Dags att åka ikväll och lite resfeber i kroppen. Det blev ett sista träningspass och idag klarade jag det som varit mitt mål: Att springa upp för den nästan kilometerlånga branta backen bakom vårt condo.
Skrattade lätt hysteriskt åt alla papper som skulle med på resan denna gång. Normalt så har man med biljetten och sitt boardingkort. Denna gång var det:
* Biljett
* Boardingkort
* Polistillstånd för att åka till flygplatsen
* Ut- och inresetillstånd från malaysiska mydigheter för att ta sig in och ut ur landet
* Papper om att vi inte behöver sitta i karantän när vi mellanlandar i Holland
* Hälsodeklaration för när vi landar i Holland
* PCR-test
* Papper på tre bokade PCR-test att göra efter att vi landat i England
* Passenger Locator Form så att engelska myndigheter vet var vi ska sitta i karantän.
Något mer än normalt alltså...
Tågen ut till gaterna gick inte utan vi fick åka buss ut.
Vi har ju loungekort och gick dit för att vänta de sista två timmarna innan avgång. Där fick vi oss ett gott skratt för man fick inte lov att dricka eller äta i loungen enligt de malaysiska reglerna att restauranger inte får ha gäster.
Det var riktigt god mat. Roti canai, ett malaysiskt bröd, tillsammans med kyckling i curry.
När vi väl satt på planet blev det ett glas champagne för att fira att vi äntligen är på väg. Så otroligt skönt! En stor tyngd föll från våra axlar.
Första flygturen blev en kort resa ner till Singapore. Där fick vi ett litet blått band runt handleden. För att visa att vi redan var med på flighten?
Det enda vi fick göra var att dra runt vårt handbagage och scanna det en gång till. Kändes ju meningsfullt.
Nu fick vi äntligen gå på planet som skulle ta oss till Europa!
Avslutar med en liten rolig historia som säger mycket om Singapore och Malaysia...
