De tolv lagen delades upp i två grupper om sex lag där alla spelade mot varandra. Vissa skolor har 3.000 elever och spelar fotboll hela året, medan andra är som MKIS med kanske ett par hundra high school-elever som spelar fotboll tre månader per år. 
En hel hög av entusiastiska föräldrar var med och tittade på och det var nästan olidligt hett om man inte kunde stå i skuggan. Beundransvärt att barnen orkade springa omkring och spela match efter match efter match. Varje match var 2 * 12 minuter, förutom finalerna som var 2 * 15.
Michi och danske Jakob Helms upptäckte att de hade exakt samma smak. Shortsen var identiska!
På lördagen hade de tolv lagen fördelats så att de två bästa i varje grupp, dvs fyra lag, skulle mötas i en A-final och nästa två i varje grupp skulle mötas i en B-final. Här hade MKIS coach, Kate Harvey, ett tal till laget för otroligt bra insats där de vann sin första match och därmed kvalificerade sig till ett av de två sista lagen i B-finalen.
Det var skönt att få sitta ner och andas några minuter innan B-finalen skulle spelas mot Canadian School of Hongkong. Här är också Bea, från Filippinerna.
Det blev en otroligt spännande match där resultatet böljade fram och tillbaka. Ena stunden ledde Canada-skolan, andra ledde MKIS. När de två femtonmintersmatcherna hade gått så var ställningen 4-4!!! En riktig nagelbitare.
Det blev en samling med laget och dess tränare för nu var det Golden Goal som gällde. Det första laget att göra mål på fem minuter skulle vinna matchen.
De följande minuterna stod alla och hoppade vid sidan av plan och till slut lyckades den kanadensiska skolan peta in bollen i mål. Besvikelsen var stor hos MKIS-tjejerna, men de gjorde en bra match och kom sexa i turneringen.
Alla skolkamrater ställde upp och gjorde en hyllningsbåge för sitt lag. Först igenom var målvakten Emelie.
Nu var allt spelande slut för i år och Anna tog med sig Emelie och Kim hem till oss för att snygga till sig. Tre svettiga fotbollsspelare förvandlades till tre snygga tjejer som skulle på bankett. Det är en jättetrevlig avslutning med middag och prisutdelning på något av de stora hotellens restauranger. Alla spelare träffas en sista gång och hinner prata och säga hejdå till varandra. Nu är det ett år att ladda till nästa Seasac och Anna och hennes två vänner kommer nog gå med i samma klubb som Fredrik så att de kan fortsätta träna hela året.
