Tisdag morgon åkte Anna iväg till skolan efter att ett par dagar i rad klagat på att bilen uppfört sig lite konstigt när hon kört omkring. Den har ryckt och knyckt och inte gett gas. Bilen har ju nu dryga 15 år på nacken vilket är mycket här i Malaysia. Vägarna har hålor och vägbulor och de stackars bilarna får ta mycket stryk. På väg hem från skolan stannade bilen helt och hon lyckades i alla fall få in den på vägen mot Shoplex så att den inte stod ivägen. Med tanke på att hon sedan skulle till Veronica på lektion, såg jag framför mig ett betydligt värre scenario, med stopp i Kuchingrondellen i rusningstrafik.
Bärgare kom på 25 minuter så jag väntade, medan Anna fick ta vår bil och sticka iväg. Sedan åkte jag iväg till Nissans verkstad borta i P.J. Vi hade sådan tur så det knappt var någon trafik alls när vi kom ut ur Mont Kiara och vi var framme tio i fem och de stänger fem. Skönt! Nu återstår bara att se vad som kommer för dom.
När jag tog taxi hem sedan åkte jag med en liten indisk man i detta mångkulturella samhälle. Det blev underbara diskussioner om malaysiernas förmåner här kontra vad som gäller för kineser och indier. Denna man var dessutom indisk katolik vilket ledde till ännu fler roliga saker att prata om. Allt detta till priset av 10 ringgit, motsvarande 20 kronor för nästan en mil i taxi!
Efter denna dramatiska eftermiddag blev jag alldeles lugn och fin när min fantastiske man Michi kom hem med denna otroligt vackra blombuketten på Valentine´s Day. Tala om att uppskatta det extra just idag :)
Ett lyckligt slut på denna dagen helt enkelt!
