Hur man bakar surdegsbröd

Tisdagen den 27 april samlades vi 14 tjejer hemma hos Karin Lindell för att lära oss hur man bakar surdegsbröd. Vi har förstått att detta är oerhört populärt hemma i Sverige så det är väl bäst att lära sig. Dessutom skall det ju vara betydligt nyttigare.

När vi kom hem till Karin möttes vi av ett bord överhopat med ingredienser och burkar.

Karin hade kurs med oss från halvnio tills klockan var nästan två och vi fick lära oss allt från grunden. Sedan var det ju nästan som på en TV-show med degen färdig i olika stadier. Här är Jeanette när hon fick lära sig att röra ihop själva surdegen och hur man gör när man matar den.

Det är också viktigt sedan att man stöter degen, dvs viker ihop den några gånger så att man får ut all luft som blir när den jäser.

Alla höll sig framme för att kunna se och fotografera så att vi kan komma ihåg hur man skall göra sedan.

Det är också viktigt att staga upp limporna när man lägger dem på en plåt annars flyter de ut.

Burkar gick runt med surdeg i olika stadier och olika mjöl. Det luktade väldigt starkt av vissa.

När vi gått igenom surdegsbrödets alla stadier fick vi också lära oss hur man, med hjälp av lite surdeg, kan göra bröd på Levain. Då skulle man göra en grund av russin och vatten som får stå och jäsa i sex dagar. Det bubblade friskt!!

När sex dagar gått silar man bort alla russinen och får kvar en vätska som luktar starkt av vin.

Detta används sedan som degspad när man gör bröd som mer blir som en vanlig sötlimpa.

När vi var klara och hade rensat rent allting så ställde alla upp för fotografering.

Vi avslutade hela dagen med att Karin bjöd på hemmalagad Minestronesoppa och till det åt vi, givetvis, det nybakade brödet.

Det frasade om brödet när Jeanette skar upp det och doftade hur gott som helst.

Lunchen var fantastiskt god precis som allting annat Karin lagar :)

Alla gick sedan hem med varsin liten burk med 100 gr surdeg som skall matas och tas om hand som ett litet husdjur. Alla verkade jättesugna på att gå hem och baka, men man behöver nog en assistent för att knåda degen så det blir en dyr kurs ;o)

Fredrik i Jakarta 23-25 april

I fredags åkte Fredrik iväg till Jakarta med det lokala fotbollslaget som han är med i här. Sju killar stack iväg tillsammans med tränaren Erwis och hans assistent. Träningen sker på Garden International School som ligger alldeles nära där vi bor, men barnen kommer inte bara från den skolan utan detta är för alla barn i KL som vill komma. Fredrik har spelat här i ungefär ett år.

Fotbollsskolan drivs av engelsmän, men där finns även lokala tränare. Erwis som tränar "under 14" har själv spelat i malaysiska serien och vunnit den fem år i rad. Hyfsat meriterad kan man väl säga. Tyvärr behandlas de lokala tränarna inte speciellt väl av de engelska tränarna. Det krävs certifikat att man är utbildade tränare för malaysierna, dock ej av engelsmännen. När de åker på turneringarna bor engelsmännen två och två i dubbelrum, medan malaysierna får bo tre och tre. De gamla kolonialtakterna sitter i...?

Erwis har nu börjat tröttna och är sugen på att starta en egen fotbollsskola och alla ungdomarna i hans grupp vill följa med honom om han slutar. När han så fick inbjudan från Indonesien om att vara med i en cup där så bestämde han sig för att ta med sin grupp och åka. Det märktes dock att han inte organiserat sådant här själv tidigare, för han hade t.ex. inte tänkt på att skaffa visum. Jag blev lite nervös när jag kom på det kvällen innan de skulle sticka. Som tur är kan man nu som svensk få visum vid ankomst, men tidigare gick inte det... Fredrik är dessutom den ende vite så det var väl han och två japaner som behövde visum. De övriga kom härifrån och någon är t.o.m. från Indonesien så de klarade sig.

Vi fick snabbt åka ner till Desa Sri Hartamas vid åttatiden på kvällen och ta foton. Tack och lov att allt är öppet sent i detta land!!!

Så kom de iväg och på pojkars vis kom det knappt ett livstecken på hela helgen. Fick väl ett sms med texten "Allt är bra", men det räckte väl i och för sig.

I cupen ingick 8 lag och vårt lag lyckades ta sig till semifinal. Starkt med tanke på att de bara var sju spelare och alltså inte hade någon avbytare alls. Det roligaste av allt var att de fick spela på den nationella stadion som tar 110.000 åskådare. Under helgen nu var det "bara" 20.000 som var och tittade per dag,,,!! Hur många brukar det vara på en ALLSVENSK match i Sverige eller till och med en LANDSKAMP???? Tror Fredrik har varit med om något som aldrig kommer att hända igen. Tydligen var också TV där och filmade samt tidningar var där för att skriva om alla lagen. Spännande tillvaro!

Fredrik tyckte resan hade varit bra, men maten sådär. Tränarna hade föredragit lokala "food stalls" med middag av odefinierbar buljong med typ fiskbullar i. Fredrik var väl inte jätteimponerad.

En trött kille kom hem till oss vid halvtolv söndag natt och jag gissar att det blir en tung början på nästa vecka. Mysigt att ha honom hemma igen!!

Variety show och grillkväll, 24 april

Idag var det skolans årliga Variety Show. Då har eleverna chans att uppträda med vad de vill utan att det är någon tävling. Numren kan bestå av allt möjligt från sång och musik till dans och till och med inspelade filmer.

Anna ställde upp som ett av femton nummer och sjöng Out here on my own ur Fame. Hon var andra numret efter pausen och hennes sång gick fantastiskt bra. Ett av hennes bästa framträdanden någonsin skulle jag nästan vilja säga. Ciccis pappa filmade och vi skall få en kopia och då kan jag kanske lägga ut det här på bloggen sedan.

Efter showen som slutade klockan åtta var vi hemma hos Lotta och Fredrik Krantz på grillkväll. Supergod middag med kött fråm hovleverantören Lucky Frozen!

När vi sedan var på väg hem så upptäckte vi efter ett tag att vi hade en fripassagerare. Michi körde och jag försökte fånga denna lilla passagerare på bild och det blev ju faktiskt riktigt bra.

Jag undrar vem som tittar på vem egentligen. Den lilla ödlan åkte med hela vägen hem till Hijauan så jag hoppas han inte behöver springa tillbaks hela vägen igen...

Mari Makan, 23 april

Ikväll var det dags för skolans årliga fest för föräldrar och lärare. Festen kallas Mari Makan vilket betyder "Kom och ät" på malaysiska. Hela festen startar med en gigantisk internationell buffet. Varje land, vissa slår sig samman om de inte är så många, gör ett eget buffetbord med mat från sitt hemland. Här lägger Jeanette och Karin sista handen vid det svenska bordet.


Bordet innehöll många favoriter; köttbullar, laxpaj, hemmagravad lax, gubbröra, chokladbollar, kanelbullar, sill... Allt i en salig blandning. När startskottet sedan går tar man sig en tallrik och går runt till alla länder och tar sig en smakbit här och där. Dansk leverpastej är ju aldrig fel när man är långt från Skandinavien. Sushi från Japan, färska vårrullar från Vietnam, lakritsshots från Finland. Allt finns!!!

När maten är uppäten är det dags för dans och diskjockeyn kör igång. Extra kul med tanke på alla nationaliteter. Man ser japanskor i kimono studsa runt till Dancing Queen, ett par indiskor ledde helt plötsligt alla i riktig bollywooddans och svenskarna är bland de flitigaste på dansgolvet tillsammans ned Nya Zeeländarna och Australiensarna. Underbart kul kväll.

.

När Mari Makan började stängas ner följde vi med ett gäng till vårt gamla hus, Almaspuri, tillsammans med Jeanette och Karin och det blev givetvis det obligatoriska kvällsdoppet i poolen. Hur skönt var inte det efter flera timmars dans i trettiogradig värme :o)

.

Tidigare på kvällen hade vi skickat iväg Fredrik med hans lokala fotbollsgäng till Jakarta. De skulle spela turnering och hade blivit inbjudna av Indonesiens bästa ungdomslag. Första resan för Fredrik utan föräldrar och utanför skolan. Lite nervös var man allt...

.

Anna hade sin första körlektion idag också. Två timmar med lärare inne på Legolandområdet. Hon hade fått köra något varv själv också. Skrattade när jag såg att vissa lärare satt och pratade i telefon när de hade körlektion. Om man kör är det förbjudet, så man kan ju tycka att lärarna borde föregå med gott exempel.

.

Först sade läraren att Anna skulle få komma ut och köra på riktiga väger efter sex lektioner, av de tio hon skall ha, men redan efter dessa första två har han nu sagt att det blir riktiga vägar nästa gång, på tisdag nästa vecka. Spännande!

Familjen Leandersson på besök

Torsdagen den 22 april fick vi besök av familjen Leandersson, Martin, Emma och lille Jesper. De har varit i Filippinerna och hälsat på Emmas släkt och passade på att stanna i Kuala Lumpur några dagar. Det var roligt att de kom förbi och hälsade på. Emma och Thelma har ju dessutom varit väldigt goda vänner under många år så jag tror att de tyckte det var extra roligt att ses.

Lille Jesper är nu 1 år och 3 månader och springer omkring som en liten vessla. Jättesöt är han, ljus som Martin med stora bruna ögon som Emma. Han satt och proppade i sig gurka och fyllde på med lite välling. Smaskig middag :)

På måndag bär det av hem till Sverige igen och de har helt klarat sig från alla störningar i flygtrafiken på grund av det isländska vulkanutbrottet.

Pappa och Thomas på väg till Sverige

Idag var den stora dagen för flygning hem till Sverige, 21 april. Pappa hade ju sin ordinarie biljett till idag och Thomas stod på väntelista. Spännande värre... Pappa ville bjuda ut oss på en god lunch så här sista dagen, så vi gick till en japansk restaurant som Michi provat tidigare, men inte vi andra. Den ligger på Mont Kiara Plaza.

Planet till Amsterdam skulle gå 23.15, men redan halvsex åkte pappa och Thomas ut till flygplatsen. Hittills har inget plan lyft sedan 14 april, men som syns på bilden håller Thomas tummarna och det verkar ha hjälpt. De kom ut till flygplatsen och först skulle inte ens pappa få checka in. De tog inte passagerare som inte kunde komma ända fram till slutdestinationen och Landvetter hade fortfarande stängt. De hann dock öppna och så var pappa med, hur nöjd som helst.

Thomas var bland sextio andra som slogs om ett tomt säte. Han fick dock reda på att han var nummer åtta på listan och blev rekommenderad att stanna kvar. Tror det eller ej, strax innan gaten skulle stänga, fick han besked att han var med på planet. Pappa hade sagt att han skulle ställa sig upp och applådera när och om Thomas kom in. Undrar om han gjorde det?

Vad som sedan hände var följande. Planet gick iväg till Amsterdam, men Landvetter stängde igen under tiden. Planet 8.10 från Amsterdam stoppades och även flighten kl 10 som de väntade in. Istället blev det flyg till Köpenhamn och sedan tåg till Göteborg. Vad vi hörde skulle de komma fram 21.15. En lång och tröttsam resa, men de kunde ändå komma hem. Jag har inte pratat med pappa ännu, men hoppas att allt gick bra!!

Vilka saker som händer i världen!

Första dagen på kontoret 19 april

Idag var jag på Soft Touchs kontor kl 11.00 för att jobba "på riktigt" för första gången. Nu när jag slutat med Svenska skolan så tyckte jag att det skulle vara roligt att jobba lite. Skall nu ta över ekonomi och bokföring från Michis revisor. Idag var det möte med mäklaren som sålt kontoret till dem och det var lite transaktioner att reda ut mot säljaren m.m. Fastighetsaffärer och ekonomi...känns vagt bekant :)

På kvällen hade Michi squashmatch med Jeffrey, en kinesmalaysisk träningskompis han har träffat här. Pappa och jag gick dit och tittade och det var hårda bataljer! En nöjd och svettig Michi kom dock hem senare och hade vunnit.

På kvällen var det sedan dags att samla alla hemma hos oss och ringa upp Bärbel, Michis mamma, som fyller år idag. Hon fick höra fantastisk skönsång som troligen framfördes i sex olika stämmor...

Thomas fick idag biljett till flyget ikväll med KLM, men de ringde så sent så han hann inte ta sig ut till flygplatsen och tur var väl det för det visade sig sedan att det inte ens gick iväg något flyg. Spännande fortsättning följer...

Champagnebrunch 18 april

Eftersom vi nu har kvar Thomas lite till så bestämde vi oss för att hitta på något trevligt på söndagen och det blev en champagnebrunch på Westins italienska restaurant Prego. På varje bord låg det varsin röd plastnos och med den på såg det redan från början ut som om man druckit för mycket champagne :o)
Vi kunde också se helt normala ut. Ja, detta var alldeles när vi kommit dit...

Här var pappa, Michi och Thomas ute och hämtade varmrätt i form av grillat kött, där favoriten är lamm.

Som vanligt dök Westins clown upp och började knyta balonger i diverse former.

Pappa fick en snygg hjälm, Thomas en fluga i gigantiskt format och jag en blomma.

Hela tiden när man äter kommer personalen och fyller på champagne. Lite lurigt, eller bra, för man har ingen koll alls på hur mycket man petar i sig. Går mer på erfarenhet nu... Att det dessutom är Veuve Cliquot gör ju inte saken sämre.

Champagnebrunchen slutade 14.30. Michi och jag åkte hem, medan Thomas och pappa tog sig en tur på stan. När de sedan kom hem promenerade pappa och jag till en skräddare i Sri Hartamas där pappa hade provning av en kavaj han beställt. Härligt att se en riktig skräddare in action.

På kvällen var vi sedan så mätta fortfarande så det blev bara en macka och te istället för middag. Somnade gott på kvällen!

Hanoi 13-16 april del 3 av 3

Vår sista morgon i Halong Bay startade med en färd i roddbåt där vi rodde genom en ö och kom in i en lagun. Det var riktigt kyligt för en som bor i Malaysia, kanske bara 17-18 grader. Är man lite miljöskadad???

Det var väldigt speciellt och tyst när man kom innanför. Ibland brukar det vara massor av apor där, men jag gissar att det inte var tillräckligt varmt för att aporna skulle gå ner till vattnet.

Här är en av besättningsmännen på båten. Normalt agerade han servitör.

Så kom vi in till hamnen igen vid elvatiden och fick sedan stå och vänta nästan en timme innan vår lilla buss kom för att ta oss tillbaka till vårt hotell i Hanoi.

Vi var på hotellet igen vid fyratiden. Med i bussen var tio andra som släpptes av på sina hotell först. Det var bra för på vägen såg vi en riktigt bra affär med laquerware som vi sedan letade upp. Gatan hette Hang Bac och det visade sig vara en förlängning av den gatan där vårt hotell låg.

Pappa ville köpa sig ett stort rött fat och jag ville också ha med mig lite roliga saker tillbaka. Köpte några skålar att ta med till Sverige också.

Affären vi hittade hade ett enormt utbud och bra priser så vi botaniserade för fullt. Hittade ett fint mahjongspel. Michi och jag har länge pratat om att lära oss det, men det har inte blivit av, men nu har vi ju en anledning. Packningen blev tyngre än vi tänkt oss så vi tog en cyklo tillbaka.

Det roliga var när föraren frågade pappa hur gammal han var och pappa svarade 74 så sade föraren med vördnad i rösten: "Ah, nästan 80", medan pappa väste "nästan 70".

På kvällen när vi skulle ut och äta middag ville vi äta mer lokalt och fick ett tips av personalen på hotellet om ett ställe i gamla stan som hette Garden. När vi kom tyckte vi att det såg rätt trist ut och det var bara vita som åt där så vi var lite tveksamma. Hittade dock inget annat direkt, så vi gick tillbaka och det visade sig vara helt rätt!

Vi beställde in de lokala, färska vårrullarna som här kallas Nem, anka i apelsinsås, biff i curry och fläskkött med lemongrass och chili. Allt smakade fantastiskt gott och till detta provade vi det lokala Hanoiölet.

När vi var i affären som sålde laquerware så beklagade jag mig att marknaden Hang Da hade stängt. Då berättade killen, som hade affären, att saluhallens alla stånd samt några av porslinsaffärerna hade öppnat längs en väg som hette Phung Hung. Jag hade med mig kartan och han pekade ut var den låg. Det var ganska nära marknaden.Efter middagen var det lite sent att gå dit, men efter frukosten nästa morgon vid åtta gav vi oss ut på en promenad.

Till skillnad från här skulle jag vilja säga att vietnameserna är ett hårt arbetande folk och de flesta butiker var redan öppna när vi kom ut.

Till vår stora glädje hittade vi till slut fyra stånd med det fina blåvita kinaporslinet som tidigare såldes på marknaden. Det som fanns nu var ju bara en bråkdel, men ändå glädjande att se att något finns kvar!

Köpte två små lampor för det enorma priset av 1 USD styck, men lyckades göra sönder glaset på den ena redan när jag packade dem i resväskan. Den andra lyckades jag dock rädda hem hel. Så var det dags att packa ihop oss och återvända till KL.

När vår taxi anlänt till hotellet såg vi till vår förvåning att det satt två uniformsklädda killar i den. En av dem pekade på den andre och sade: "He is new." Ok, tänkte vi. Då är det ju bra att någon som kan vägen är med och visar vart han skall åka. När han startade bilen insåg vi plötsligt innebörden i orden. Han var ny, men inte bara som taxichaufför utan som förare överhuvudtaget!!! Bilen hoppade fram i två startförsök, snuddade en moppe och började sedan långsamt ta sig fram i trafiken. Färden ut till gick i 40km i timmen och varje gång killen bromsade slängdes vi framåt och nästan dunkade huvudet i förarsätet... Tur vi hade bälten och gott om tid :o)

Det var med glädje vi nådde flygplatsen. Undrar om man kunde bett om rabatt...

När vi var på flygplatsen ringde Michi och undrade hur vi skulle ta oss hem från flygplatsen. Vad vi hade bestämt tidigare var att vi skulle ta KLIA expressen till KL Sentral och där bli upphämtade av Michi som samtidigt lämnade av Thomas som skulle flyga hem till Sverige. När jag inte fattade någonting, skrattade Michi som förstod att vi inte följt nyheterna, och berättade att alla plan till Europa var inställda på grund av vulkanutbrott och askmoln från Island! Thomas har fått en ny flygtid som är 26 april!!!!!

För att göra något trevligt av detta gick vi efter middagen till Delin i Shoplex och tog ostbricka och lite vin.

Efteråt kom Michi på den briljanta idén att vi skulle till Backyard, som är en mycket lokal pub i Sri Hartamas med oftast väldigt bra liveband. Även så ikväll!

Då har vi två gäster i stället för en och Fredrik får avstå sitt rum ett litet tag till. Vi får väl se hur det går med pappas hemfärd onsdagen den 21:e!

Hanoi 13-16 april del 2 av 3

Imorse, 14 april, gick vi upp och åt frukost klockan sju och åtta kom en liten buss och hämtade oss för att åka till Halong Bay, en färd på ca 3,5 timme. Halvvägs stannade bussen för toalettbesök på ett riktigt turistställe där de sålde alla typiska varor som laquerware m.m. Priserna var tre gånger så höga som i Hanoi och utbudet betydligt mindre.

Vid halvtolvtiden var vi framme i Halong Bay. Jag har tidigare varit lite skeptisk till att åka dit. Om man inte har bokat båt innan så tar de skyhöga priser och det finns tydligen en maffia som styr alla båtarna. Nu hade ju vi fått tips av vänner som varit där tidigare och bokat allt och då fungerade det hur smidigt som helst.

I hamnen rodde flera kvinnor omkring och sålde diverse varor och det var kul att stå där och titta medan vi väntade på transport till vår båt.

Så kom en liten vit färja och hämtade oss och några par till för att åka ut till den större båten.

Det fanns massor med båtar, alla i ungefär samma storlek. Vår båt hade sex hytter och vi var fem par plus två guider som reste med den.

Vi blev inponerade när vi klev ombord. Matsalen var uppdukat med ett bord per hytt och det var vita dukar och tjusigt. Såg jättemysigt ut!

Innan båten lämnade hamnen visade en guide på kartan hur stort Halong Bay är och var vi skulle åka. Vi åkte bara i en liten del av området som ligger under UNESCO´s världsarv.

Så var det omgående dags för första lunchen. Vi hade köpt ett paket som innebar hämtning och lämning i Hanoi, en övernattning på båten samt lunch och middag dag 1 och sedan frukost och lunch dag två. Priset för detta var 115 USD per person :o) Kändes otroligt prisvärt. Bara en blick på lunchmenyn gjorde ju oss imponerade.

Så begav vi oss ut i den speciella övärld som finns här. Det var verkligen annorlunda, men en tur på två dagar med en övernattning kändes ändå rätt lagom.

Efter ett par timmars båtfärd kom vi fram till en stor grotta som vi klättarade upp till.

Här gömde sig många under kriget och även idag har den använts som skydd under perioder med tyfoner.

Vissa stenformationer såg riktigt verkliga ut, som den här med två fötter som sticker ner, precis som om någon jätte sitter på bergskanten och dinglar med benen.

Efter grottan blev det någon timmes båtfärd till innan vi kom till en ö med en utkiksplats på toppen och här gjorde vi ett stopp en timme.

För att komma till toppen fick man promenera upp 425 trappsteg. Det låter inte så mycket, men trappstegen var ojämna och vissa väldigt höga så viss träningsvärk infann sig dagen efter...

Det var i alla fall mödan värt för utsikten var helt fantastiskt när man väl kom upp!

Så var det dags att återvända till båten igen. Eftermiddagen började övergå till kväll och solnedgången över havet och öarna var helt fantastisk.

Så var det dags för middag på båten och menyn var minst lika lång som för lunchen. Vad som imponerade mest var hur mycket tid de hade lagt ner på att dekorera maten och göra så att allt såg inbjudande ut. När det var dags för grillade räkor fick vi in dem i en liten vas med blommor gjorda av morötter och gurkor!

Efter middagen gick vi upp och satte oss på vilstolarna uppe på däck och bara njöt av den ljumma brisen och de mörka siluetterna från öarna. Vi hade nu ankrat upp i en lagun och båten låg och drev sakta fram och tillbaka i strömmen. Det var väldigt lätt att somna i denna rofyllda miljö.