Vårt flyg skulle inte gå förrän på kvällen så jag hann med lite saker på morgonen. Mesta tiden gick åt till att packa. Det blev också en sväng ner till biblioteket när nu sista boken var utläst. Det var på håret. Michi tog en sväng in till stan. Han råkade tappa sin Apple Watch i golvet när vi reste från Spanien och glaset sprack. Jag ringde Länsförsäkringar och de behövde ha en prisuppgift vad det skulle kosta att fixa den och vi fick ett mail på att den skulle bytas ut till ett värde om 4,700 kronor. Länsförsäkringar sätter in pengarna minus självrisk på kontot inom en vecka. Inget kvitto bara förtroende. Tror i och för sig att det nästan är första gången vi claimat något. När Michi kom hem passade jag på att åka upp och ta en fika med pappa. För första gången hoppade vi snabbt nära varandra för att få ett foto tillsammans.
Många godsaker hamnade i väskan. Tur att vi fått tips om att ta med lite mat av dem som åkt före oss.
En bag-in-box slogs in julklappspapper för att ingen skall kunna ana vad det är.
Skrev en liten reflektion på Facebook om vår resa som jag lägger ut här:
"Klockan är halvfyra på eftermiddagen när vi kliver in på Landvetter. Den här gången känns det lite mer nervöst. Jag reste till Spanien den 12 mars och nu, exakt sex månader senare, ska vi resa tillbaka till Malaysia. Ett litet virus har ställt till det för världen. Denna gång räcker det inte bara med ett boardingkort och ett pass. Vi är laddade med flera dokument för att bara komma med planet. Vi har till och med varit ute på Landvetter för att prata med KLM så att vi inte missar något av det de kommer att kräva för resan.
Lite andlösa kliver vi fram till disken. Tre resväskor och två bagar har vi med. En del mat och till och med bag-in-box med rödvin ligger nerpackat. Inslaget i julklappspapper för att ingen ska ta det ifrån oss. Allt på hotellen skall vara halal. Hoppas de inte hittar de goda salamikorvarna jag köpte på Ica igår... Hotellen är ju aldrig halal annars, så man undrar varför nu. Nu behöver de ju bara städa var 14:e dag jämfört med nästan varje dag annars. Tankarna är många...
Vid incheckningsdisken lämnar vi fram våra pass och boardingkort och jag slänger ur mig: "Säg bara till vad du vill ha mer, jag är beredd." Tjejen som jobbar där bara ler lite. "Bor ni i Malaysia?" Jag visar henne sidan med våra visum. Bagagetagar printas ut och vi får passen tillbaka. "Trevlig resa", önskar hon oss.
Där står jag med hälsodeklaration som KLM speciellt skickade mail om, Permission to travel från malaysiska ambassaden och lite annat smått och gott om de malaysiska reglerna som gäller. Ner i väskan med det igen. "Det kanske skall kollas mer i Amsterdam", tänker jag. Det är ju det planet som går till Malaysia.
Inne på flygplatsen är det tyst och tomt. De flesta butiker och alla lounger är stängda. En restaurang är öppen och där samlas alla. För första gången ser vi svenskar med munskydd. Här är det obligatoriskt.
Vi går på planet som också är väldigt tomt och 1,5 timme senare är vi nere på Schippol. Vi går igenom immigration för att komma till den internationella delen. Nästan allt är stängt. Korridorerna ekar tomma och det känns som om det är en spökflygplats. Som det kanske känns när man flyr till eller från något. KLM:s lounge är öppen, men stänger redan klockan nio. Det passar oss bra för då är det dags att gå till nästa plan. Ingen har kollat några papper här heller. Så skumt! Det som kändes så viktigt.
.
Vi boardar det stora planet. Normalt går det direkt till KL, men nu, på grund av så få passagerare, går det under hela september även ner i Bangkok. För första gången har vi bokat business för att sitta lite mer skyddat. Vi gapskrattar när vi gått ombord. I business är vi fyra personer och på övriga delen av planet kanske 20. Oj då!
Nu är vi i alla fall på väg. Imorgon landar vi i KL och vi får se om vi får användning av våra papper då. Vi har i alla fall kämpat väl."
