Så var det dags att åka tillbaka till Sverige igen. Nu betydligt lugnare när vi vet att Fredrik är ok. Vi gick upp till Anna och Erik vid halvelvatiden och sade hejdå till allihop. Fredrik låg fortfarande och sov. Skönt att medicinerna gör så att han får vila ordentligt.
De här små turturduvorna har nu mindre än sex veckor kvar till bröllopet. Det går fort!
Michi och jag tog Elizabeth Line till Liverpool Station, upp för alla trapporna och vidare till Stansted Express. Otroligt smidigt!
Ute på Stansted var köerna långa. Det var så skönt att vi bara hade handbagage. Båda mina väskor åkte in i säkerhetskontrollen. I handväskan hittade de inget, men i kabinväskan hittade de mina korvar - helt ok - men däremot fick jag lämna ifrån mig kylklamparna. De är ju fyllda med någon vätska, men nu hade ju korvarna klarat sig mer än halvvägs och de var fortfarande frysta när vi kom hem. Det blev en snabb, asiatisk lunch på flygplatsen innan det var dags att flyga strax efter tre.
När vi kom till Landvetter skulle vi hämta våra bilnycklar i informationen då Mabi stänger klockan 14 på lördagar. De fanns inte där... Då visade det sig att Mabi har öppet senare nu på sommaren, men glömt att informera om det. Allt löste sig. Dessutom hittade vi en trevlig påse med lite vatten och godis i tillsammans med ett tackkort för att vi använt deras service. Snällt!
Ute på Rörtången ringde Michi till Mats samt Kent och bjöd upp dem till oss. Han fixade i ordning en bricka med lite charkuterier och ost och det blev en trevlig kväll uppe hos oss. Rätt som det var stod ett rådjur i trädgården. Den här stackaren har blivit påkörd och ena frambenet var helt skadat. Det skall avlivas, men de kan inte skjuta det i tättbebyggt område. Det haltade så illa. Så synd om det.
Barnen hade haft spelkväll idag också. Fredrik hade vunnit Catan idag igen och Anna vann sjuan.
