Frukosten serverades ut. Ett stort utbud erbjuds från menyn och det var bara att välja och vraka vad vi ville ha och allt ingick i rummet. Lyxigt att bli serverad frukost, oftast är det ju buffet.
Vid niotiden åkte vi sedan iväg till en utsiktsplats över den gyllene triangeln. Namnet har kommit av att opium oftast byttes mot guld. Det var fascinerande att ha på både Myanmar och Laos på en armlängds avstånd. Udden som gick nästan fram till Thailand är Myanmar...
...och byggnaden med guldtak på andra sidan Mekongfloden är ett nytt stort resort som byggs i Laos.
Här fick hela familjen posera framför det asiatiska treriksröset :o)
Och här är beviset på att familjen verkligen var i den Gyllene Triangeln.
Efter utsiktspunkten åkte vi ner till Chiang Saen igen. Vid floden låg en enorm, konstgjord båt som var byggd till drottningens ära. Den var utsmyckad med elefanter, buddor och allt möjligt annat. Dessutom låg den på land!?
Alldeles brevid drottningens båt var det som en brygga med snabba båtar. Härifrå skulle vi nu åka till en ö som tillhörde Laos. Här fick man lov att gå iland utan några visum.
Ön som vi stannade till vid hette Done Sao. Hela ön var helt uppbyggd på turister och var egentligen en stor marknadsplats. Inte mer intressant än att efteråt kunna säga att man varit i Laos. Jag har ju redan varit där, men för resten av familjen var det väl lite kul.
Det första vi fick göra på ön var att smaka på den inhemska kobrawhiskyn. Michi tittade på flaskan innan han drack, men det gjorde tack och lov inte jag. Det var tillräckligt äckligt att se att det i flaskan låg en orm och en stor ödla...
Den egna whiskyn förpackades sedan i kartonger väldigt snarlika andra kända whiskymärken, som t.ex. här red och black label.
När vi sett oss mätta på marknaden så var det dags att hoppa i båten igen för att åka bort mot Myanmars kust. Där fanns det dock inget ställe att kliva iland på.
På vägen passerade vi lite lokala fiskare som var ute och jobbade.
Vi fick också se drottningens båt från flodsidan och då fick man lite bättre överblick.
Efter en liten stund kom vi förbi hotellet vi bodde på i natt.
När vi väl kom fram till Myanmars kust var det denna stora byggnad vi fick se. De har byggt ett enormt casino med det fantastiska namnet Paradise. Undrar hur många som tycker att det namnet stämmer efter en kväll...
Tillbaka vid bryggan hoppade vi in i vår van igen och åkte till en del av Chiang Saen som är en ruinstad. Detta var en stad redan på 1200-talet, men som övergavs och som man nu försöker ta fram igen och bevara. Vi besökte också templet Wat Chedi Luang.
Nu började vi bli lite hungriga och efter en timmes bilkörning upp mot Myanmar stannade vi till på en helt underbar plats för lunch. Det var som en liten park, med mängder av små söta asiatiska hus som smälte in i naturen. I varje hus fanns sedan plats för mellan 15-20 matgäster.
Den thailändska maten var lika god som alltid.
När vi skulle lämna restaurangen gick vi förbi en thailändsk flicka som gjorde de mest fantastiska små blommor av tvålar. Vilket hantarbete, ändå gick det rätt fort att göra. Kul att se henne när hon höll på och några av blommorna fick följa med hem.
Med lite förnyad energi kom vi till Mae Sae som är en gränsstation och en marknad mellan Thailand och Myanmar. För 15 USD och lite pappersarbete kunde man gå in i Myanmar, men det enda som fanns på andra sidan var fortsättningen på samma marknad och försäljning av kopieCD, något som finns tillräckligt av i Malaysia. Vi valde alltså att inte gå in i Myanmar.
Vi gick dock så långt man kunde komma på den thailändska sidan och kom till Thailands nordligaste plats. Området var väl bevakat av vakter med stora vapen.
När vi skulle lämna restaurangen gick vi förbi en thailändsk flicka som gjorde de mest fantastiska små blommor av tvålar. Vilket hantarbete, ändå gick det rätt fort att göra. Kul att se henne när hon höll på och några av blommorna fick följa med hem.
Med lite förnyad energi kom vi till Mae Sae som är en gränsstation och en marknad mellan Thailand och Myanmar. För 15 USD och lite pappersarbete kunde man gå in i Myanmar, men det enda som fanns på andra sidan var fortsättningen på samma marknad och försäljning av kopieCD, något som finns tillräckligt av i Malaysia. Vi valde alltså att inte gå in i Myanmar.
Vi gick dock så långt man kunde komma på den thailändska sidan och kom till Thailands nordligaste plats. Området var väl bevakat av vakter med stora vapen.
Vi strosade runt en stund på marknaden. Anna hittade ett silverhalsband, Fredrik några magnetiska kulor och en boklampa och Michi hittade ett kamerastativ. Tur man reser med halvtomma väskor :o)
Precis när vi sedan väntade på vår bil igen, kom en hel skolklass för att ta bussen hem. Skoluniform även här!
Precis när vi sedan väntade på vår bil igen, kom en hel skolklass för att ta bussen hem. Skoluniform även här!
Vårt sista guidade stopp för dagen var ett stort hus uppe på berget Doi Tung. Huset kallas Royal Villa och byggdes för kungens mor. Hon bodde under många år av sitt liv i Schweiz och huset med omkringliggande park är uppbyggd helt i schweizisk/europeisk stil. Att komma in i byggnaden var som att komma in ett hus i en skidbacke. Allt var timrat trä, stockar i taket och väldigt enkelt.
Huset låg helt fritt med en fantastisk utsikt över bergen runt omkring.
På väg ut från huset sprang Fredrik på några thailändska soldater som vaktade villan och området runt omkring. De fick inte prata med honom, men det var helt ok att fotografera.
Det blev också en rundvandring i parken och efter ett tag var det gott att sätta sig ner med en stor kopp kaffe, som till vår förvåning faktiskt var riktigt gott! Inte alltid lätt att hitta bra kaffe när man är ute och reser :o)
Så orkade vi promera runt lite till. Många av blommorna kunde vi känna igen hemifrån Sverige, både som plantor och krukväxter.
Andra växter var mer exotiska. Vi var tvungna att fotografera här för löven var så enorma!
Väl incheckade på Laluna Legend Resort var klockan redan halvsju. Barnen tog massage en dryg timme och jag och Michi traskade iväg och tog oss en liten drink innan middagen. Tänk vad lyxigt att kunna få massage. I Thailand är det nästan gratis och priset var motsvarande 70 svenska kronor per person. Helt sanslöst.
Huset låg helt fritt med en fantastisk utsikt över bergen runt omkring.
På väg ut från huset sprang Fredrik på några thailändska soldater som vaktade villan och området runt omkring. De fick inte prata med honom, men det var helt ok att fotografera.
Det blev också en rundvandring i parken och efter ett tag var det gott att sätta sig ner med en stor kopp kaffe, som till vår förvåning faktiskt var riktigt gott! Inte alltid lätt att hitta bra kaffe när man är ute och reser :o)
Så orkade vi promera runt lite till. Många av blommorna kunde vi känna igen hemifrån Sverige, både som plantor och krukväxter.
Andra växter var mer exotiska. Vi var tvungna att fotografera här för löven var så enorma!
Väl incheckade på Laluna Legend Resort var klockan redan halvsju. Barnen tog massage en dryg timme och jag och Michi traskade iväg och tog oss en liten drink innan middagen. Tänk vad lyxigt att kunna få massage. I Thailand är det nästan gratis och priset var motsvarande 70 svenska kronor per person. Helt sanslöst.
Michi och jag hittade till en liten hotellbar som kändes som en kvarleva från åttiotalet med färgade ljuskäglor som for fram och tillbaka över golvet. Vi skrattade gott. Till drinken fick vi ett fantastiskt gott tilltugg. Varma cachewnötter med chili och gräslök. Skall nog bjuda på det nästa bokklubbsträff hemma hos oss.
Kvällen avslutades med middag inne i Chiang Rai och en tur på nattmarknaden där. Fredrik kom igång och köpte både skärp och slipsar. Vad snygg han skall bli!!!
I morgon blir det dags för sista guidade dagen innan vi får ta det lite lugnt.
Kvällen avslutades med middag inne i Chiang Rai och en tur på nattmarknaden där. Fredrik kom igång och köpte både skärp och slipsar. Vad snygg han skall bli!!!
I morgon blir det dags för sista guidade dagen innan vi får ta det lite lugnt.
