pizzor och allt smakade väldigt bra. Restaurangen låg väldigt nära Basil Leaf, som också är en jättemysig restaurang med mer thailändskt kök.

Vi var nio stycken som kom med idag och en tjej, Monica, hade rest upp från Port Dickson.
Ikväll får vi hit nya kollegor från Michis kontor, Martin som jobbar med it och Patrik som skall praktisera tre månader.

Bröllop i Penang, 12 - 14 mars

I fredags åkte vi ut till LCCT hela familjen plus Anders för att flyga med Air Asia till Penang där Michis kollega Andreas skulle gifta sig med Zel. Fredrik och Michi passade på att ta varsin korv med bröd på flygplatsen för det brukar alltid vara slut på planet när vi reser.

Vi kom fram sent på kvällen och bodde på Hard Rock Café som öppnade i oktober förra året ute i Batu Ferringhi. Hotellet var bra, men servicen sådär. Det blev fel med rummen när vi checkade in, vi skulle få tidning varje morgon som vi aldrig fick, restaurangen hade stängt när vi kom fram efter elva och vi beställde mat till rummet och då fick vi en portion för lite trots att de ringt och bekräftat en extra gång. Inte så bra början, men efter detta blev det rätt.

Här är lite bilder från frukostmatsalen och loungen.

Vi låg vid poolen på förmiddagen på lördagen. Stranden såg jättefin ut, men vattnet i Penang är inte så bra och man såg inte några som badade i havet tyvärr.

Det fanns annars mycket aktiviteter på stranden med allt från hästridning till att flyga paragliding efter en båt eller köra 4-wheel-drive.

Vi bestämde oss för att testa 4-wheel-drive. Eftersom ingen badade i havet var stranden ganska tom så det gick bra att köra där. De hade bara tre stycken "bilar" så vi fick turas om lite.

Fredrik hoppade raskt upp på den största, men vi fick byta så att jag och Michi kunde ha den och åka båda två.

Efter ett tag bytte vi av så att även Michis pappa fick testa att åka med.

Här är Anna på stranden. Hon och Fredrik körde på som tusan så det var nästan svårt att hänga med.

Väl tillbaka var det dags för ett dopp i poolen. Det fanns fina rum man kunde hyra som hade en altan med direkt tillgång till poolen. Läge för ett kvällsdopp, kanske.

Efter det var det dags för en drink i poolbaren.

Så var det dags att gå tillbaka och lägga sig på solstolarna. Skönt att göra totalt ingenting.

Nu började vi bli hungriga på lunch. Michi och jag har ju varit på kinesiskt bröllop tidigare och visste att det kunde förekomma mat som inte barnen skulle uppskatta så mycket, så det blev varsin stor pizza till lunch tillsammans med en kall öl för oss vuxna.

Alla blev rätt slöa efter maten, så vi tog en liten siesta och sedan var det dags att göra sig iordning för bröllopet. Vi fick också förbereda våra kuvert. På ett kinesiskt bröllop ger man inte presenter utan pengar. Beloppet skall dessutom gärna sluta på en åtta, eftersom det är ett turnummer här. Det får definitivt inte sluta på en fyra, för det är ett otursnummer då det uttalas på samma sätt som ordet död på kinesiska.

Själva bröllopsmiddagen firades på ett hotell som heter Flamingo by the Beach, tidigare Prince Crown i Batu Ferringhi.

Det var fint dekorerat med blommor, skyltar och posters med Andreas och Zel.

Hela familjen placerades vid ett bord tillsammans med några andra svenskar som var inbjudna. Kinesiska bröllop brukar vara väldigt stora och idag hade de 150 gäster, vilket ansågs ganska litet. Inte mätt med svenska mått, kanske. Vi var inte med på någon bröllopsceremoni utan man kommer direkt till en middag.

Här ägnas nästan ett par dagar enbart till fotografering av brudparet och de byter om och har olika typer av kläder på sig på olika kort. Väldigt olikt ett svenskt bröllopsalbum.

Till varje gäst låg också små gåvor på middagsbordet.

Menyn bestod av åtta olika rätter med allt från hajfenssoppa till kyckling och fisk.

Så kom bruden in ledd av sin far. Bruden byter klänning under middagen och detta var då Zels första klänning för kvällen. En mer traditionell brudklänning.

Efter ett antal rätter var det dags för Andreas och Zel att försvinna ut och byta om och så här såg de ut när de kom in igen. Nu hade hon en jättefin röd klänning på sig.

Efter ungefär fyra rätter var det dags för brudparet att gå upp på scenen och skära bröllopstårtan. Här är det mer ett spel för galleriet. Det är ingen riktigt tårta, utan de bara skär en bit tillsammans och sedan är det klart. Man äter den inte.

Därefter fick de hälla upp champagne i en glaspyramid. Detta var också mer symboliskt och endast brudparet drack ur varsitt glas medan alla önskade dem lycka till.

Vid vårt bord satt Anette, en svenska som jobbat på Masba här tidigare, samt hennes tyske man Andreas som jobbar som fotograf. Fredrik var väldigt intresserad av hans kamera och alla hans enorma objektiv och fick låna den en stund och fota lite.

Så var det dags för ombyte igen och nu kom Zel in i en ljusblå klänning, sista kreationen.

Så var middagen slut och de flesta gick hem. Det verkar inte som om det brukar vara någon dans efteråt utan det är bara själva middagen. De som var kvar samlades sedan i hotellets lounge och lyssnade på hotellbandet. Zel och Andreas bad Anna sjunga en sång för dem och till slut vågade hon sig up på scenen och sjöng en sång.

Efter det var det tid att dra sig tillbaka till hotellet igen. Söndagen hann vi med en timme vid poolen ungefär innan vi fick checka ut och vända åter till Kuala Lumpur.