Det blir alltid frukostbilder från Langkawi men det är ju så fint! Palmen som speglar sig i bordet, bougainvillean som bara blir större och så havet som glittrar hundra meter bort. Kan det bli bättre?
Medan tvättmaskinen fylldes gång på gång låg jag raklång på en solstol med en god bok och bara njöt. Framåt två insåg jag att jag borde göra lite nytta också så det blev en timme på löpbandet och det går ju bra med den utsikten :)
Åkte in till Kuah för att handla lite inför morgondagen och fick ett mindre sammanbrott. Affärerna här är verkligen inte speciellt bra. Jag ville köpa sour cream, dvs ett mellanting mellan creme fraiche och gräddfil. Helt tomt på mjölkhyllan. Frågade då ett par tjejer som "jobbade" där. De bara stönade till svar som om de var helt intelligensbefriade. När jag frågat två gånger - då ändå på malaysiska - så frågade jag om de kunde malaysiska. En kunde inte det, men den andra sade ja. Hon hade dock aldrig hört talas om sour cream. Stööööööön. Förra helgen hade de ingen juice i hela butiken. Tänk om ändå Tesco eller Cold storage kunde komma hit.
Tjugo över sex landade Michi och vi åkte direkt bort till Malibest Resort där Dennis, Nina och lilla Moa bor. De hade världens bästa utsikt över solnedgången och stranden från sin lilla balkong.
Vi åkte bort till Sun Café för att äta middag. Det var längesedan vi var där nu, men vi blev mötta som om det vore igår. Två i personalen rusade fram och pussade oss på kinderna och frågade efter barnen. Inte konstigt att man trivs här :) Det blev deras fantastiska barracuda till middag och riset serverades hur fint som helst!
Den lilla affären brevid restaurangen hade 30% på allting och skall stänga siste februari. Den ägs av Sun Group, även lokalen, men tydligen har det gått så dåligt så de beslutat sig för att stänga och hyra ut lokalen istället.
Kvar fanns det här stora spelet, Congkak, som i Sverige kallas Kalaha. En stor skylt med Sålt satt klistrad på. Just det här spelet är antikt och kommer från Indonesien. Under alla tolv år vi varit här har jag gått in i butiken och försökt köpa det. Det är så speciellt! Varje gång har jag fått till svar att det är ägaren till Sun Group som äger det och att det inte är till salu. Blev lite besviken nu när jag så lappen med Sålt. Då visade det sig att den bara satt där för ägaren ville behålla det. När han hörde vår historia så kom han tillbaka efter ett tag och sade att vi fick köpa det. Ett plus var ju att det fick stanna kvar på Langkawi. Nu står det hemma i vårt hus och jag är överlycklig!!!
Medan tvättmaskinen fylldes gång på gång låg jag raklång på en solstol med en god bok och bara njöt. Framåt två insåg jag att jag borde göra lite nytta också så det blev en timme på löpbandet och det går ju bra med den utsikten :)
Åkte in till Kuah för att handla lite inför morgondagen och fick ett mindre sammanbrott. Affärerna här är verkligen inte speciellt bra. Jag ville köpa sour cream, dvs ett mellanting mellan creme fraiche och gräddfil. Helt tomt på mjölkhyllan. Frågade då ett par tjejer som "jobbade" där. De bara stönade till svar som om de var helt intelligensbefriade. När jag frågat två gånger - då ändå på malaysiska - så frågade jag om de kunde malaysiska. En kunde inte det, men den andra sade ja. Hon hade dock aldrig hört talas om sour cream. Stööööööön. Förra helgen hade de ingen juice i hela butiken. Tänk om ändå Tesco eller Cold storage kunde komma hit.
Tjugo över sex landade Michi och vi åkte direkt bort till Malibest Resort där Dennis, Nina och lilla Moa bor. De hade världens bästa utsikt över solnedgången och stranden från sin lilla balkong.
Kvar fanns det här stora spelet, Congkak, som i Sverige kallas Kalaha. En stor skylt med Sålt satt klistrad på. Just det här spelet är antikt och kommer från Indonesien. Under alla tolv år vi varit här har jag gått in i butiken och försökt köpa det. Det är så speciellt! Varje gång har jag fått till svar att det är ägaren till Sun Group som äger det och att det inte är till salu. Blev lite besviken nu när jag så lappen med Sålt. Då visade det sig att den bara satt där för ägaren ville behålla det. När han hörde vår historia så kom han tillbaka efter ett tag och sade att vi fick köpa det. Ett plus var ju att det fick stanna kvar på Langkawi. Nu står det hemma i vårt hus och jag är överlycklig!!!
Ibland går drömmar i uppfyllelse :)
