Fredrik och jag i Jakarta, 20 - 23 oktober, del 2

Lördag morgon åkte Fredrik med Alex till skolan för att vara med och titta när Alex spelade final i fotboll. Veronica skulle iväg på ett möte och släppte av mig i ett shoppingcenter som hette Grand Indonesia. Hon hade tipsat om en affär som hette Alun-Alun som var en affär med typiskt indonesist hantverk m.m. och där kunde man botanisera i timmar. Hittade en hörna med kryddor och mat som var extra rolig. Efter ett par timmar blev jag upphämtad igen och vi åkte till en utställning med indonesiskt hantverk som pågick denna helgen. Det var spännande att se och det var framför allt tyger  med olika sorters batikmönster som såldes från olika delar av landet. Vissa otroligt vackra!

Hemma igen tog vi oss en kopp te. Veronica hade roliga bollar man stoppade i hett vatten och som sedan vecklade ut sig till en blomma. Pappa och jag hade sett något liknande när vi var i Beijing. Bilden gör den inte riktigt rättvisa.

Det blev också juice av en frukt som hette soursop som jag aldrig sett tidigare!

Var tvungen att fota lite inne i deras hus. Det här är entrén. Veronica är väldigt duktig på dekoration och jobbar även med detta ute i shoppingcenter m.m. och det märktes!

På söndagen, vår sista dag, tvingade vi våra kära söner att vara med på lite bilder. Inte så jättepopulärt...

Vi packade våra väskor och tog med oss bagaget när vi åkte in till stan. Vi åkte in till samma shopping center som jag var i igår alldeles vid Thamrin Square, mitt i centrum.

Här gick vi sedan till en restaurant som hette Marché. Ett jätteroligt koncept med mängder av olika stationer, med olika typer av mat som man gick runt och köpte med deras "kreditkort". 

Först var vi tvungna att gå runt och kolla in allting. När jag promenerade runt där kom en tjej fram till mig och frågade om inte jag bodde i Malaysia. Det visade sig att vi gått på samma gym och att hon nu för två veckor sedan flyttat till Jakarta. Världen är liten!

Pastan såg god ut och jag bestämde mig för en Carbonara. Den serverades dock med beef bacon här, precis som i Malaysia.

Allt såg väldigt fräscht ut!

Fredrik fastnade för en Caesarsallad. Inte helt ovanligt :)

Det fanns också ett juicestånd med alla möjliga färskpressade juicer. Allt var väldigt gott! När vi sedan lämnade restaurangen fick vi lämna fram våra "kreditkort" och sedan betala. Smidigt system. Vi gick sedan ner till Alun-Alun igen. Igår köpte jag två vykort, men när jag kom hem så låg bara ett i kassen. De var hur hjälpsamma som helst och det var bara att ta ett nytt kort. Så enkelt funkar det inte i KL...

Med tanke på att det tog 2,5 timme att åka från flygplatsen i torsdags så åkte jag och Fredrik ut med lite marginal och var ute strax innan fyra, för idag var det knappt någon trafik alls. Planet skulle lyfta 18.50. Väl ute på flygplatsen möttes vi av beskedet att planet var tre timmar försenat från Amsterdam och skulle inte gå förrän 22.05. Det hade ju varit käckt om de kunde skickat sms eller mail om detta så hade vi kunnat komma till flygplatsen lite senare... Vi hittade i alla fall en lounge vi kunde gå in i för 30 RM per person och hade då tillgång till wifi och kunde sitta lite bekvämt.

Klockan ett landade vi sedan på KLIA och var inte hemma förrän efter två. Fredrik hade dessutom en läxa att göra, som i och för sig gick snabbt, men jag var inte i säng förrän efter tre. Anna var redan hemma och låg och snusade i sin säng, så jag fick tyst smyga in och pussa lite på henne. Det var en trött familj som pallrade sig upp måndag morgon.

Fredrik och jag i Jakarta, 20 - 23 oktober

Med Michi i Sverige och Anna i Dallas så passade Fredrik och jag på att åka över till Jakarta och hälsa på hans kompis Alex från torsdag till söndag. Vi flög med KLM. Samma plan som vi brukar komma med från Amsterdam, gör bara ett stopp i KL för att sedan flyga vidare till Jakarta. Vi flög från KLIA torsdag eftermiddag klockan 16.20.

Veronika, Alex mamma, hade erbjudit även mig att bo hemma hos dem. Vi kände inte varandra jätteväl, mer än att killarna alltid varit bra kompisar och det har varit roligt denna helgen att se hur en bekantskap kan utvecklas till vänskap. Vi har haft en fantastiskt rolig och trevlig helg! 


Redan innan vi kom hade vi hört talas om trafiken i Jakarta och det var precis som man hört, hur mycket köer som helst. Det tog oss nog 2,5 timme att komma hem från flygplatsen till Pondok Indah där de bor.

Nästa dag åkte Veronika och jag med när Niklas åkte till jobbet för att ta en sväng runt i stan. Vårt första stopp var Monas, monumen nasional, med sitt höga torn där man kan åka upp.

Vi tog hissen ända upp och fick en fantastisk utsikt över Jakarta. En mycket modernare stad än vad jag trodde.

Fredrik hade stannat hemma på morgonen, så efter stadsrundturen åkte vi hem och hämtade honom för att sedan åka och besöka skolan som Alex och Oscar går på.

Det var en enorm skola med 2,500 elever och fantastiska faciliteter. Idrottsplatser i mängder, flera pooler, klätterväggar, ett par matsalar m.m.

I skolan här betalar man inte med pengar som på MKIS utan barnen har som ett kreditkort och vid matsalen fanns dessa automater där man kunde fylla på korten med pengar.

Skolan hade en enorm säkerhet och Fredrik fick inte följa med Alex. När man skulle in fanns det stora vägspärrar som fälldes ner när man var godkänd.

Från skolan åkte vi sedan vidare till en mataffär som kallades Ranch Market. De hade ett väldigt roligt koncept och det var att inne i affären fanns flera små stånd som sålde mat och man kunde gå runt och välja och beställa och sedan äta inne i butiken. Det var dessutom väldigt gott!

Veronica tog sedan med oss på något typiskt indonesiskt, som inte finns här i Malaysia. Det kallades för cream bath. Vi gick till en frisör och gick igenom en liten procedur. Först tvättades håret, därefter blandades olika oljor och krämer med vitaminer för håret och allt masserades in under en kvart. Man fick sedan sitta med krämerna i ett tag och fick under tiden massage för axlar, nacke, armar och händer. Underbart. Fredrik tog dessutom fotreflexologi. När man suttit en dryg halvtimme tvättades håret igen och blåstes. Detta till det facila priset av ca 70 kronor per person!

På kvällen åkte Fredrik iväg med Alex till ett shoppingcenter där de träffade några kompisar och åt middag. Jag och Veronica åkte till Pondok Indah Mall, PIM, där vi gjorde manikyr och pedikyr. Tala om lyxig dag!

Så här snygga blev vi :)

När vi var klara kom Niklas med Oscar och hans kusin och vi gick och åt middag på en sushirestaurant.

Det har verkligen varit en fullspäckad dag inlindad i mycket lyx och flärd till nästan ingen kostnad alls! Det är roligt här med valutan för den har hur många nollor som helst. 100,000 rupies motsvarar ca 80 kronor. På många ställen är en sådan sedel för stor att betala med så jag fick växla till mig mindre valörer där det gick. Det var ungefär som i Malaysia där en taxichaufför inte kan växla 50 ringgit...