skip to main |
skip to sidebar
Idag åkte vi till Tropicana City Mall för att köpa nya glasögon. Både Michi och jag köpte tidigare våra glasögon hos Better Vision som då låg i Desa Sri Hartamas alldeles nära där vi bor. För ett par år sedan flyttade företaget därifrån till Tropicana City Mall. Vi har inte kommit iväg för några tester, men nu kändes det som om både två behövde kolla synen och då kändes det bra att åka tillbaka till vår gamla optiker.
Michi ser ju dåligt på långt håll och behövde nya glasögon och jag hade fått något sämre syn plus astigmatism på vänster öga. Kan man få det helt plötsligt??? I alla fall skall jag nu byta glas i mina gamla läsglasögon plus köpa ett par nya som jag kan ha i väskan. Michi köpte nya glasögon, 2 par, ett par i bilen och ett par på kontoret plus bytte glas i sina solglasögon. Tre nya par plus byte av glas i två. Låter som en dyr historia? Totalt 1.488 RM, dvs ca 3.000 kronor. Helt otroligt!!! Vågar inte ens tänka på vad det skulle kostat i Sverige. 
Vi har haft många vänner och släktingar som passat på att köpa glasögon här i Malaysia och då nästan sparat in flygbiljetten hit. Det tar bara 3-5 dagar att få dem efter beställning så det kan vara värt att köpa det när man är här på besök!
Ikväll var det konsert på Mont Kiara International School, den årliga vårkonserten och Fredrik var med och spelade saxofon. Det blir väl troligen hans sista konsert för efter tre år i bandklass så vill han nu testa något annat.Först fick vi höra blåsorkestern och de var riktigt bra. Sedan följde det som alltid är den värsta delen, stråkorkestern. Det var som alltid tre låtar som skar genom kroppen. Att det är så svårt att lära sig att få det att låta bra.Så följde det som nästan är den roligaste delen, dvs Swing Band. Detta är ett gäng elever som samlas utanför skoltid och spelar ihop bara för att de tycker det är kul.
Så följde en paus och därefter var det dags för symfoniorkestern m.m. att avsluta kvällen. Konserten höll på i cirka två timmar och alla fick visa upp sina färdigheter. Kul kväll!
Så var det dags att sätta kunskaperna på prov efter kursen om surdegsbröd hemma hos Karin. Det blev en intressant upplevelse... och inte riktigt likadan som hos Karin.Degen blev något lös och när den hade jäst och jag skulle hälla upp den på bakbordet flöt den ut, ungefär som en smet. Jippie! Rädda det som räddas kan, tänkte jag. Greppade mjölpåsen och hällde ut en rejäl hög över smeten och satte igång och knåda som en galning. Kladdig är bara förnamnet om man tänker på hur händerna såg ut.Så skulle degen jäsa igen och vikas för att få ut luft. Helt omöjligt! Smetigt igen... Mer mjöl och knådning. Till slut var det något mer deglikt och jag kunde staga upp något som vagt liknade två limpor på plåten. Tänkte att det är lika bra att slutföra det jag börjat så att jag till nästa gång skulle veta hur det inte skulle vara.Undrens tid var inte förbi. När gräddningen äntligen var klar så var det två fina surdegslimpor som kom ut. 
Varma med lite smör och ost på smakade de helt fantastiskt. Det här blir inte sista gången!
Vi har haft många vänner och släktingar som passat på att köpa glasögon här i Malaysia och då nästan sparat in flygbiljetten hit. Det tar bara 3-5 dagar att få dem efter beställning så det kan vara värt att köpa det när man är här på besök!
