Äntligen var det dags att flyga upp till Langkawi igen. Vi har inte varit i huset sedan nyår. När vi körde från flygplatsen såg vi massor av skyltar med pilar och vi undrade vad det var. Det visade sig att det skall vara ett cykellopp, Le Tour de Langkawi, som börjar imorgon.
Framme vid huset fick vi se en dörr med trasig glasruta. Trädgårdskillarna som klipper gräset hade lyckats smätta en sten rakt in i rutan som totalt gick sönder.
Glasbitar låg i drivor både inne och ute. Det värsta är att mycket har hamnat i gräset och det kommer vara omöjligt att få upp allt. Vi får försöka dammsuga på gräsmattan...
Duschen ute var nu färdigkaklad och målad.
Gymmet/bastudelen börjar också bli mer och mer klart. Golvet är lagt, innertaket klart och allt målat.
Baksidan blir med förråd och poolpump och kommer att sättas igen med galler så att man inte möter en vildhund eller apa därinne.
Innifrån pumphuset och ut mot baksidan av trädgården ser det ut så här.
Staket började komma upp runt den nya uteplatsen så nu är det snart klart där.
Alltid lika underbart att vara här. Poolen såg väldigt inbjudande ut!
På kvällen stack Michi och jag till The Cliff för en drink och lite solnedgång.
Denna gång blev det Strawberry Margheritas. Vilken häftig färg!
Så ändrade sig ljuset och solen sjönk långsamt ner i havet. Det är alltid lika vackert. Nu när jag vet att Helene med familj skall komma så blir alltid tankarna: Det här måste vi göra... och det här... och det här.
Vi tog sedan middag på Orkidria. Fick fota akvarierna med alla räkor och hummrar igen. Helene, du ser vad som väntar :)
Favoriterna kom så klart in, räkor med vitlök, följt av fisk, lite vårrullar och fried rice.
Hemma satte vi oss sedan i varsin solstol och tände en liten ljuslykta bara. Så härligt att bara sitta och lyssna på alla ljud.
En liten kompis kom och satte sig alldeles bakom oss och rörde sig sedan inte en millimeter.
Det känns alltid när man kommer ut till havet, man blir väldigt trött de första kvällarna. Så skönt att vara tillbaka här!!!
