Så bar det av upp till Langkawi igen. När jag gick runt på flygplatsen upptäckte jag denna maskin där man kunde köpa böcker. Fantastiskt!
Så underbart att komma upp och koppla av. Vi flög inte upp förrän vid två så dagen blev lite kort. Ingen Shadow någonstans...
Vi hade bjudit ner Katie och Jonathan Spinks till oss på ett glas vin och efter det åkte vi in till stan för att äta japanskt på Tokyo. Mahatir gav oss ett eget rum denna gång.
Jonathan och Katie har bott i Japan och Jonathan hittade någon bra saké han tyckte att vi borde prova. Michi visade då prov på lite svenska snapssånger och Jonathan och Katie fick sig några goa skratt.
De gav maten här riktigt höga betyg och Jonathan var så nöjd för de hade ål, vilket tydligen är rätt ovanligt.
När vi kom hem var Shadow hemma hos oss och väntade. Vilken lättnad!
Varje gång han dyker upp är vi lika lyckliga. Nu är han nog någonstans runt nio år. Vi hoppas han hänger med ett tag till!
