Whistler som stad var väldigt uppbyggd för turister, men backarna och skidsystemet var helt fantastiskt. Fastän vi åkte så mycket vi orkade varje dag så åkte vi nog bara i drygt hälften av backarna. Gondolliften alldeles vid vårt hotell tog 20 minuter upp och sedan tog det närmare 40 minuter att ta sig ner. Benen var rätt möra efter några dagar!!
Anna fick ont i sitt ena knä och fick tyvärr stanna hemma en del dagar eller lite försiktigt göra ett par åk. Fredrik hyrde snowboard och ville gärna vara i en "terrain park", dvs ett ställe där meningen var att man skulle hoppa och utföra diverse konster med skidor eller snowboard på. Inget för oss andra direkt!
Vädret var fantastiskt och temperaturen låg på mellan 0 och minus 5 grader. Nästan varje kväll snöade det och vi vaknade till 10 cm nysnö i backarna.De riktigt fina dagarna åkte vi upp till toppen av Whistler Mountain och kunde ta en nästan 8 km lång backe som hette Peak to Creak, från toppen ner till en mindre by som hette Whistler Creek.
Nästa år hålls OS i Whistler i februari. Backarna för tävlingarna var redan utvalda och vi kastade oss glatt ut i de olympiska spåren. Försöken att följa flaggorna i backarna slutade i princip mellan flagga 1 och 2 när det kändes som om man var uppe i 200 km/timme. Hur i hela friden vågar man köra så och fullfölja de resterande 50 portarna också...??? Det roliga var att kanadensiska landslaget var och tränade i backarna nästan varje dag så vi fick studera dem på nära håll. Snygga slimmade dräkter...
Efter skidåkningen följde hårda bataljer i kortspel. Nu utmattade både i kropp och själ gick vi ner till det typiska för Canada, ett utomhusbad i en så kallad hot tub. Efter ett sådant bad var det en sann kraftansträngning att göra sig iordning och gå ut på middag.
Maten var god, men med malaysiska mått mätt så kändes det rätt dyrt att betala drygt 1.000 kr varje gång man gick ut och åt middag. Säkert helt normalt med europeiska prisvanor. Vi är ju mer vana vid priserna på food courten. Hittade en av de sista kvällarna restaurang Bavaria, en schweizisk restaurang, där vi fick njuta av riktigt god fondue. Visst hör det skidåkning till!! After-skin var det sämre med. Visst fanns det restauranger där du kunde sitta ner och ta något att dricka efter en dag i backen, men ingen ompa-ompa-musik eller stamp i takt av skidpjäxor i mängd.
Efter åtta hela skiddagar var man mör och fin i armar och ben och vi somnade gott på planet hem igen. Få semestrar är så härliga som en skidsemester!!!
