Så var sista konferensdagen kommen. Det blev en väldigt god frukost nere i hotellets uterum. Vi avslutade sedan med en sammanfattning från var och en och klockan elva kunde vi lämna hotellet.
Det är fint runt Aspen med små bryggor där man kan gå i och bada eller bara sitta med en kaffe. Just att allt är tillgängligt för alla är ju ett nytt begrepp.
Vi gick in en bit i skogen och vi fick säga att det inte finns ormar här. Däremot fascinerades de av olika sniglar, utekatter och änder. Saker som vi tar för givna.
På vägen gick vi förbi ett hus som lagt ut äpplen så vi tog med oss några. När vi sedan passerade en hästhage - där våra kollegor undrade om hästarna var vilda - så fick vi lov av ägaren att mata dem. Alla ville prova, även jag.
Vi gick förbi Aspenäs Herrgård där vi hade vår bröllopsfest.
Det var öppet så vi kunde gå in och titta. När mamma jobbade där så sade de alltid att det spökade här och att boll nummer åtta på biljardbordet alltid försvann och hittades på olika ställen...
Damen på den här tavlan följer en alltid med blicken och det tyckte killarna var lite extra spännande.
Det blev ett sista stopp vid vår lilla badvik dit alla småbarnsföräldrar går på sommaren.
Jag hade köpt med smörrebröd hem så att de skulle få prova lite innan de skulle till Landvetter.
Klockan fyra mötte vi upp Andreas på flygplatsen och vinkade hejdå till alla fyra: Andreas, Castle, Karthik och Muaz. Nu har de en lång resa framför sig via Istanbul till Kuala Lumpur med Turkish Airlines.
Själva satte vi oss i bilen och åkte ut till ett lite disigt Rörtången.
Vi var hembjudna till ett par grannar på landet och det var rätt skönt att bara sitta ner och få bli serverad middag efter alla dagar med aktiviteter.
