När vi kom upp från metron så var det en rätt bra bit att gå. Vi såg sedan att det gick små bussar, men vi fick oss en liten promenad. Ju närmare området vi kom, desto fler människor blev det. Många hade köpt små hopfällbara pallar som de kunde sitta på medan de väntade.Området vi först kom in i var enormt och vi blev lite förvånade när vi insåg att detta bara var området innan den riktiga entrén.
Så var det dags att ta sig in i området. Som tur var var det nästan inga i kö här.
Det var ändå rätt spännande att se hur mycket staket och gångar de hade. Vi kunde bara föreställa oss hur det kunde se ut en dag med mycket folk. Som mest har de haft mer än 600.000 besökare under en dag. Man kunde köpa små pass där man fick stämplar från varje land, så det gjorde vi. Lite turistiskt, men kul.
Så var vi inne på det riktiga området. Hela området är enormt. Det går inte att förstå hur stort det var. Vid många paviljonger var det jättelånga köer så vi bestämde oss för att gå in där det inte var lika populärt.
Första besöket blev Sydafrika. Vi blev inte så imponerade av deras monter faktiskt. Mest bilder. Vi hade nog förväntat oss mer föredrag eller att olika områden från landet visades upp.
Efter detta besökte vi även Nigeria och Angola. Det var lite språkförbistring ibland. Det var inte alltid så lätt att förstå vad de menade med sina skyltar...
När vi var inne i Angolas monter slog jag mig ner vid en film och det dröjde nog bara 20 sekunder innan en kinesiska satte sig med armen om mig och bad sin man ta kort. Hjälp, tala om att bli överfallen. Det var inte tal om att fråga om lov. Tur att man är halvasiat numera :)
Efter rundvandring i några afrikanska paviljonger började kaffesuget göra sig påmint och vi slog oss ner för en fika. Vi var de enda som satt där till en början och flera asiater stannade vid kaféet och tog kort på oss. Vi var en stor attraktion...
Michi och Robert blev väldigt förtjusta i den snygga statyn som stod utanför Angolas paviljong. Undrar just varför????
Med nya krafter stegade vi nu vidare och kom så till den ryska paviljongen. Vet inte om vi såg lite ryska ut, men det var inga problem att snabbt ta sig in. Michi och Robert hittade en liten rysk maskot de kunde leka med.
Av alla de paviljonger vi såg under dagen så var nog den ryska den häftigaste. Man kände sig som Alice i Underlandet när man gick omkring där inne och de hade gjort sina montrar helt utefter hur barn såg Ryssland i framtiden.
Efter det ryska besöket kom vi fram till de skandinaviska paviljongerna. Här fick vi gå in via VIP-ingången och slapp köa och tur var det för det hade tagit tid. Den norska paviljongen var jättefin, helt byggd i trä. De hade små roliga titthål där man kunde se 3D-bilder från Norge. Såg lite skumt ut när alla stod där och kikade.
Så var det dags för Sverige. Jag hade innan hört att den inte skulle vara så bra, så vi blev glatt överraskade.
Utanför hade de självklart en gigantisk dalahäst...
...och inne var hela paviljongen en hyllning till svenska uppfinningar och god miljö. Det fanns också upphängt lite fina lovikavantar. Inget man känner behov av här precis...
Efter rundvandringen kom vi till den svenska shopen och här kunde man få sig en kall öl. De hade den gamla 80-talsklassikern Old Gold till salu tillsammans med många svenska produkter.
Nästa stopp blev Danmark. Hit hade man transporterat Den lilla sjöjunfrun. Dessutom var hon satt i vatten som kom från Danmark!
Några ord måste sägas om arrangemanget runt världsutställningen. Vi har väldigt imponerade. När det till exempel var dags för toalettbesök så var det ingen kö och allt var väldigt fräscht.
För de som skulle röka fanns självklart speciella platser där askkopparna t.o.m. hade inbyggda tändare.
För lunch så kryllade det av olika ställen och vi valde ett med asiatisk mat.
Men dagen var inte slut ännu. Med lite mat i magen var vi redo för Malaysia.
Vi ställde oss dock något undrande till deras affischer med stora regnskogsträd som gjordes till möbler och annat med texten: Timber is easily recycleable??? Kändes som lite fel budskap. Det stackars trädet hade väl vuxit där i 300 år!
Michi blev överlycklig när han hittade lite handskar som han brukar köpa in från Malaysia!
I övrigt kändes det som väldigt malaysiskt med tvillingtornen och regnskogsmiljö på plats.
När vi fortsatte sedan fick vi syn på den sötaste lilla elbilen jag sett - en polisbil. Den såg ju ut som en leksak!
Så var vi framme vid den kinesiska paviljongen som är den enda som kommer att stå kvar.
Det var en helt enorm byggnad med olika små paviljonger från Kinas alla provinser där även Tibet (?) fanns representerat.
Ut igen - och där fick Michi och Robert tårar i ögonen - när de fick syn på Kazakhstans paviljong. Gissar att de kände sig nära Borat?!
Ett av de sista besöken var i Nordkoreas paviljong. De var faktiskt med och ställde ut. Det mest ironiska var deras stora skylt med texten: Paradise for people. Nja......
Sista turen gick till några småländer som Maldiverna och Mongoliet. Tror att det kunde vara rätt så häftigt att åka till Mongoliet och bo i tält.
När klockan närmade sig fyra var vi ganska möra och hade vandrat genom hela området - på ena sidan floden. Det fanns alltså mer att se, men vi var nöjda. Nu stoppade vi en taxi på gatan och åkte till ett område på Pudongsidan som hette Emerald där Michis gamla klasskamrat Daniel Backman bor med familj. Det var ett jättefint område och de flyttade hit till Shanghai för ett halvår sedan.
Det blev en relativt snabb visit då de hade tre hundriga små barn och vi inte ville störa mitt i middagen. Efter ett glas vin begav vi oss tillbaka till hotellet och sedan ut för att äta middag.
Karin och Robert hade tidigare varit i Shanghai på en restaurant som serverar kinesisk mat enligt szechuanköket, dvs väldigt starkt. De rätterna vi fick var nog lite expat-anpassade - gästerna var mest expat - dvs inte så väldigt starkt, men väldigt goda smaker. Vi åt revben som fullständigt dränkts i kummin. Hur gott som helst. Restaurangen hette Di Shui Dong och låg på Dong Ping Road No 5. Detta var en av tre restauranger den här kedjan har i Shanghai.
Restaurangen låg i verkligt trevliga kvarter inte så långt från vårt hotell.
Efter middagen ville vi prova Shanghais senaste tillskott av höga byggnader, den s.k. kapsylöppnaren. Baren ligger på våning 93!
Ville man sitta vid fönsterbord så tillkom en avgift om 400 yuan innan man ens beställt något att dricka, så vi valde att sätta oss i baren.
Efter en lång och innehållsrik dag åkte vi sedan hem för att vila och förbereda oss för nästa dags äventyr; Champagnebrunch.
Så var det dags att ta sig in i området. Som tur var var det nästan inga i kö här.
Det var ändå rätt spännande att se hur mycket staket och gångar de hade. Vi kunde bara föreställa oss hur det kunde se ut en dag med mycket folk. Som mest har de haft mer än 600.000 besökare under en dag. Man kunde köpa små pass där man fick stämplar från varje land, så det gjorde vi. Lite turistiskt, men kul.
Så var vi inne på det riktiga området. Hela området är enormt. Det går inte att förstå hur stort det var. Vid många paviljonger var det jättelånga köer så vi bestämde oss för att gå in där det inte var lika populärt.
Första besöket blev Sydafrika. Vi blev inte så imponerade av deras monter faktiskt. Mest bilder. Vi hade nog förväntat oss mer föredrag eller att olika områden från landet visades upp.
Efter detta besökte vi även Nigeria och Angola. Det var lite språkförbistring ibland. Det var inte alltid så lätt att förstå vad de menade med sina skyltar...
När vi var inne i Angolas monter slog jag mig ner vid en film och det dröjde nog bara 20 sekunder innan en kinesiska satte sig med armen om mig och bad sin man ta kort. Hjälp, tala om att bli överfallen. Det var inte tal om att fråga om lov. Tur att man är halvasiat numera :)
Efter rundvandring i några afrikanska paviljonger började kaffesuget göra sig påmint och vi slog oss ner för en fika. Vi var de enda som satt där till en början och flera asiater stannade vid kaféet och tog kort på oss. Vi var en stor attraktion...
Michi och Robert blev väldigt förtjusta i den snygga statyn som stod utanför Angolas paviljong. Undrar just varför????
Med nya krafter stegade vi nu vidare och kom så till den ryska paviljongen. Vet inte om vi såg lite ryska ut, men det var inga problem att snabbt ta sig in. Michi och Robert hittade en liten rysk maskot de kunde leka med.
Av alla de paviljonger vi såg under dagen så var nog den ryska den häftigaste. Man kände sig som Alice i Underlandet när man gick omkring där inne och de hade gjort sina montrar helt utefter hur barn såg Ryssland i framtiden.
Efter det ryska besöket kom vi fram till de skandinaviska paviljongerna. Här fick vi gå in via VIP-ingången och slapp köa och tur var det för det hade tagit tid. Den norska paviljongen var jättefin, helt byggd i trä. De hade små roliga titthål där man kunde se 3D-bilder från Norge. Såg lite skumt ut när alla stod där och kikade.
Så var det dags för Sverige. Jag hade innan hört att den inte skulle vara så bra, så vi blev glatt överraskade.
Utanför hade de självklart en gigantisk dalahäst......och inne var hela paviljongen en hyllning till svenska uppfinningar och god miljö. Det fanns också upphängt lite fina lovikavantar. Inget man känner behov av här precis...
Efter rundvandringen kom vi till den svenska shopen och här kunde man få sig en kall öl. De hade den gamla 80-talsklassikern Old Gold till salu tillsammans med många svenska produkter.
Nästa stopp blev Danmark. Hit hade man transporterat Den lilla sjöjunfrun. Dessutom var hon satt i vatten som kom från Danmark!
Några ord måste sägas om arrangemanget runt världsutställningen. Vi har väldigt imponerade. När det till exempel var dags för toalettbesök så var det ingen kö och allt var väldigt fräscht.
För de som skulle röka fanns självklart speciella platser där askkopparna t.o.m. hade inbyggda tändare.
För lunch så kryllade det av olika ställen och vi valde ett med asiatisk mat.
Men dagen var inte slut ännu. Med lite mat i magen var vi redo för Malaysia.
Vi ställde oss dock något undrande till deras affischer med stora regnskogsträd som gjordes till möbler och annat med texten: Timber is easily recycleable??? Kändes som lite fel budskap. Det stackars trädet hade väl vuxit där i 300 år!
Michi blev överlycklig när han hittade lite handskar som han brukar köpa in från Malaysia!
I övrigt kändes det som väldigt malaysiskt med tvillingtornen och regnskogsmiljö på plats.
När vi fortsatte sedan fick vi syn på den sötaste lilla elbilen jag sett - en polisbil. Den såg ju ut som en leksak!
Så var vi framme vid den kinesiska paviljongen som är den enda som kommer att stå kvar.
Det var en helt enorm byggnad med olika små paviljonger från Kinas alla provinser där även Tibet (?) fanns representerat.
Ut igen - och där fick Michi och Robert tårar i ögonen - när de fick syn på Kazakhstans paviljong. Gissar att de kände sig nära Borat?!
Ett av de sista besöken var i Nordkoreas paviljong. De var faktiskt med och ställde ut. Det mest ironiska var deras stora skylt med texten: Paradise for people. Nja......
Sista turen gick till några småländer som Maldiverna och Mongoliet. Tror att det kunde vara rätt så häftigt att åka till Mongoliet och bo i tält.
När klockan närmade sig fyra var vi ganska möra och hade vandrat genom hela området - på ena sidan floden. Det fanns alltså mer att se, men vi var nöjda. Nu stoppade vi en taxi på gatan och åkte till ett område på Pudongsidan som hette Emerald där Michis gamla klasskamrat Daniel Backman bor med familj. Det var ett jättefint område och de flyttade hit till Shanghai för ett halvår sedan.
Det blev en relativt snabb visit då de hade tre hundriga små barn och vi inte ville störa mitt i middagen. Efter ett glas vin begav vi oss tillbaka till hotellet och sedan ut för att äta middag.
Karin och Robert hade tidigare varit i Shanghai på en restaurant som serverar kinesisk mat enligt szechuanköket, dvs väldigt starkt. De rätterna vi fick var nog lite expat-anpassade - gästerna var mest expat - dvs inte så väldigt starkt, men väldigt goda smaker. Vi åt revben som fullständigt dränkts i kummin. Hur gott som helst. Restaurangen hette Di Shui Dong och låg på Dong Ping Road No 5. Detta var en av tre restauranger den här kedjan har i Shanghai.
Restaurangen låg i verkligt trevliga kvarter inte så långt från vårt hotell.
Efter middagen ville vi prova Shanghais senaste tillskott av höga byggnader, den s.k. kapsylöppnaren. Baren ligger på våning 93! 
Ville man sitta vid fönsterbord så tillkom en avgift om 400 yuan innan man ens beställt något att dricka, så vi valde att sätta oss i baren.
Efter en lång och innehållsrik dag åkte vi sedan hem för att vila och förbereda oss för nästa dags äventyr; Champagnebrunch. 
