Äntligen en hel dag hemma

Måndag och en heldag hemma. Så lyxigt men mycket att göra ändå. Idag fick vi hit Tsen Lighting som fixade med den blinkande lampan i badrummet. Skönt att ha den fixad.

Jag verkligen älskar mina linneklänningar jag en gång köpte i Kambodja. Nu har jag lyckats lokalisera företaget och hade beställt ett par till, nu även en rosa. Så nöjd!

På kvällen blev det ett superjobbigt boxningspass. De har satt någon form av mätare på bollarna så att man kan se hur hårt man har slagigt samt hur många slag. Allt syns på en stor monitor i salen. Min funkade inte de första tio minuterna, så det var ju inte kul. Jobbade som ett djur sedan och kom näst bäst av tjejerna ändå och Michi var näst bäst av killarna. Vi kan fortfarande :)

Lugn och skön söndag

Söndagar innebär alltid vandring runt Mont Kiara och lunch på Tray i Sri Hartamas. Nu hade de ändrat sin meny och de fantastiska kycklingwrapsen med grönsaker och massor med koriander var tillbaka. Vår favorit!

Vi ägnade dagen åt att gå igenom saker i vårt "förråd", det tredje sovrummet i Almaspuri. Hittade alla våra skidsaker, vilket är bra eftersom det blir skidåkning i januari. Vissa saker minns man med ett leende, men de kommer inte att komma upp igen. Det gäller att fortsätta sålla och minska ner.

På kvällen gick vi ner till den lilla enkla koreanska restaurangen i Desa Sri Hartmas. Roligt att grilla och vira in i salladsblad.

Fullt med gäster, men vi brukar vara de enda västerlänningarna.

När vi kom till restaurangen var det tjugo i kö, så vi fick ta en öl på en närliggande pub, Home and Away. Där sprang vi på en kille som visade sig vara svensk, dessutom från Frölunda. Liten värld! Jag gick för att kolla vårt könummer och det var redan vår tur. Vi fick ta med våra ölglas för att slippa stressa och lämna tillbaka dem efter middagen. Här är det flexibelt!

Känns så fräscht när man gör wraps fast med sallad istället för bröd.

Maten i Malaysia, med det enorma utbud som finns här, är det vi nästan saknar mest. Smaker som dessa finns knappt att få i Europa. Då är det mer "fancy" restauranger och inga gatukök med myller av folk. 

Vi håller oss i Mont Kiara

Så härligt med våra lördagsmornar med en kaffe på balkongen till att börja med. Allt i lugn och ro och inga tider att passa.

Igår tog jag hem fyra påsar med pärlor i olika färger. Tanken är nu att jag skall fota och göra lite mindre paket för att försöka få lite sålt. Det är inte lätt... Har fått tips om att lägga upp på Shopee och Carousell av Zel, som är bra på internetförsäljning.

Framåt lunch så blev det vår lördagspromenad runt Mont Kiara, åtta kilometer.

På eftermiddagen stack Michi iväg för att träffa sina Sri Lankesiska vänner, Pattu och Thivanka.

Det blev en timmes vila innan det var dags att gå ner till Kin San Kichi, en japansk restaurang nere i des Sri Hartamas som vi inte testat tidigare.

Vi åt middag med våra vänner Åsa och Björn. Kul med nya tips. Vi avslutade kvällen på ett ställe som har mängder med olika craft beers.

Vi var i fint sällskap - vi hade helt missat att det var Halloweenfirande ikväll. han måste ha fått vänta länge på sin drink...

När vi passerade 163 så blev vi fulla i skratt för de hade redan fått upp julgranar. Det känns ju liiiiiite tidigt. Det är ju ändå bara slutet av oktober.

Även helgerna swishar förbi. Imorgon har vi ingenting inplanerat, vilket känns väldigt skönt!

Privatfix

Började denna morgon med ett möte med vår bank. Michi åkte sedan tillbaka till kontoret, medan jag åter igen testar tågsystemet. Nu bar det av till KLCC från Tun Razak Exchange med byte i Pasar Seni, dvs Chinatown.

Fick äntligen tag på en kalender för nästa år i underbara bokhandeln Kinokunya. Hämtade upp min väska och lite dokument på kontoret och kom hem till en blinkande discolampa i vårt badrum. Vi har ju bara haft dem i fem månader, varav vi varit bortresta fyra. Lampkillen vidtalad och kommer och fixar en ny nästa vecka.

Vi går igenom frysen lite här och hittade bland annat dumplingskal, så nu har Thelma gjort kycklingfyllda dumplings till förrätt. Väldigt goda, som det mesta hon fixar.

Det var två trötta personer hemma denna kväll. Som så ofta när det är fredag kväll känner man av hur mycket som varit på gång sedan måndagen. Vi satte oss på balkongen och pratade i den ljumma kvällen. Ingen tv-serie idag. Skönt att bara ta det lugnt!

Callum Scott på KL Convention Centre

Efter dagens zumbaklass blev det en dag på kontoret. Fick också bokat biljett med British Airways från London till Göteborg den 19 december, samt hyrbil för tiden i Sverige. Nu ska vi bara få biljetten från KL till London på plats också. 

Vid strax efter sex åkte vi in till stan då vi hade biljetter till den här killen. Han var med i Britain got Talent 2015 och kom sexa totalt. Sedan har karriären gått uppåt. Väldigt fin röst!

Vi tog tåget in till KLCC där allt var smyckat för Deepavali.

Det blev middag på Chinoz in the Park och sedan satt vi och tittade en stund på ljud - och ljusshowen i parken utanför tornen.

Det blev en riktigt bra konsert. Han sjunger mest ballader, med en väldigt speciell röst. Han gör t.ex. en väldigt bra version av svenska Robyn´s: Dancing on my own.

Vid elvatiden var det dags att återvända hemåt igen. Det är så roligt att gå på konsert så man får passa på när någon kommer. Malaysia har inte jättemånga stora namn som kommer hit...  

Ledig dag

Det blev en trevlig men fullspäckad dag idag. Började med en salsalektion och träffade på en kinesisk kompis från Fitness First. Roligt! Var sedan hembjuden på lunch till en svensk tjej, Jenny. På vägen dit tornade svarta moln upp sig och när vi satt på hennes balkong kom regnskurar i omgångar.

På vägen hem gick jag förbi Global Doctors och tog årets influensaspruta. 

Vi fick oss ett gott skratt när vi fick se Pluto, den mest tåliga av hundar, vara utklädd till krokodil för Halloween.

Skulle ha gått på spinning ikväll, men kände mig lite hängig efter sprutan så valde att stanna hemma i stället. Michi hade möten fram till nio och sedan blev det The Crown, andra avsnittet i första säsongen. 

På kontoret igen

Startade morgonen med min zumbaklass. Idag var vi inte så många för det är höstlov här nu. Zumis lille son var med på lektionen också. Så söt liten femåring.

Jobbade sedan på kontoret. Michi och jag tog oss en lunch på Coffee bean, de har väldigt goda laxbagels.

Många höga hus utanför fönstret. Regnet forsade ner en stund och det var skönt att sitta inne.

Det var längesedan vi tittade på TV och vår fjärrkontroll hade slutat fungera. Nu har vi skaffat en ny. Dags att börja med någon ny serie tänkte vi, och med boende i England så fick det bli The Crown.

Det finns fyra säsonger och en femte börjar i november. Första delen var jättebra. England vet ju hur man gör film!

Promenad till I-mangroove och frukost med grannarna

Välkomnade Shadow denna morgon med en ordentlig kli. Han ser ju rätt nöjd ut.

Vi bestämde oss för att promenera ner till I-Mangroove för att äta frukost. Det är lite läskigt när Shadow följer med för han springer mitt i vägen och väjer till höger och vänster för bilarna.

Det var skönt när vi svängde ner på en mindre, knappt trafikerad väg.

Nere på frukoststället strålade vi samman med våra grannar, Nathan och Natasha.

Vi var hemma igen vid tolvtiden och Shadow, som nog inte är van vid långpromenader, låg och flämtade under tak.

Han har ett läskigt sår på ryggen. Tydligen hade han och en dusky leaf-apa rykt ihop.

Gräset nedanför vår tomt är hur högt som helst så nu är det dags att klippa det igen.

Det var som om Shadow kände på sig att vi skulle åka idag för blicken lämnade oss inte en sekund.

När vi skulle åka var det med blandade känslor. Vår granne i villa 1, Pete, framstår mer och mer som en psykopat. Pete tyckte att Shadow skällde för mycket och satte på honom ett halsband som gav honom en stöt varje gång han skällde. Som tur var plockade några andra grannar bort det ganska omgående. 

Pete och hans fru har dessutom en enormt stor hund som ser ut som en varg.En dag hittade Pete en kattunge på motorhuven och slängde den till sin hund och sade åt den att döda katten. När kattungen bets ihjäl stod Pete och ropade: Good boy! Good boy! Vår trädgårdsmästere stod brevid och såg det så vi har det från säker källa. Nu försöker han dessutom få en bonde att odla fyra meter hög bambu nedanför oss så att vi inte ska ha någon utsikt. Han har länge försökt sälja sitt hus och vill väl få mer betalt som enda hus med havsutsikt... Det förstör så mycket med en sådan människa i närheten...

Familjen Eidvall på besök

En ny stor järnvaruhandel har öppnat på väg in till Kuah så där blev det ett besök idag. Michi såg ut som om han kommit till himlen. Flera stora svenska varumärken, bland annat Fiskars, fanns representerade. Verkligen en bra affär. En nästan lika stor byggnad fanns på andra sidan vägen och vi undrade ivrigt vad det skulle bli. Det visade sig vara MacDonalds...

Inne i centrum såg nu Maha Tower ut att vara klart, men det finns ingen reklam om det. Vi åkte dit för att titta och det visade sig vara öppet. Direkt klev vi ur bilen för att gå in. När det visade sig att de tog 78 RM för utlänningar och 39 för lokala blev vi lite sura. Ok om man är turist, men vi bor ju här, betalar skatt - mer än många malaysier, och hade nu bara tid att åka och upp ner snabbt. Det får bli en annan gång..

Vår köksfläkt har lagt av så jag fick ta lite foton idag för att skicka till PINs, den lokala vitvaruleverantören, så att de kan säga vilken fläkt vi bör köpa.

Vid halvfem dök familjen Eidvall upp: Jessica, Henrik och Willian (5), August och Oscar (3). Det fanns mycket spännande att utforska kring huset.

Det blev middag på Cactus och de busiga dinosaurierna som var med försökte ta min öl!

Det är så roligt när folk kommer till Langkawi för här har alla oftast mer tid att koppla av och träffas. Så roligt att få träffa Jessicas killar, alla fyra :)

Det är inte lätt när man är liten och klockan passerar åtta och man har varit ute och lekt hela dagen. Underbara små lockar på tvillingarna.

Vi har hunnit med mycket den här helgen - också - men känner ändå att vi har hunnit koppla av mycket. Det är lätt att ladda batterierna här!

En tur runt ön och middag med Spinks

Det är ju härligt att vakna och gå ut på tomten och mötas av en liten vofsing som yrvaket kikar upp, sträcker på sig och genast kommer fram. Tänk att han finns här med oss!

Jag satte mig för att läsa en stund och när jag lyfte blicken fick jag syn på något uppe på taket.

En sovande apa... De har väl vågat sig närmre nu när vi inte varit här så mycket.

Michi och jag bestämde oss för en promenad och någon var väldigt ivrig att följa med.

Det var tufft idag. Vi var helt slut när vi väl var uppe.

Tur vi hade fint sällskap med oss. Han var nog lika trött han.

När det var dags för middag strålade vi samman med Katie och Jonathan Spinks, våra goda vänner här på gatan. Det blev middag på Rimba med otrolig utsikt i solnedgången.

Så roligt att träffa dem igen. Sist var i Cambridgeshire i England. Nu kommer vi att ses på kalas i januari i London och även i februari här på Langkawi.

Restaurang Rimba ligger fint, men är lite väl dyr för den mat de levererar jämfört med många andra restauranger här på ön. Det är ju inte något finare ställe. Katie och Jonathan hade aldrig provat det tidigare så det är ju värt ett besök, men bättre för ett glas prosecco i solnedgången och sedan middag någon annanstans.