Anna har 18-årsfest den 26 mars

Idag är det lördagen den 26 februari och det är dags för Anna att ha sin 18-årsfest. Vi startade morgonen med att åka iväg till Ikano Power Centre för att köpa lite partysaker och handlade sedan dricka och snacks. Maten handlade vi igår. Strax innan festen åkte Anna, Laila och jag iväg till 7 Eleven och köpte is och hämtade tårtan. På vägen hem upptäckte vi att vi hade en liten fripassagerare uppe vid backspegeln. En liten, liten ödla :)

De sista dekorationerna var precis uppsatta innan de första gästerna dök upp - tjugo minuter för tidigt!!!

För första gången fanns mousserande vin - eller något med alkohol överhuvudtaget - på menyn.

Bordet var dukat för tio middagsgäster som skulle ha en liten sittning innan tjugo till skulle komma senare på kvällen.

Födelsedagsbarnet hade gjort sig väldigt tjusigt också :)

När Anna, Emma, Emelie, Laila, Kim, Rafael, Nick, John, Linus och Brandon satte sig till bords gick Fredrik och jag ut för att äta middag. Michi var ute med ett par kompisar från Stockholm som nu tillbringar sin sista kväll i KL.

Fredrik ville äta på Pizza Brava nere i Sri Hartamas, en jättebra pizzeria som tidigare låg på den numera nerlagda food courten i området. Kyparen på bilden har jobbar där under alla sju år som vi bott här.

Under tiden hade Anna och hennes vänner en bra fest hemma.

Alla serpentiner och smällare kom snabbt till användning och det blev väldigt dekorerat :)

Även killarna fick diadem med Happy Birthday. Visst blev Nick och John söta!

Här är alla snygga partybrudarna. Middagen bestod av Toast Skagen, grillad fläskfilé med potatisgratäng och svampsås och frukt till efterrätt. Tårtan åts när alla gäster hade kommit.

Klockan halvtio började resten av gästerna att droppa in. Kvart i elva ringde vakterna på dörren och sade att hyresgästerna i tre lägenheter klagat. Har de inget liv? Visst var musiken på ganska högt, men balkongdörrarna var stängda och de som ringt vakterna bodde i huset mittemot. Dessutom måste man ju få ha en fest någon gång och åtminstone hålla på till tolv en lördagkväll. Ibland undrar man hur folk tänker. Anna var i alla fall supernöjd och det var det viktigaste av allt!

Besök i fiskaffär i Selayang, 24 mars

I torsdags åkte Thelma och jag till ett ställe som skulle sälja väldigt bra fisk och skaldjur. Det låg i riktning mot Kepong i ett område som heter Selayang. Man åkte sedan mot Taman Intan Beduri och kom till slut fram till Seafood Garden. Här fanns allt i olika akvarium. Jag hade hoppats på att bland annat hitta hummer till lite bättre pris, men det var lika dyrt som på Cold Storage. Däremot handlade vi krabba. Får dock säga att fiskavdelningen i TTDI är minst lika bra och då slipper man åka så långt.

Allt var väl inte lika gott som vi såg. Här var till exempel en låda full med levande grodor. Kan ju inte säga att jag blev jättehungrig när jag såg dem...

I tisdags var Thelma på matlagningskurs med Mikael Elfwing på Hilton och temat var just seafood. När hon har varit på någon kurs där är det alltid roligt att få en middag med den maten för att testa vad som är gott och inte. Imorgon kväll kommer svärmor hit på middag. Då blir det rökt lax fylld med krabba, krabbsoppa, grillade tigerräkor med mango- och avokadosallad samt ett choklad- och jordgubbsflarn. Låter spännande!

Svenska Ambassaden stängs i KL

Igår, 23 februari, var jag nere på Svenska Ambassaden i Kuala Lumpur för att hämta ut Michis pass. Tyvärr har det ju kommit beslut om att stänga denna ambassaden och fyra till för att spara 300 miljoner kronor inom UD. Riktigt tråkigt, inte bara för oss som bor här, men med tanke på vilka konsekvenser det kan få för näringslivet som är på plats här. Vi kommer nu att ligga under Jakarta, vilket innebär att om vi behöver ett nytt pass måste vi första åka dit och beställa det och sedan åka dit igen och hämta det. Inte så smidigt! Bättre att försöka fixa det när man är hemma i Sverige.

Just nu är ambassaden bara öppen tre timmar i veckan, mellan 9-12 varje onsdag, så de har redan dragit ner mycket på den kundnära verksamheten. När jag var där åkte jag ner i hissen med en malaysisk man som hade jobbat på ambassaden i 27 år! Undrar vad han skall göra nu?

Det känns verkligen bedrövligt att detta händer. Kan säkert uppfattas som en fientlig akt av den malaysiska regeringen också. Med tanke på att de bland annat tittar på att köpa avancerad utrustning från Sverige nu, som t.ex. flygplan till försvaret, så hoppas man att stängningen inte skall orsaka problem i ärenden som detta. Nu är det sagt att de har öppet till juni så att också personalen, där många har barn i skolan, kan få lämna på ett smidigt sätt.

Hongkong 18 - 21 februari, dag 3

Klockan tjugo över fyra ringer klockan. Det är fortfarande mörkt och vi stapplar trötta upp och drar på oss våra löparkläder. Igår köpte vi varsin långärmad tröja här för det är kallt ute, jämfört med Malaysia. Tio i fem kliver vi in i hissen där andra löpare från hotellet redan står med sina nummer fastsatta över bröstet.

Nere på gatan är redan en strid ström av människor på väg mot starten för första loppet. Över 64.000 löpare kommer att trampa Hongkongs gator idag och 37.000 av dem är fördelade på fem grupper i kategorin 10 km. Vi följer pilarna mot starten och längs vägen står skyltar som ber oss vara tysta, eftersom det fortfarande är tidig morgon. Efter en stunds promenad leder pilarna oss upp på en motorvägsramp och högst upp står tusentals förväntansfulla människor. Kineser, japaner, koreaner, engelsmän, svenskar, ja alla sorter förenade i ett gemensamt intresse, löpning.

Helt plötsligt bryts tystnaden av arrangörernas hejarop ur högtalarna och det där med att vara tyst verkar inte alls gälla längre. Så börjar nedräkningen. Tio, nio, åtta, sju och vidare ner till noll. Långt därframme hörs startskottet och långsamt börjar hela horden av människor röra sig framåt. När vi passerar startlinjen börjar leden tunnas ut lite och det går att öka farten till en långsam lunk. Till slut hörs bara det taktfasta trampet av tusentals fötter mot asfalten. Det är 13 grader i luften och helt underbart jämfört med de 30 vi får springa i annars.

Vissa springer som om de skall först i mål i en hundrametersfinal, kryssar fram och nästan hoppar över fötterna på andra löpare. Andra verkar nervösa och stannar till vid första toaletten som står uppställd bara tvåhundra meter efter starten. Många går ut för hårt och redan innan första kilometerskylten passerar vi folk som går, detta fastän vi är i den första och snabbaste startgruppen.

Loppet är backigare än i Angkor Wat och den alltför långa vilan innan loppet börjar märkas i flåset och i lårmusklerna. Inget annat alternativ finns än att ta sig runt och hur jobbigt det än känns så är det en enorm adrenalinkick att göra detta. Dela det med så många andra, här i Hongkong. Wow!

När niokilometersskylten är passerad börjar hoppet spira igen och det finns ingen skönare syn än när man äntligen får syn på mållinjen. Helt plötsligt finns hur mycket krafter som helst kvar och nu är det vi som springer som om vi är i hundrametersfinalen. Efter mållinjen tar krafterna totalt slut och vatten har aldrig smakat så gott. Vi har klarat det! Känslan är enorm!

Michi kom i mål drygt tio minuter före mig och hade gått tillbaka till hotellet som bara låg ett stenkast från målgången. Fotot här är taget från vårt rum, så man kan verkligen se hur nära det var.

Jag stack också tillbaka direkt för att hämta kameran. Kunde inte ha den när jag sprang och ville gärna ta lite bilder. Michi hängde med ner i receptionen så att en som jobbade där kunde ta kort på oss båda. Trötta, svettiga, lite frusna men väldigt nöjda kände vi oss. Visst kunde det det gått snabbare. Michi sprang på 59.21 och jag på 1.11.20, men det är väl egentligen all träning vi gjort innan som varit det viktiga.

Jag sprang ut och nu hade det börjat småregna. Massor av människor var ute och på väg till eller från målområdet. Halvmaran, som Magnus klarade på under två timmar, höll fortfarande på, liksom helmaran.

Hittade några tjejer som var funktionärer och som stod och samlade in alla tidtagningschip.

Inne i målområdet kom folk springande för fullt. Fyra grupper sprang efter oss.

Var tvungen att ta kort på hur otroligt välorganiserat det var med alla löpares väskor med kläder. Det funkade hur bra som helst!

Så var jag tillbaka på hotellet igen, nu frusen och kall. Det var bara till att springa upp och ta en varm dusch och krypa ner under de tjocka täckena och försöka sova en liten stund till.

Vid tolvtiden träffade vi Magnus igen och alla började vi känna oss lite stela. Tog oss till Central där vi sedan tog spårvagnen upp till Victoria Peak.

Vi var alla riktigt hungriga efter loppet och med varsin clubsandwich och en kall öl var livet på topp igen!

Vädret hade klarnat något så efter lunchen tog vi oss en tur på Peaken och hela Hongkong låg för våra fötter.

Innan vi åkte tillbaka till hotellet på eftermiddagen var vi tvungna att visa Magnus hur de stänger av vissa av gatorna mitt i centrum som ett ställe för alla maider att samlas när de är lediga på söndagar.

Innan middagen samlades vi igen på Magnus rum. Michi och jag hade köpt med skumpa för att fira hur duktiga vi hade varit :)

Sedan bar det av till Jordan uppe på Nathan Road och vår underbara restaurang med Pekinganka. Det var inte så många andra vitnäsor där... Det var lång kö i trappan när vi kom så det var tur att vi hade bokat bord!

Så kom den goda maten in - en av våra favoriträtter.

Mätta och belåtna strosade vi sedan vidare till Templar Street och nattmarknaden. Jag kommer ihåg första gången här hur jag fascinerades av allt som fanns och hur köpsugen jag blev. Nu går vi mer leende igenom och kan skratta åt alla försäljare och åt hur bekanta alla fraser är.

Till slut avrundade vi kvällen på den gamla jazzklubben Ned Kelly´s nere i Tsim Tsa Tsui.

Som vanligt var bandet som spelade riktigt bra.

För första gången upptäckte vi en gigantisk dalahäst som stod parkerad uppe på en hylla. Den har vi missat tidigare.

En öl senare när klockan var kanske halvelva var vi helt slut alla tre. Det var bara att vända näsan mot närmaste tunnelbanestation och jag tror inte att någon av oss hade några problem att somna.

Nästa morgon tog Magnus och jag buss från hotellet halvåtta till flygplatsen och landade på malaysisk mark igen strax innan tre, redan lite peppade att sticka ut och komma igång med träningen igen.

Hongkong 18 - 21 februari, dag 2

Lördag morgon gick vi iväg för att få våra nummerlappar till loppet. Det visade sig att loppet går från Victoria Park som ligger precis utanför vårt hotell.

Som allting i Hongkong var det superorganiserat när nummerlapparna skulle hämtas. Det var säkert 20 personer som stod för att hjälpa till att dela ut tröjor, bagar m.m. och ingen kö alls och det tog oss fem minuter att få våra samt Magnus saker. Vi tog sen en liten promenad för att se var exakt starten skulle gå ifrån.

När vi var på väg tillbaka ringde Magnus som landat tidigt och nu var på väg till hotellet. Han hade åkt hemifrån klockan fyra, stackaren! Detta var första gången som han var i Hongkong så vi gav oss genast ut på stan. Tog en av de spårvagnarna med två våningar som går utanför hotellet och åkte in mot Central.

Vädret var mulet, regn i luften och, för oss, kallt! Det var kanske 15 grader ute och rått. Nere vid vattnet bygger man upp mer och mer land och det som tidigare låg precis vid hamnen har nu flera hundra meter framför sig och utsikten lär försvinna när det byggs.

Vi gick ner och tog Star Ferry över till Kowloon-sidan. Ett bra sätt att se Hongkongs skyline.

Magnus hade förberett sig med karta så vi kunde visa vart vi skulle.

Från Kowloon-sidan kunde vi sedan se alla höga hus på Hongkong Island. Till och med en liten djonk låg passande för ankar i hamnen.

En grupp studenter från Hongkong kom fram och ville intervjua oss som turister i Hongkong om vad vi tyckte och vad vi gjort. De var så söta. Man kan dock reflektera över att det känns som om nivån på engelskan gått ner under de senaste tio - femton åren.

Vi gick på Hongkong Walk of fame och åkte sedan upp till Jordan och bokade bord till imorgon på restaurangen där vi brukar äta pekinganka.

Senare på eftermiddagen blev killarna lite trötta så de åkte hem och jag åkte iväg till Hennes och Mauritz. Vi har ju inte det i Malaysia så det är alltd roligt att gå in där och kika lite.

På kvällen var Magnus så trött efter sin tidiga morgon så han gick tidigt till sängs, men jag och Michi åkte till Soho för att ladda med lite kolhydrater inför loppet imorgon :)

Vi hittade en italiensk restaurang som hette Verve där man kunde kombinera sin egen pasta. Gott! Jag valde en med blue cheese och bacon. Kul idé! Inget vin idag och bara en enda öl.

Vi var hemma redan innan tio. Imorgon skall vi upp tidigt!